Hej! Tillbaka till tisdagens anatomilektion för Agneta Aronsson. Jag fick verkligen understruket på flera av mina teorier om hästars exteriör och vad som kommer ut i ridningen och varför och framförallt att det måste få vara så!

Alla hästar har styrkor och svagheter. (Det har för övrigt vi människor också och de flesta av oss är medvetna om det.) Alla hästar har i stort sett lika många skelettdelar (det kan faktiskt skilja lite på antalet kotor i ryggen) men benen kan ha olika storlek och längd och vinkeln i lederna kan variera. Därtill kommer hästens muskulatur, kondition, temperament och så vidare. Allt sammantaget ger hästens förutsättningar till arbete.

Temperament förresten. Ibland kommer kanske svagheterna ut i temperament hos hästen. Jag tänker de gånger vi faktiskt begär för mycket av våra hästar utan att riktigt förstå varför hästen säger ifrån. Jag brukar säga att hästar oftast har en poäng i det de säger och att man måste lyssna!

Det viktigaste hos hästen är ändå alltid viljan! Att hästen vill och tycker det är roligt. I annat fall kan man lägga ner alltihop direkt. Det är ryttarens uppgift att hålla hästen nyfiken, glad och villig till att arbeta.

Ryttaren får jobba med att hjälpa hästen tillrätta med sina svagheter och framförallt utveckla styrkorna.

En sak jag tänker på är det här med uppvärmningen av hästen som är så oerhört viktig för det fortsatta arbetet. Det går liksom aldrig att köra en expressuppvärmning eller sitt eget race och sedan förvänta sig att dagens tänkta arbete ska bli bra. Det är istället uppvärmningen som är huvudarbetet i ett ridpass. Genom att man blir medveten om vad hästen behöver ha hjälp med så kan man också lägga upp en lämplig uppvärmning.

Hästens förmåga att bli lösgjord, bära sig och gå i balans är några av de viktigaste ingredienserna för att få våra hästar hållbara. Vissa hästar har haft tur och fått en naturlig bärighet.

Gabbis Clandestino till exempel är en sån häst som jag tycker är naturligt byggd i uppförsbacke och som har lätt att hitta en bra form. Men jag lovar er att de två kämpar med en hel del saker ändå. På bilden nedanför har jag dragit en gull linje mellan armbåge och bakknä för att ni ska se att linjen är vågrätt. När han sätter sig ännu mer kommer linjen att peka lite framåt uppåt till och med.

Speciellt en hästtyp som jag känner mycket för pratade vi om. De överbyggda hästarna eller om man vill hästar med långa bakben eller om man hellre vill hästar med korta framben eller varför inte hästar som har olika höjd på linjen mellan armbågen och bakknäet. Sak samma. På bilderna i det här inlägget har jag markerat linjen från armbåge till bakknä för att det är lätt att se om den är vågrätt eller om den lutar framåt, nedåt.

När jag säger att jag känner extra mycket för dessa hästar menar jag att jag är väldigt mån om att ge mina ryttare instruktioner om hur hästarna ska ridas för att hitta sin jämvikt på rätt sätt och framförallt att de får den tid de behöver på sig. Att en häst är överbyggd betyder inte att den är dålig på något sätt. Faktum är att inom hoppningen så har aveln gått mot hästar med längre bakben eftersom de öppnar upp bättre över hindren vilket ger dem mer kapacitet. Ston är också ofta litet överbyggda vilket beror på att de ska kunna bära och föda fram föl.

Agneta hade en jättebra liknelse med en traktor som ju har ett stort hjul i bak och ett litet i fram. Om man tänker sig att traktorn är i rörelse så kommer det stora hjulet (bakbenen som har påskjutskraften) att rulla långsamt framåt. Kraften förs över till de små framhjulen (korta frambenen). Dessa måste rulla många gånger fortare för att ta emot kraften bakifrån. Om bonden i traktorn gasar på så att de stora hjulen börjar rulla fortare så får de små hjulen rulla ännu snabbare och all kraft kommer att gå rakt ner mot marken.

På ridskolan har vi framförallt två hästar som är tydlligt överbyggda. Bägge dessa hästar är oerhört fina dressyrhästar och de har också en väldigt fin inställning till arbete. Den första jag tänker på är lilla Nero som har stora fina rörelser i alla gångarter och som har lätt för att jobba men som i vissa lägen kan kännas lite trög och avvaktande vilket är en beskrivning  man kan få från den som sitter på ryggen när man frågar hur det känns.

Jag hade förstås inga bra sidobilder men på bilden från hagen och bilden från en tävling kan man ändå ana att linjen har förändrats av ett väl utfört arbete.

Nästa exempel är stora hästen Uniek som förutom sina långa bakben också har en lång rygg med sadelläget långt fram vilket gärna sätter ryttaren lite över manken. Det påverkar att det blir ännu mer vikt över frambenen om man inte ser till att sadlingen blir rätt utförd och att man lägger tid på att ryttaren får hjälp med sin sits. Uniek är en häst som har en hel otroligt positiv inställning till arbete och att göra rätt. Han utför ofta mer än jag trodde var möjligt och imponerar stort. Om man under framridningen frågar hans ryttare hur det känns så får man ofta till svar att det känns lite trögt och långsamt medan man kan se samma ekipage i en kanonfin mellantrav i slutet på passet.

En överbyggd häst kompenserar ofta sin balans genom att bli trög i början av ett pass. Det är helt nödvändligt eftersom kraften som sagt annars skulle gå rakt ner i marken. På detta sätt för den över lagom med kraft för att
inte hamna i framvikt. En häst i framvikt slitet oerhört på sina framben och får ledskador. För att slippa det så måste vi jobba med att få hästen att vinkla sina bakben. Ju mer hästen vinklar bakbenen desto bättre kan den bära
sin vikt och dessa hästar avslutar ofta med en riktigt fin bjudning om de fått rätt coachning från ryttaren.

Tröga hästar kan få många ryttare att gå över i ett tillstånd av panik. Vilket verkligen aldrig blir till fördel för hästen! Det kan finnas både en positiv tröghet i hästen och en nödvändig tröghet samt en tröghet för att en häst är flegmatisk i sitt sätt att vara. Men det är ju jätteviktigt att veta vad man ska göra och framförallt varför.

I fallet med den överbyggda hästen som startar upp i ett "trögt tillstånd" så är det en "nödvändlig tröghet" som man måste lyssna till. Med en positiv tröghet så menar jag i de fall vi stryketränar vår häst. Det kan vara till exempel en häst som ska öva sig att bära i en kortare galopp. När ryttaren minskar känns hästen trög och galoppen kanske går över i fyrtakt. Att våga vara kvar och rida takten och stärka hästen i det tempot trots en viss tröghet är för mig en "positiv tröghet", den har en mening. Både avbalansering och styrketräning kan till exemepel vara övergångar mellan gångarterna, skolor, cavaletti och  så förstås om man har möjlighet att träna sin häst uromhus i kuperad terräng.

Så finns det hästar som är lugna i sättet. Där man får jobba med reaktionerna genom att göra övergångar och göra hästen uppmärksam för hjälperna. Den hästen är ovärderlig för den som behöver en lugn häst men ibland är kanske inte de lugnaste hästarna ämnade för de mest fartfyllda tävlingsgrenarna... : )

Summan är att det är jätteviktigt att rida hästen i sin takt. Om vi pressar fram saker som hästen inte har balans och bärighet för så går den helt enkelt sönder.

Vill du bli en ännu bättre ryttare; lär dig massor om hästens exteriör och hur hästar fungerar. Då kan du bemöta varje häst på ett ödmjukt sätt och på det viset kan du få hästen att utföra saker du aldrig hade trott och med glädje!

Kom också ihåg att gränsen mellan stärkande arbete och överansträngning kan vara hårfin.

 

Besserwiesser

24 november 2015 16:27

Vi på stavva.ret anser att stavvning är förbanat viktit.
Gådde du inte på grunndskolan!? Vi förbanade på dej myket. Lär dej stavva NÖDVÄNDIGT!!!!!
/ha en trevligg dag😊

http://vvvvvv.stavva.ret.se

Ulrika Pernler

24 november 2015 16:29

Förstått!

 

Cemonas

29 december 2015 14:15

Jätteintressant läsning! Bästa ja läst på länge! :)

http://Cemonas.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...