Hej! Jag antar att många av er kommer ihåg en särdeles rund och snäll ridskoleponny vid namn Dix? Jag  antar att flera av er också kommer ihåg att den väldigt snälla och söta ponnyn en dag kom på att det var mycket bekvämare att ställa sig innanför spåret och låtsas att man var kissnödig eller bajsnödig istället för att knata runt med ett barn på ryggen.

Ett roligt minne av Dix var en gång när han fått ett långt sår på nosryggen som behövde sys ihop med ett antal stygn. Veterinären kom och tråcklade ihop hans bläs så den blev som ny.

Eftersom huden på nosen är så pass tajt så fick hon sätta lite små bitar av gummislang för att göra stygnen elastiska. Efter ett par dagar kom en liten tjej fram till oss ridlärare och sa uppgivet: Det är någon som satt makaroner på Dix huvud... jag har borstat och borstat men dom vill bara inte gå bort.

Idag har vi fått en hälsning och några väldigt fina bilder av Dix och martina. Det är så roligt att höra av gamla ridskolehästar! Ni kan läsa hälsningen här!

Det kom ett gäng bilder på min mail också från några av våra fantastiska ungdomar som brukar hålla till mycket i stallet. Vem sa att dagens ungdom är bortskämda och lata? Den hade fel i så fall! Guldstjärna till er!

Från Hej!