Hej! När ni ser den här bilden kanske ni tänker OS eller OS-kaos. Men det är faktiskt de nya ringarna till tjuren som jag knåpade ihop på eftermiddagen. Lite gladare färger, lite större och förhoppningsvis mycket bättre för oss att både se och fånga när vi sätter fart mot tjuren i ridhuset. Dessutom kan man använda dem på midsommaraftonens femkamp om man vill. Fast jag vet inte riktigt om de flyger rakt nu när jag har satt fast en stålbricka i dem... Bra med flera användningområden i vilket fall. 

I morgon ska jag ta med några av dem till Stora Ekeby dit Lusen och jag ska åka för att hålla en clinic på ridskolan/ klubben. Det ska bli roligt. Framförallt tror jag att Lusen tycker det så jag får nog ta med mig lite dubbelhäftande tejp till sadeln och handskar med bra grepp. Det bästa är att jag ska rida och prata samtidigt. Det kan nog bli väldigt underhållande kan jag tänka. 

Jag har förberett hindren och hästen men inte så mycket pratet. Jag brukar just inte ha några problem med att hitta ord. Men jag brukar skriva ner några stolpar för de viktigaste sakerna som jag vill ha sagt. Det gäller att inte skriva för mycket för det är otroligt svårt att rida och bläddra i papper samtidigt. Nä, det får nog räcka med vad som ryms på manschetten! 

Hur man förbereder ett föredrag är nog väldigt olika. En del vill skriva ner ordagrant och andra stolpvis och nån kanske har det hela i huvudet. Hur man kommer ihåg saker är väldigt individuellt. 

Detsamma gäller hur man lär sig namn. Att kunna namnen på dem man pratar med, har lektion för eller möter på olika sätt är väldigt viktigt för mig. Det är på något sätt respekt och visat intresse att lära sig någons namn. 

En del av oss har lätt för att lära oss nya namn och andra har jättesvårt. Det är nog som det är. Men det finns många bra tekniker för namnlärande. Man kan tänka att Fia hade Flätor och Rebecka hade Röd tröja och så vidare. 

När jag har en ny grupp framför mig vilket händer ganska regelbundet då jag åker runt och har olika aktiviteter så brukar jag börja i ena änden när hästar och elever står uppställda. Så börjar jag med den första eleven och frågar efter namnet som tex är Eva. Så säger jag Eva medan jag ser på personen. Sen frågar jag nästa som kanske heter Maria. Efter det säger jag Eva och tittar på Eva och så Maria och tittar på Maria. Så är det nästa person som heeter Gunnar. Jag repeterar från Eva, Maria och så Gunnar. Så går jag vidare. Personerna på gruppen kanske tänker att den där människan är ju knäpp. Men sånt biter inte på mig längre och systemet för att lära mig namnen fungerar perfekt. För mig! 

Jag brukar göra likadant med hästarna. Men då frågar jag ryttarna om namnen förstås för hästar avslöjar inte gärna sina namn bara sådär. Det kan du väl läsa själv på boxdörren tänker de. Det brukar hinnas med att rpetera hästnamnen medan ryttarna skrittar fram. 

Om man är hopplös på att lära sig namn, vilket faktiskt inte är helt ovanligt,  så kan man skriva en fusklapp och ha i handen. Rätt så liten så den inte syns för bra men går att läsa utan förstoringsglas, för det ser konstigt ut. Känner man varken hästar eller människor så kan man skriva Maggan-röd tröja- Brunte- bläs, Anders- grå byxor-Mulle- skimmel och så vidare. 

Nu ska jag inte säga att jag alltid kommer ihåg namn. Vissa dagar har jag namnafasi och kan i stort sett glömma mitt eget namn. Men det är normal för folk i min ålder. Då brukar jag bara skriva en fusklapp som jag kan ta fram innan jag presenterar mig för folk som jag möter. Ulrika- blå byxor och otämjbar frisyr, brukar det stå på den.