Hej! Jag kommer ihåg den sommaren när Gabbi och jag bestämde oss för att börja rida. Eller egentligen var det nog pappa som bestämde det. Han anmälde oss i alla fall till ridskolan den hösten, satte oss i bilen och så åkte vi dit. Efter det slutade vi aldrig längta till stallet.

I vilket fall så var vi på Gotland på sommarlovet och hälsade på släkten som bor där. Min pappas bror som är präst, hans fru och våra fyra kusiner. Det bodde i en gammal prästgård med en stor vildvuxen trädgård. Där fanns högt gräs, fruktträd som man kunde klättra i och massor av kaniner om jag inte minns fel.

En liten bit bort låg deras ”sommarstuga” och där bodde vi. Jag kunde för den delen aldrig förstå varför man behövde en sommarstuga när man redan bodde mitt i den ”svenska sommaren”. Fast det var ju tur att den fanns så vi hade någonstans att sova.

I sommarstugan fanns stora läskiga harkrankar som stillsamt seglade fram och tillbaka under taknocken.  Dessutom var jag säker på att det stod indianer bakom gardinen i mitt sovrum. Det som vägde upp var hästhagen som låg alldeles utanför huset. I hagen gick kusinernas tre gotlandsruss Menuett, Samantha och Tessan. Den sommaren fick vi rida för allra första gången på mjuka somriga ponnyryggar.

Sommaren var så där varm och torr som somrarna alltid var när vi var små. Gräset var gult och fnasigt och precis lagom näringsrikt för att ett gotlandsruss skulle må prima.

Vi brukade gå längs den lilla grusvägen som ledde till stugan och plocka Björnbären och smultronen som växte i kanten. Vi tog med oss gräs i tuvor och matade hästarna som luktade som hästar gör om sommaren. Flugorna surrade i stora svärmar runt oss och hästarna viftade oavbrutet på huvud och svans.

Så kom kusinerna på sina cyklar med tränsen hängandes över ena axeln och ridhjälmarna på styret. Hästarna fångades in vilket inte är det lättaste med vildfödda russ. Sedan turades vi om att rida under den gassande solen. Vi skrittade och fick prova att trava. Jag höll hårt i den rufsiga manen och skumpade hit och dit medan kusinerna sprang bredvid.

Jag minns att mamma också provade att rida och att hennes ben hängde långt ned på ponnyns sidor. Vi skrattade och pappa tog kort som vi senare skulle titta på många gånger.

Kanske var det då vi blev hästtjejer Gabbi och jag. Det var i alla fall en bra start på livet med hästar.

 

Micaela

13 januari 2011 20:18

Din farbror är riktigt trevlig! Han lät oss kolla på hans kyrka även om vi ramlade in massa ungdommar sent på kvällen :)

http://janatuinen.blogg.se

Ulrika Pernler

13 januari 2011 21:27

Får han bara visa sina kyrkor så kan man nog komma precis vilken tid man vill!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...