Hej! När Gabbi och jag hade ridit på ridskolan i några år så hängde vi där för det mesta. Det spelade ingen  roll om det var vardag, helg eller lov. Vi kokade våra makaroner och bad pappa om skjuts.

Men de första åren när vi fortfarande var på nybörjarstadiet så blev det ett uppehåll i ridningen över sommarlovet. Och precis vid den här tiden, när sommarlovet började närma sig sitt slut, längtade man lite extra tillbaka till ridskolan och hästarna.

Fast det var en del pirr i magen också. Våra ridperioder var ju om tio gånger och var tionde lektion fick man göra en ny anmälan. Om man fick "flytta upp" som det hette så fick man också byta dag och tid för sin ridlektion. Då blev det ny ridfröken och nya kompisar i gruppen.

Jag var också nyfiken på ifall alla mina favorithästar var kvar i stallet, speciellt Sirro, och om någon häst flyttat och en annan kommit till.

Den första ridlektionen satte vi på oss hjälmen redan hemma och hade den hela vägen till stallet. När bilen stannade på stallplanen hoppade vi ur och sprang till stalldörren. Jag vred om den stora nyckeln och klev in. Det luktade hemtrevligt av stall och hästar.

Det första vi gjorde var att titta på "lappen". "Lappen" satt alltid på anslagstavlan precis när man kom in i stallet. Där stod vilka hästar som skulle gå på vår lektion så att vi kunde förbereda dem inför ridlektionen.

Efter att ha läst "lappen" så gick vi ner i själva stallet. Där rymdes ungefär tjugofem ponnyer. Till vänster, vid sadelkammaren stod Victor och Rockie. Två fina New Forestponnyer. Till höger fanns spiltraden med bland annat Monsun, Nasser, Cayenne och så förstås Sirro.

Jag klappade honom försiktigt på baken och klev in i spiltan. Han vände på huvudet med öronen lite tillbakadragna. Men jag stod kvar och strax åkte båda öronen fram igen. Tänk om jag kunde få rida honom idag!

Gabbi ville ha Mannagryn. Det ville hon alltid. Fast pappa fick sadla för Manna stampade så med hovarna när man spände sadelgjorden. Men rida Manna, det var toppen, tyckte Gabbi.

Vi gick vidare genom stallet förbi foderbordet. Där hade Sirro hoppat upp en gång och stått och käkat hö medan de andra hästarna fick stå och titta på och känna sig utsvultna. Då var han nöjd. Han var inte lika nöjd när personalen skulle baxa ner honom därifrån...

Vid bakdörren svängde stallgången både åt höger och vänster. Till vänster inne i hörnet stod lilla Shetlandsponnyn Myran. Ibland hade hon föl och man fick kika försiktigt för att inte störa. När Myran inte hade föl så var hon med på lektionerna. Hon fick alltid gå sist i ledet eftersom hon hade så korta ben.

I gången som ledde mot ridhuset stod bland annat Rommy och Arino. Rommy var en New Forest och Arino var en korsning fullblod Russ. Jag tyckte mycket om dem båda.

Det gamla stallet var inrymt i en ladugård där det hade stått kor en gång i tiden. Nu när det var ombyggt till stall så hade det gjorts vindlande gångar för att få rum med boxar och spiltor.

Framme vid ridhusets ingång svängde stallgången en sista gång till höger. Där gick den upp på en liten kulle över det gamla foderbordet och sedan ner igen där den slutade i två spiltor. När jag precis börjat rida stod två ponnyer där som hette Charlie och poppe. Det tyckte mycket om varandra och stod därnere med bara en bräda mellan sig.

Litet senare så dog både Charlie och Poppe. Det gick rykten om att den ena dog först och snart dog den andre också av sorg. Jag vet inte hur det var. Jag antar att de var gamla.

I vilket fall blev det Bestman och Vaquero som tog deras plats i spiltorna. De trivdes också fint tillsammans och jag kommer ihåg en tjock röd katt som brukade ligga och sova på Bestmans rygg.

Det fanns flera stall runtomkring lektonsstallet också. I en liten byggnad som låg bakom den stora ladugården fanns "Lillstallet". Där stod också några av ridskolans ponnyer och ibland fick man gå dit för att sadla och tränsa en häst man skulle rida på lektion.

I "Storstallet" stod ett par ponnyer och så privata hästar. Det tog några år innan jag fick lov att sätta min fot därinne. Det var ett stort ögonblick och så spännande!

Plötsligt ropade vår ridlärare till uppropet och vi skyndade oss dit. Nu började äntligen terminen igen!

 

Joanna

9 augusti 2011 17:54

Åh, nu blev jag riktigt nostalgisk! :) Rommy var den första hästen jag red och Myran var den första jag trillade av...

 

Carola

11 augusti 2011 11:15

Alltid lika kul med berättelser från Eke. Jag minns speciellt "ridhuset" (med stora stolpar i vägen, för de som inte känner till det). Min favorit då var Monsun. Från ett av mina senare besök minns jag särskilt Go-Go som var så fantastiskt snäll i stallet.

 

Karina

24 augusti 2011 12:33

Åh! Snacka om nostalgi!!! Jag ser för min inre syn hela stallet, ridhus, ridbana och alla hästar.
Saknar verkligen den tiden. Även om stallet och ridhuset idag aldrig skulle vara godkänt, så funkade det utmärkt då. Saknar också Rockie, min sköthäst :)

 

Helen

24 augusti 2011 13:43

Poppe blev avlivad vid 13 års ålder pga hälta och Charlie dog två dagar efter. Han fick hål på magsäcken eller något sådant.

 

Karin L

1 september 2011 11:07

Åh vad kul att läsa om Eke. Vilken nostalgitripp. Ja man minns faktiskt varenda detalj i stallet och om alla fina hästar. vart dom stod, hur dom va i sitt beteende, ja allt!!
Jag va skötare på Gogo, en riktig sötnos!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...