Hej! Igår påminde min kusin mig om den "gula fläck" som levde kvar på mina föräldrars gräsmatta i många år. Eller levde kanske är fel ord då marken på den gula fläcken var stendöd.

Jag och min syster hade hyrt varsin ponny över sommaren och hennes var en som jag kallar det "kissa-för-att-lata-sig-ponny". (Några av er vet säkert vem han var.) Fast att det fanns sådana var jag helt omedveten om på den tiden och det var Gabbi också för den delen. Så den lilla gula ponnyn fick stanna och kissa precis så ofta som den ville. Vilket var ofta. Jag satt på min ponny och väntade medan den gula ponnyn stod i kisställning och skulle bli klar. Ibland lyckades han pressa fram några droppar men oftast stod han bara bredbent och tittade sig omkring eller passade på att beta lite i nån grästuva. 

Vi brukade rida upp på gräsmattan hemma hos mina föräldrar. Min mamma förstod tidigt att det inte var lönt att plantera så mycket annat än morötter åt hästarna i grönsakslandet. Så varje gång vi svängde från vägen och in mellan buskagen på föräldrarnas tomt så visste hästarna att det var fest på gång och så ökade de takten. 

Mamma lade varsin hög med färska morötter på gräset och hästarna mumsade glatt i sig. Gabbis ponny ställde sig förstås för att kissa och en gång lyckades han faktiskt klämma fram en riktig flod som absorberades av pappas välskötta gröna villaträdgårdsgräsmatta. 

Inom ett par dagar hade en stor fläck på gräsmattan gulnat och där ville sedan inget växa på en lång tid. Det var så den gula fläcken uppstod. 

Det här var den första men inte sista gången jag träffade på en "kissponny". Vi hade faktiskt en på ridskolan för ett antal år sedan, Dix. När han väl kommit på att kisspaus var ett bra sätt att få stå still så utvecklade fulländade han tekniken på kort tid. Från att ha varit kissnödig en gång per timme så kunde han bli det flera gånger per varv i ridhuset. En veterinär som vi konsulterade kände  direkt igen beteendet och kunde konstatera att det inte var något sjukligt utan bara en dålig vana. 

Dix såldes och lever fortfarande och blev väldigt mycket mindre kissnödig hemma hos sin nya ägare. 

Som sagt så har jag träffat på flera ponnyer (och några hästar) med detta och snarlika beteenden och därför vet jag också att det finns goda möjligheter att träna bort det. Man kan absolut konsultera en veterinär först för att kontrollera att det inte är något kroppsligt fel på hästen. Men sjukliga problem av den arten är väldigt ovanliga försäkrade den veterinär som jag pratade med.

Det finns säkert flera olika metoder. Men en häst med ett inrotat kissbeteende kommer att växa fast när den väl ställer sig och den kan vara väldigt ovillig att röra sig varken för skänklar eller smackning. Men att vända hästen brukar fungera då den inte vill gå framåt. Det är också trevligare än att sparka eller använda spö.  Ett ekipage som jag haft i träning fick göra en bakdelsvändning varje gång hästen frös fast. Inom en rimlig tids träning var hästen övertalad om att det inte blev någon rast bara för att man "låtsades" vara nödig och den valde i förlängningen oftast att fortsätta att gå. 

Nästa steg måste  vara att göra ridturerna intressanta för hästen så att den blir motiverad att jobba. För Dix del var ett miljöombyte en del av lösningen. Men med en egen häst kan man ju alltid variera arbetet genom att vara rida i olika miljöer. 

Den gula fläcken är i alla fall ett minne blott. Pappa och mammas grämatta är grön och jämn igen. Eller kanske inte direkt den här torra sommaren. Men nu beror det gula på torka och inte någon morotssugen ponny som varit på besök. 

 

Kubbe

27 juli 2013 13:14

Lille Martini... :) Jag kom osökt också att tänka på Bestman som gjorde samma sak fast han använde sig mer av "nummer två" och eftersom han var till och från dålig i magen så fick han ta den tiden det tog... Och vissa gånger tog det en himla tid... ;)Goponnyer <3

 

Räkan

30 juli 2013 10:36

Jag har många gånger hjälpt Bestman när han var hård i magen. Man fick hjälpa till att trycka ut.

Ulrika Pernler

1 augusti 2013 14:38

Bra att få den infon Helen! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...