Hej! Ni kanske minns den där lilla raden om "sjuk kanin" som stod i bloggen häromdagen. Den är struken nu. Stampe har efter att ha varit och sniffat på gräset på den andra sidan så att säga återuppstått.

Han börjar bli lite gammal, Stampe. Lugnare har han också blivit efter den där operationen vi gjorde under föregående år. Han brukar liksom skutta runt lite här hemma. Sitta på köksmattan eller ligga i ryan. Så tar han ett varv i huset med glada språng och avslutar med att hoppa upp i soffan och kolla läget.

I måndags ändrades läget. Stampe som i vanliga fall bara använder sin bur för att gå på toa, ville plötsligt inte komma ut. Han vände sig demonstartivt mot väggen och såg ut att sura.

Lite dålig i magen kanske, tänkte jag. Eller så har han fått familjens förkylning...

Men läget blev värre under tisdagen. Kaninen låg platt i buren och ville varken äta eller dricka. -Det kanske är dags, tänkte jag och förberedde barnen på den möjligen stundande utgången.

Jag såg mig själv ståendes i skogsbrynet bakom huset. Med spaden i den ena handen och spettet i den andra och svetten rinnande i pannan.

Det skulle i så fall inte vara första gången. Små husdjur bestämmer sig bara för att dö när det är fruset i marken. Det är som att det är det sista roliga de tycker att de ska få ha.

Det har hänt förr!

Onsdagen var inte bättre. Kaninen låg för det mesta där han låg. Vi fick honom att dricka litegrand. Provade att sätta honom i den älskade ryan. Han gav oss en lång blick tillbaka och skuttade snabbt in i sin bur för att fortsätta med sin "killförkylning".

Torsdag morgon stod jag med handen på luren för att ringa till veterinär L. Är man gammal så är man, tänkte jag och så den där harangen, vi ska alla den vägen vandra...

Jag tittade på Stampe och tänkte, Han ser visst lite piggare ut nu.

Så hände det!

Torsdag eftermiddag återvände Stampe till livet! Han satte i sig en hård brödkaka, en påse skalade och tvättade minimorötter (det är bara dem han vill ha...) två blomkålsbuketter, tre gröna blad, diverse frön och en stor knippe hö...

Och allt på bara några timmar...

Sedan skuttade han ut ur buren. Tog en snabb runda i hallen och sovrummet. Kollade in köket och skuttade sen ut och sträckte ut sig i hela sin längd i ryan.

Stampe var återuppstånden. Tack och lov. Spaden och spettet får stå kvar bakom garaget ett tag till och familjefriden är orörd!