Hej! Nu är vi tillbaka efter semestertrippen. Lite regn, lite sol, några slottsruiner, lite minigolf och ett besök på akuten för en fiskekrok i fingret. En helt ordinär och avkopplande Svensson-semester helt enkelt.

Naturligtvis ställde jag klockan i morse för att kunna springa iväg till stallet innan någon i familjen ens funderat på att vakna. Det är nämligen så det är när man har hästar och familj. Man får utöva sitt hästintresse med minsta möjliga påverkan på den övriga familjen.

Det vill säga tidiga morgnar året runt. Fast det gör inte mig så mycket. Jag tycker det är skönt att gå upp tidigt. Att ta ut sin häst på en ridtur vid sjutiden är en superbra start på dagen. Ronaldhino hade förstås lyckats tappa en sko innan helgen så det fick bli lite arbete på lina i ridhuset.

I stallet träffade jag på Tiffy som fått boxvila efter ett möjligt ormbett häromdagen. Hon hade naturligtvis fått behandling av veterinär fastän det inte var säkert att det var just en orm som varit framme. Ibland är det svårt att hitta de små bettmärkena i hästpäls… Hästar kan få ungefär samma reaktion av att stoppa mulen i ett jordgetingbo. Något nytt fick jag lära mig också. Har ormen sprutat in gift vid bettet så tar det ungefär två veckor innan giftet går ur kroppen. Under den tiden ska hästen hållas i stillhet så att inte giftet sprids i kroppens system Tiffy såg nöjd ut med att stå stilla i boxen bredvid Ronaldhino.

Hyrveckorna har börjat vilket gör att det är väldigt lugnt i stallet. De flesta hästarna har vila nu och tas bara in var tredje dag för att vila i halmen. De andra dagarna visiteras de noggrant på plats i hagen.

När Gabbi och jag var yngre så brukade vi hyra varsin ponny på sommarlovet. Hästarna hade vi i stallet som låg alldeles intill där vi bodde. Mannen som förestod stallet hade förutom sina hästar även en mycket kär höna. Hönan hade han vunnit på en hopptävling och det var han rätt så stolt över. Hönan hade blivit en del av stallinredningen. Den spatserade runt i stallarna och pickade i sig lite havrekorn och annat gott från golvet.

En sommar hände ett litet missöde som jag än idag talar tyst om. Vi hade precis fått hästarna hemskjutsade av uthyraren. Vi släppte ut dem i hagen för att de skulle få vänja sig vid miljön. Så bar vi in kraftfodret i foderkammaren.

Så gick vi hem för att äta kvällsmat och invänta morgondagens första ridtur. Tidigt nästa morgon ringde telefonen. Det var ägaren till ponnyerna som berättade att han råkat skicka med fel fodersäck. Den säck vi fått innehöll ihopsopad havre från golvet och han befarade att den innehöll en del råttgift också.

Oj, vilken tur att vi inte hade hunnit ge våra hästar av fodret. Vi cyklade snabbt till stallet för att ta bort säcken. När vi öppnade stalldörren var det första vi såg ”Hönepöne” som låg på rygg i stallgången. Benen spretade stelt rakt upp i luften… Bredvid stod havresäcken med ett litet hål i botten… Gabbi och jag blev alldeles bleka.

Det blev sorg i stallet. ”Hönepöne” fick som hon förtjänade en värdig begravning på gödselstacken och havresäcken slängdes bort. Vi fick ny havre till hästarna och resten av sommaren var det inga fler fall av förgiftning.

Vad lärde jag mig av det här? "Stoppa inte i dig allt du ser" eller "Lev idag imorgon kan det vara försent".