Hej! Ni kanske minns den där lilla raden om "sjuk kanin" som stod i bloggen häromdagen. Den är struken nu. Stampe har efter att ha varit och sniffat på gräset på den andra sidan så att säga återuppstått.

Han börjar bli lite gammal, Stampe. Lugnare har han också blivit efter den där operationen vi gjorde under föregående år. Han brukar liksom skutta runt lite här hemma. Sitta på köksmattan eller ligga i ryan. Så tar han ett varv i huset med glada språng och avslutar med att hoppa upp i soffan och kolla läget.

I måndags ändrades läget. Stampe som i vanliga fall bara använder sin bur för att gå på toa, ville plötsligt inte komma ut. Han vände sig demonstartivt mot väggen och såg ut att sura.

Lite dålig i magen kanske, tänkte jag. Eller så har han fått familjens förkylning...

Men läget blev värre under tisdagen. Kaninen låg platt i buren och ville varken äta eller dricka. -Det kanske är dags, tänkte jag och förberedde barnen på den möjligen stundande utgången.

Jag såg mig själv ståendes i skogsbrynet bakom huset. Med spaden i den ena handen och spettet i den andra och svetten rinnande i pannan.

Det skulle i så fall inte vara första gången. Små husdjur bestämmer sig bara för att dö när det är fruset i marken. Det är som att det är det sista roliga de tycker att de ska få ha.

Det har hänt förr!

Onsdagen var inte bättre. Kaninen låg för det mesta där han låg. Vi fick honom att dricka litegrand. Provade att sätta honom i den älskade ryan. Han gav oss en lång blick tillbaka och skuttade snabbt in i sin bur för att fortsätta med sin "killförkylning".

Torsdag morgon stod jag med handen på luren för att ringa till veterinär L. Är man gammal så är man, tänkte jag och så den där harangen, vi ska alla den vägen vandra...

Jag tittade på Stampe och tänkte, Han ser visst lite piggare ut nu.

Så hände det!

Torsdag eftermiddag återvände Stampe till livet! Han satte i sig en hård brödkaka, en påse skalade och tvättade minimorötter (det är bara dem han vill ha...) två blomkålsbuketter, tre gröna blad, diverse frön och en stor knippe hö...

Och allt på bara några timmar...

Sedan skuttade han ut ur buren. Tog en snabb runda i hallen och sovrummet. Kollade in köket och skuttade sen ut och sträckte ut sig i hela sin längd i ryan.

Stampe var återuppstånden. Tack och lov. Spaden och spettet får stå kvar bakom garaget ett tag till och familjefriden är orörd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...