Hej! I söndags fick jag äntligen tävla. Gripens RF anordnade tävlingar i Working Equitation vid Näsbyholms anläggning utanför Strängnäs. Jag fick gå upp tidigt, åka långt, äta för lite mat och komma hem sent och det var jätteroligt!

Jag har ju tjatat om att få åka ut på "arenorna" sedan minst två månader. Men vis av tidigare erfarenheter så har jag påmint mig om och om igen att jag faktiskt hatar att frysa och fryser gör man på tävling under vintermånaderna. I alla fall om man bor i Sverige. 

Så istället för att frysa till häst så har jag nöjt mig med att frysa bakom domarbordet i januari och februari. 

I söndags morse så var det dock dags att samla ihop teamet. Denna gång bestående av mamma, pappa ,Frida och så jag och Lusen. Utan de två sistnämnda så skulle teamet  vara arbetslösa.  Mammas jobb är att breda mackor, titta kritiskt på startfältet och hålla koll på att domaren gör sitt jobb. Pappa kör bilen, står för lugnet och kontrollräknar protokoll. Han är hör och häpna av den generationen som kan räkna samman siffror i huvudet! Dessutom fick han filma denna gång eftersom två personer i mitt originalteam valde att ta ledigt. Dålig planering! Som tur var följde Frida med istället. Frida och jag skötte hästjobbet som bestod i att stalla in Lusen i dagboxen och ge honom hö. Så var han nöjd - vägen till mannens mage går genom munnen, eller hur är det man säger?

Efter någon timme så var det dags att rida fram för dagens första moment- dressyren. Programmet i Medelsvår har vi ridit ett gäng gånger så det kändes tryggt. Fast det ska man aldrig säga... Jag kommer ihåg en gång på en dressyrtävling när "rullgardinen gick ner" nånstanns mitt i programmet och domarens gälla vissla ljöd över ridbanan så fönsterrutorna skakade. Jag  brukar aldrig rida fel så jag blev nog lite stressad, log stelt mot domaren och vinkade att jag hade läget under kontroll. Men det hade jag såklart inte... Ännu en direkt följande felridning och visslan skrek i ridhuset så högt att publiken fick hålla för öronen. Jag funderade febrilt och så tänkte jag att jag visste precis och red fel en tredje gång. Bara att lämmna banan. -Ja, det var ju synd på en sån fin häst, sa domaren och jag fick skritta ut med svansen mellan benen. Ett tips bara- om man rider fel så ska man ta sig tid att rida fram till domaren och få instruktion. Sitter man och vinkar och ser världsvan ut fast man inte är det så går det åt skogen. 

I söndags satt i vilket fall programmet och vi red ihop 71% som jag var jättenöjd med. Lusen gjorde alla bitarna fint utom skritten där han blev akut nödig. 

Därefter blev det ett par timmars paus. In i dagboxen med hästen och mer hö. Jag tror (vet) att Lusen själv tyckte att boxen med alla mat i var det bästa på hela tävlingen. När alla ridit dressyrmomentet så hjälptes vi åt att  bygga fram teknikbanan. Två klasser red sitt teknikmoment innan min klass började så Frida och jag tittade på lite ritter och kollade att mamma och pappa hade det bra uppe på vipläktaren. 

Till sist blev det dags för oss att värma upp. Teknik- och speedmomenten reds precis efter varandra vilket jag tycker är rätt så behagligt på en endagarstävling då man sparar hästen från ännu en sadling och uppvärmning. Men jobbigt blir det förstås. 

Båda momenten gick riktigt bra. I teknikmomentet så var jag mest nöjd med att många av övergångarna blev bra eftersom jag tränat en hel  del på just det. I speedmomentet så lyckades jag rida på en väldigt bra tid utan att det kändes jäktat. Lusen var lugn och väntade rätt så fint. Vi vann vår klass och belönades med att få rida ärevarv vilket den vitaste och långhårigaste av oss två tyckte var bäst på hela dagen näst efter höet.

Om ni vill se teknik och speedmomentet så ligger filmerna lite längre ned i inlägget. 

Jag  var överlag riktigt nöjd med tävlingen. Det enda som jag verkligen måste lära mig är att få den där manflätan att sitta kvar. Jag är ju uppvuxen och uppfostrad med att mina hästar alltid, alltid skulle ha välryckt och urtunnad man, högst en handsbredd i längd. Så plötsligt står jag med en häst som är hårfager så det räcker och blir över. Manen är inte bara lång utan den är också tjock. En inbakad fläta längs med hela mankammen ska det vara. Jag flätar och resultatet blir alltid sååå snyggt och jag är jättenöjd. Tills... När jag har ridit en halvtimme på framridnigen så buktar flätan ut både uppåt och nedåt och åt sidorna. I söndags var nog flätan den fulaste jag lyckats med hitills. Den såg ut som en överjäst bulldeg. Jag försökte titta rakt fram hela dressyrrpogrammet för att slippa se den. I de två sista momenten fick det helt enkelt bli freestylefrisyr. Ibland får man göra det som är näst värst. 

 Nästa helg blir det dressyrtävling för mig och Lusen. Håll tummarna för att jag till sist ska lyckas med den där flätan... Resten ror jag nog i hamn. 

 

Lotta

21 mars 2014 09:07

Vad ni är duktiga! Kanske ska spara ut manen på Sibban så att jag också kan göra en inbakad fläta. Jag har så himla svårt att titta rakt fram och kan en sådan hjälpa mig är det nästan värd en lång man :D.

http://alotofhorses.wordpress.com

Ulrika Pernler

21 mars 2014 09:31

Haha, ja du Lotta. Den hjälpte verkligen och att göra en ful inbakad fläta är något som alla klarar av!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...