Den här sommaren fick mina och Ilses dressyrelever skriva ett teoriprov varje dag hela veckan. Skriva prov var kanske inte riktigt vad de hade tänkt sig. De är ju vana att äta kladdkaka och lyssna lite lagom medan jag har teorilektion. :) 

Det blev lite tyst första dagen när jag laddade upp proven och alla fick varsin penna. Men sen gick eleverna ”all in” för att göra sitt bästa.

Vi hade vanlig teori också men det här med provet var en extra grej. Skulle tro också att några elever var nöjda för att vi inte körde plankan innan varje fika som vi gjort några andra somrar.

Själva proven var inte så avancerade… En dag skulle de skriva 38 delar på hästen och en annan alla delar på sadel och träns. Värst var kanske den dagen de skulle plocka isär varsitt träns och sedan sätta ihop det igen, på tid! Fast den dagen fick Ilse ta. Hon har sånt fantastiskt tålamod! 

Sista dagen hade vi prisutdelning såklart! Första pris var en gummiskrapa vilket var en av de saker de flesta missade på onsdagsprovet ”Vad finns i ryktpåsen”. 

Å ena sidan kan man tycka att det var lite på skoj med de här proven. Men från min sida fanns det faktiskt också mycket allvar i det. 

Jag vet att dressyreleverna kan teorin för rörelserna som ett rinnande vatten. Men att intressera sig för hästens välmående är mycket viktigare än att veta hur man gör en bakdelsvändning. Om inte hästen mår bra kan vi inte heller be den att arbeta. 

Jag anser att oavsett om man rider en gång i veckan eller varje dag så måste man vilja lära sig mer än att  bara sitta på hästryggen. Man måste veta vad borsten man fiskar upp ur ryktpåsen kallas och vad den ska användas till. Det är inte okej att hoppa över att kratsa hovarna eller inte ha hästen ren under munderingen. 

Hästens utrustning är jag oerhört noggrann med. Det  får inte förekomma veck på vojlocken, för hårt eller för löst spända remmar, snurrade tyglar, eller en ojämnt åtdragen sadelgjord. För hur skulle man kunna be hästen göra ett bra jobb i obekväma ”kläder”?

Och om ridläraren pratar om kruppan, länden, ganaschen eller bogspetsen så måste man ju veta var den sitter för att förstå instruktionen.

Sommarens ”utsatta” dressyrelever klarade sig trots allt mycket bra under provskrivningarna och jag är stolt över dem! Vi hade en väldigt rolig vecka! 

När man väl klarat av att släta ut alla veck på vojlocken, visiterat sin häst, lett den på ett säkert sätt till ridhuset och suttit upp på rätt sätt så kan ridpasset börja. 

I torsdags när jag var på träning fick jag lite bassning för att jag slarvade med galoppombytena. Så den här veckan har jag gått in för att öva dem lite extra. Filmat har vi också gjort dagligen så att jag kunnat studera om det jag ser är detsamma som jag känner.

Eftersom jag fick en hel del filmmaterial så satte jag ihop en kort film från veckans ridpass. 

Det krävs många, många repetitioner innan något sitter i ryggmärgen :) 

The days between from Ulrika Pernler on Vimeo.