I måndags var Gabbi, Erica och jag iväg på en skojig föreläsning mitt på dagen. Den hette ”Besvärliga människor” och det var också precis vad den handlade om. Föreläsare var Lennart Lindén, en man i 65 årsåldern som bland annat verkat som medlare i flera krig i mellanöstern. Med sig på scenen hade han skådespelaren Morgan Alling. Lennart visade sig vara minst lika full av hyss som Morgan och vi fick uppleva några hysteriskt roliga men också lärorika timmar.

Morgan och Lennart stod för tron att livet är ett drama precis som en film på TV:n. Vi människor tar olika roller och spelar på dem tillsammans med andra människor. Men vi kan också bryta våra roller av egen fri vilja om vi bara blir medvetna om vad vi gör.

Under genomgången av hjärnan så fnissades det en hel del och vi nickade igenkännande. I den blå zonen eller ”reptilhjärnan” går människan på instinkt och flyr eller spelar död. I den röda zonen som går på inlärda beteenden är det ingen idé att försöka diskutera och få ut något vettigt utan man gör bäst i att ”vara tyst, nicka och hålla med”.

Men i den gröna zonen finns potential att föra framgångsrika samtal, förstå varandra och göra framsteg. Så nu vet vi att man gör bäst i att vänta ut rätt sinnesstämning innan man går till attack…

Det var en fin blandning av lärdom, skämt, skratt men också allvar och sorg som gjorde att man kände sig berörd och klokare när man lämnade salen. En av lärdomarna från dagen är nog att det finns fullt av besvärliga människor runt omkring oss och att vi själva också kan vara lite besvärliga:) Låt ingen annan styra vem du är!

När det gäller hästar, hästhantering och ridning så är vår sinnesstämning en väldigt viktigt komponent för att samspelet med hästen ska kunna fungera. Hästen läser blixtsnabbt av din sinnesstämning långt innan du ens har kommit fram till hagen eller boxen. Det syns på hela ditt sätt att röra dig och uppträda.

Därför är det extra viktigt en dag när du kommer till stallet och har haft det stressigt på jobbet eller om bilen har pajat och du är sen, att du stannar upp utanför stalldörren, tar några djupa andetag och skakar loss axlarna innan du kliver in till hästarna.

Att hästarna smittas av hur vi känner oss kan bli väldigt tydligt på en ridskola där vi instruktörer får se samma häst under många olika ryttare. Uttrycket ”Rätt ryttare på rätt häst” finns inte för intet.

En dålig eller för att inte säga omöjlig egenskap för ryttare på vilken häst det än gäller är stress och frustration. Det går nämligen inte att lära en häst någonting under stress eftersom hjärnan inte kan ta in information i det tillståndet. Inte heller det som den redan kan fungerar i det tillståndet.

Man blir nog lugnare och säkrare som person med åren men jag tror också man kan bestämma till en del hur man ska känna sig. Själv har jag blivit något av en expert på att kunna ställa om till kontrollerat lugn när jag ska upp i sadeln. Skrytigt? Kanske, men jag har tränat hårt för att komma dit.

Är man lugn när man rider så blir inlärning också mer positiv för hästen.

En sak som vi ryttare ofta gör är att vi berömmer hästen när den är orolig. Jag tror i och för sig att det är av omtanke man klappar hästen och säger braaaa, när den kastar sig förbi den där läskiga stenen vid sidan av stigen. Men jag försöker benhårt att följa teorin att man ska ignorera dåligt beteende och förstärka bra beteende samt göra hästen trygg genom att vara klar och tydlig i sitt sätt att vara/ leda.

Det var några lösryckta tankar bara…

Igår kväll var det foderföreläsning uppe i cafeterian. I dryga tre timmar höll det på och mellan trettio och fyrtio personer hade kommit för att förhoppningsvis få lära sig något nytt. Jag tycker det var en intressant föreläsning och jag fick många gamla kunskaper avdammade samt en del nya intryck.

Vi började med själva foderbiten och föreläsaren var av den åsikten att hästar ska leva till största del av grovfoder (strå) vilket är naturligt för hästen. Om hästarna får välja själva så tuggar de upp till 18 timmar per dygn. Att hästar bör stå på halm så långt det går för att slippa stressrelaterade problem som magsår och stereotypa beteenden var hon också noga med. Sedan pratade vi litet kort om övriga fodermedel som havre, betfor och färdiga foder.

Därefter skummade vi på ytan av hästens mag- och tarmsystem, fodersmältningsprocesser, enzymer och annat. När jag tog hästskötarexamen och instruktörsexamen så var jag väldigt påläst på detta så det var en hel del gamla hjärnceller som började röra på sig. Har man inte läst något i detta ämne ännu så skulle jag tro att det kändes som rena rama djungeln. Men ändå nyttigt att få se hur komplext hästens matsmältningssystem fungerar. Mellan 48 till 64 timmar från tugga till träck!

Foderrelaterade sjukdomar tyckte jag var intressant. Nuförtiden finns det stora sjukdomsproblem hos hästar som får foder i fel mängd eller med fel innehåll. Bland annat har det blivit allt vanligare att hästar får problem som liknar Diabetes 2 typ. Jag har för mig att det är likadant hos hund och katt. Man kanske kan likna detta vid ett välfärdsproblem liksom hos oss människor. Men det är ändå vi människor som har ansvar för att våra hästar får i sig rätt foder och mår bra.

En del prat om fång blev det också. Vilket är intressant och viktigt. Nya rön kommer hela tiden. Föreläsaren pratade mycket om olika sockerhalter i gräs under olika årstider samt i foder. Samtidigt läste jag en artikel i en tidning häromdagen där man sa att sockerhalterna inte var boven i dramat. Jag ska följa de olika rönen med stort intresse framöver!

Avslutningsvis lite beteendestörningar som krubbitning och boxvandring. Dessa utvecklas oftast för att hästen utsatts för stress eller haft för lite att göra (för lite att äta och sysselsätta sig med). Själv upplever jag att dessa beteenden ändå är långt mer ovanliga idag än vad det var för tjugo år sedan och jag tror det beror mycket på ökad kunskap i hur vi ska hålla våra hästar. Vi har en krubbitare i vårt stall, Uniek. Han var krubbitare redan när vi köpte honom och detta är ett beteende som hästen har med sig hela livet. Men med regelbunden motion, hagvistelse och mycket att äta och tugga på så går det att hålla rätt så bra i schack.

Föreläsaren hade en teori om krubbitning som gick ut på att fölet tagits för tidigt från mamman och upplevt stress. Inget som jag någonsin hört talas om förutom något liknande hos kattungar. Men för Unieks del kan det väl ge en del sympatier och vara värt några extra klappar. Det skulle han säkert gilla!