Hej! Jag fick ett sånt skojigt mail från micaela häromdagen. Så jag måste få lägga ut det eftersom jag tror många känner igen sig. Till mamma Lena vill jag bara säga; du är inte ensam och ja, möjligtvis är du en hästpratare!

Hittade detta underbara foto på min kära mor tillsammans med Monark! Det var sista dagen, om jag inte mins helt fel, och vi skulle ta några foton som minne. Mestadels av tiden gick åt att försöka få Monark att stå stilla ungefär två
sekunder så att vi skulle lyckas ta en bild och till slut tröttnade mamma vilket resulterade i denna bild!
Ibland undrar jag om mamma planerar någon slags "kvinnan som kunde tala med hästar" uppföljare till filmen "mannen som kunde tala med hästar"! Har hittat henne i de allra konstigaste situationerna.

Hon försöker uppenbarligen stanna hästar med viljeförmåga, hon har försökt lasta en häst genom att helt enkelt hålla i honom och prata snällt (och locka med lite halm ^^) eller den gången då vi var på väg till en tävling som åskådare och vi sitter i bilen bakom släpet och hästen i släpet blir lite orolig var på hon sitter och pratar lugnt med låg röst att allting är okej och att vi snart är framme!
Tror att nästan alla "ponny/häst föräldrar" någonstans långt undangömt är ganska avundsjuka på vad barnen sysslar med och de ställer gärna upp med sin expertis när de kan! :D
Och vilken tuff matcho pappa har inte mjuknat när de sett exempelvis Peperonis mörka ögon och så vips står de inne i spiltan och matar honom med äpplen även om de starkt håller fast vid att hästar sparkas i bak, bits i fram och är obekväma på mitten ;)
//Micaela

:D

Vad jag kan minnas har min egen pappa adrig visat någon rädsla för hästar. Han var den som klev in i spiltan när Gabbi och jag vägrade. Förmodligen för att han var tvungen. Min pappa har fångat Gotlandsruss med lasso! Hur tufft är inte det? Och en gång har han själv lastat min för tillfället olastbara häst efter att jag  givit upp och lämnat platsen med släpande steg. Jag tor aldrig att min pappa försökt tala med hästarna utan mer att han tagit dem för vad de är. Precis som man ska göra. Kanske är det därför min nuvarande virvelvind till häst snällt följer honom hack i häl till hagen.

Även min mamma är hästtämjare. Fast hon har alltid föredragit att använda hästens smak för godsaker som redskap. Under årens lopp har det odlats tonvis med godsaker för hästar i hennes grönsaksland.

Ja, våra föräldrar är våra egna hjältar! De kan mer än vad man tror!