Hej! När man jobbar på en ridskola så kan man ju tycka att arbetet ska bestå i att hålla på med hästar i oika former. Göra rent åt hästar, släppa ut hästar, borsta hästar, hålla lektion för människor som sitter på hästar och själv rida till exempel.

Mycket hästar blir det så klart. Men också datahaveri...

Datahaveri är det värsta jag vet. Inte kunde man ha trott för tjugo år sedan att man skulle bli så begränsad av att datorn inte fungerar. Vi hade inte ens en dator på ridskolan då utan bara papper, pennor och pärmar. Datahaveri betyder katastrof, visserligen av mindre art men ändå.

Den första katastrofen när datorn inte startar är att man inte kommer åt det som är inne i burken. Man blir svettig och stressad och börjar trycka hysteriskt på alla knappar, dra ur och sätta i sladdarna och så måste man förstås ringa efter en stöttande och förstående person i sin närhet. Annars bryter man ihop.

Den andra katastrofen är när man har provat diverse knapptryck och sladdurdragningar och inser att eländet ändå är kolsvart. Då blir man iskall och så kommer man överhuvudtaget inte ihåg när man gjorde sin sista backup även om det var för tre dagar sedan. 

Är allt borta nu?

Sedan åker man till dataproffsen som består av en handfull pojkar i samma ålder som ens söner och som förmodligen tycker att man är en fullständigt mossig gammal tant.

På eftermiddagen ringer en av killarna och säger att det inte är något fel på datorn...

Vi hämtar den och sätter tillbaka alla sladdar. för att göra det måste man ligga upp och ner under skrivborden i mörkret och famla i en sladdhärva som ite går att beskriva.

Sedan inträffar katastrof nummer tre och det är inte ryggskottet jag fick under skrivborde jag menar för det var inte oväntat. Katastrof nummer tre består i att datorn fortfarande är svart.

I nästa vända till valparna på databutiken tar vi med skärmen och alla sladdar också. Vi öser ner alltihop i en IKEA kasse och trampar ilsket på gasen. Lämnar ner hela sjoket till grabbarna som är dataproffs.

De ringer på eftermiddagen och säger att det är skärmen som är trasig...

Det får bli en tur till ett stort köpcentrum för inköp av ny skärm. Köp en stor, säger jag. För vi är ju några som börjar bli lite gamla och stor skärm är bra för synen.

En härlig lång stund av onsdagskvällen tillbringas under skrivbordet i sladdhärvan. Det är ännu mörkare nu och dammråttorna kilar över golvet.

Så trycker jag på on. Några skälvande sekunder går och så lyser skärmen upp.

Katastrofen är avvärjd! Men jag är smutsig och har ryggskott. Tacka vet jag hästsmuts istället för sladdhärvesmuts. Nu ska jag hem och bada!