Hej!

Imorgon är det dressyrtävling på ridskolan. Jag vill önska alla som ska delta lycka till. Kom ihåg nu att inte fuska med serpentinbågarna!  Man ska inte rida ut i hörnen men man ska absolut ända ut till väggen mitt på alla bågar! Det tipset tjänar ni säkert två poäng på om ni anammar! Förra tävlingen som jag dömde var det bara en bråkdel av ekipagen som red bågarna som man ska så jag förväntar mig en rejäl upphämtning denna gång! :)

När man tävlar så blir man nervös. Både ryttare och häst. Det ingår liksom. Lite lagom med nervositet eller ”tagg” vill jag ha när jag tävlar eftersom man också blir närvarande och skärpt av det. Mycket nervositet är inte bra eftersom man kommer att påverka sin häst…

Några blir förvånade över att hästen plötsligt skyggar i ridhuset eller tittar upp på läktaren och krumbuktar sig. Men det är sådant man får vara beredd på. Det är inte som att sitta på ridbanan eller i ridhuset på vardagen. Med vana och rutin så lär man sig att hantera situationen och med tiden så går det bättre och bättre.

Även om det inte alltid går precis som man hade önskat så ska man vara nöjd över att man gjorde sitt bästa! Och vissa saker kan man dessutom inte påverka. Som det som sker runtomkring. Någon som ramlar eller tappar något på läktaren, en högtalare som sprakar eller en fotograf som använder blixten precis när man rider förbi. Det är bara slöseri med koncentration och energi att bli arg över sådant.

Några varianter som jag har provat själv eller bevittnat;

I Lurbos ridhus red jag en långsida innan min häst bestämde sig för att det var färdigtävlat. Han tvärvände och galopperade ut med svansen i vädret. Jag har det på film och det är en av mina allra kortaste filmer från en tävling… Hästen är tjugosju år i dag och förlåten för länge sen.

I Enköping red jag en gång ett helt Medelsvår B program på tjugometersvolt då det var det närmsta jag kunde förmå min häst att närma sig väggarna. Det blev sådär i protokollet. Även om jag själv skulle ha önskat att få några plus för att jag ens kunde utföra programmet på så liten yta.

Jag var med ponnylaget på tävling i Storvreta på den tiden banan vid ”Tippen” fortfarande var i bruk. En av ponnyerna i vårt lag bestämde sig för att göra programmet så långsamt som det bara gick. Faktum var att han stannade efter att ha genomfört några av de första momenten. Sedan stod han där och ryttaren försökte på alla sätt få honom att röra sig åt något håll. Till slut gav hon upp och bara satt. Domaren klev till slut ut från sin bod och ledde helt sonika ponnyn av banan.

En gång dömde jag ett ponnyekipage hemma på ridskolan. Ponnyn var riktigt busig och bockade sig genom programmet. Den envisa ryttaren höll sig dock kvar ända till den sista uppridningen och hälsningen. Då tvärvände ponnyn och tog sig ut från banan i en lång bockserie. Ryttaren blev kvarlämnad på medellinjen med dubbelsidigt näsblod.

Gabbi och jag var i Heby och tävlade på utomhusbanan. Under Gabbis ritt var det någon som tappade sin häst på parkeringen varvid den sprang runt i full fart precis utanför tävlingsbanan under hela programmet med en lång svans av jagande folk efter sig. Koncentrationen blev väl inte den bästa den gången…

Jag har alltid gillat Magnus Uggla. Men en gång spelades han lite olägligt. Det var när jag tävlade på utebanan vid gamla Akademistallet. Jag var sist i startfältet och precis när jag vände upp på medellinjen för att börja mitt program så drog Magnus Ugglas utomhuskonsert igång på Polacksbacken som ligger precis intill. Förutom att min häst fick hjärtslag så var det en ohygglig volym under hela min ritt. Domaren såg märkbart chockad ut vid sitt bord.

Gör ni något roligare än ovanstående imorgon så får ni gärna skriva en rad och dela med er! Än en gång lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...