Hej! En gång för många år sen så skulle Gabbi ha lektion för ett gäng damer i "plusmedelåldern" som hade bestämt  sig för att börja rida istället för att ha syjunta. Flera av dem hade ridit tidigare i sitt liv men ett par skulle upp på hästryggen för första gången i sitt liv. Förutom att hitta tekniken för att ta sig upp så fanns hos dem säkert också ett inre motstånd inför att klättra upp på en 600 kilos bjässe. 

Gabbi började i alla fall i ena änden av gruppen och hjälpte till med hur man sätter foten i stigbygel, tar avstamp och sedan svänger benet lätt och ledigt över hästryggen för att till sist sätta sig mjukt ner i sadeln. Jag kan lova att det såg allt annat än ut som i den nyss gjorda beskrivningen. Men en efter en landade på hästryggen trots att det tog en stund. 

Så blev det dags för en av dem som aldrig varit uppe på en häst att sitta upp. Hon var naturligtvis nervös och hade säkert hellre virkat vidare på sitt projekt hemma i soffan med en kopp kaffe. Gabbi och övriga gruppen hejade ivrigt på och till slut satte damen foten i stigbygeln. Efter några misslyckade försök att ta sats så fick hon till ett hyggligt avstamp och kom liksom halvvägs upp innan tyngdlagen tog över och drog henne tillbaka mot marken igen. Så där blev hon liksom hängande på sidan av hästen i övehängande bakvikt och rätt vad detvar tappade hästen också sin balans och ramlade omkull på sidan. 

Ingen av dem gjorde sig illa eller blev klämda. Men även om det såg lite lustigt ut så hade det kunnat gå illa och det var säkert en skrämmande upplevelese för både hästen och eleven. 

Det  här berättar jag verkligen inte för att på något sätt göra en rolig sak av en elev som aldrig suttit upp på en häst. Utan vad jag ville komma åt är att idag använder så gott som alla ryttare en pall vid uppsittning. Men det gjorde man inte vid den tiden. Det fanns liksom en oskriven prestige i att kunna ta sig upp på hästryggen av egen maskin. 

För vissa som har ridit länge så finns lite av den prestigen kvar. Sedan många år så får till exempel våra elever vid ridskolan inte sitta upp utan pall och ändå händer det enstaka gånger att när man vänder ryggen till så har någon hoppat upp i farten innan man riktigt hann med.  Och när man sedan påpekar att pallen skulle ha använts så kan man få till svar att "jag behöver inte pall, jag kan ändå!". 

Jodå, jag tror säkert man kan ändå. Men i fallet med pallar så handlar det faktiskt helt om hästen och inte om människan. Även om det såklart är behagligare även för oss tvåbeningar att sitta upp med pall. 

Eftersom jag har jobbat länge så har jag haft förmånen att se hur hästarna positivt förändrades inför uppsittningar i och med att vi införde regeln med pall. Användandet av pall är inte någon ridskolesak utan även den överhängande delen av ryttare med egen häst använder nuförtiden pall. 

Tänk hur mycket jobb vi lägger ner på att arbeta våra hästar för att de ska bli liksidiga, smidiga och starka.

En uppsittning innebär en snedbelastning och om man börjar räkna på det hela så kan en häst med en ryttare bli uppsutten på kanske mellan trehundra och trehundrafemtio gånger på ett år. För en ridskolehäst som går två timmar per dag gör det kanske mellan sexhundra och sjuhundra uppsittningar. På de ridskolor där hästarna går tre timmar så är vi uppe i över ettusen uppsittningar.

Lite längre ner i inlägget har jag lagt in två filmer som jag hittade idag där man får se hur en uppsittning ser ut filmad med höghastighetskamera. När ni har sett på dem så behöver ni nog inte fundera mer över vad som är bäst för hästen. 

Pallen har blivit ett självklart redskap i vardagen med hästen och det tycker jag är bra! Gabbi och jag har våran egen fina pall som alltid följer med när vi reser någonstans med våra hästar och den är som det står "Oumbärlig"!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...