Hej! Alldeles nyligen gav SLU och Svenska Ridsportförbundet ut en skrift som heter ”Ridunderlag- en guide”. Den innehåller en fantastisk sammanställning av forskning och erfarenheter kring olika ridunderlag. Jag har själv  varit på flera mycket bra föreläsningar i ämnet ledda av Uppsalaprofessorn Lars Roepstorff. Lars är faktagranskare till Ridunderlag- en guide. Skriften intresserar inte bara oss i Sverige utan kommer på begäran även att översättas till andra språk. 

Om detta skriver idag Malin Aldal- Distriktskonsulent i Uppland och flitig bloggare på Upplands Ridsportförbunds egen mycket läsvärda blogg som ni kan hitta här!

Nu är det uppenbarligen så att Malin tycker att skriften är omfattande och bra men att en viktig sak ändå har missats. På Distriktets facebooksida skriver hon nämligen idag; Det enda som jag tror inte kommit med är hur olika underlag känns när man får sig en ofrivillig avsittning...

Men då du Malin! Då ska jag inviga dig i det ämnet. För det om något besitter jag en hel del kunskaper om! 

Avfallning på blandat spån/grus underlag inomhus - Min favorit. Det går oftast bra även om själen och baken får sig ett par blåmärken. Ett stolt ögonblick var när jag skulle sitta upp på treåringen som tog ett litet bocksprång precis när jag skulle slå mig ner i sadeln. Resultatet blev att jag satte mig på länden- bakom sadeln. Inte populärt. Jag lyckades ändå sitta kvar fjorton bocksprång innan jag lämnade hästen. I landningen skapade jag min djupaste ridhuskrater någonsin och jag var tvungen att springa ut i stallet och hämta polarna så det fick beskåda verket!  

Avfallning på grus utomhusunderlag- Avfallning på grus utomhus resulterar ofta i tappad luft och skrapsår. Trots att man tror man har skakat av sig allt grus fyller man ändå hallgolvet med detsamma när man kommer hem och skalar av sig sina skitiga kläder. Om man rider på grus och befarar att man kan komma att ramla av så är det bra att ha en pincett redo. Det förhindrar inte avfallningen men underlättar när man ska plocka ut gruskornen ur skrapsåren på armbågarna. 

Avfallning på gräs- Detta har man provat ett otal gånger. Speciellt på ponnytiden när man inte kunde nöja sig med en galoppvända på gräsängen. Tredje vändan tyckte ponnyn det var nog och bestämde sig för att göra sig av med sin ryttare för att kunna springa hem till stallet och havrebingen. Det är lite svårt att avgöra hur det kändes eftersom man i unga år uppenbarligen kunde ramla av både nu och då utan att det gjorde speciellt ont. Smaken av gräs minns jag däremot och den är bättre än smaken av grus och sliter också mindre på tänderna. 

Avfallning på asfalt- vägunderlag-  Detta är det underlag som jag själv tycker gör mest ont. Jag har bara presterat en avfallning med rygglandning på asfalt en enda gång och resultatet blev en dryg vecka i sängen. (Dryg på många sätt och vis!) Jag har presterat avfallning på asfalt med stående landning flera gånger och det har inte varit någon skillnad mot stående landning på andra underlag. Så mitt tips: Landa på fötterna!

Avfallning i en gran- kanske inte underlag men ändå det jag landade i- Ni kanske förstår själva att det sticks något ohyggligt. Men förutom att det sticks så är det inte direkt skadligt. Efterverkningarna kan dock vara långvariga om ens lillasyster promt måste berätta det för allt och alla. 

Avfallning i vattengrav med betongbotten- (Då får man en chans att ge igen då.) Ramlat av i en vattengrav har jag inte gjort själv. Men det har Gabbi! Inför publik också. Vattnet var mest blött men betongbotten i graven var riktigt hård och själen fick sig också en knäck. Tror smärtan satt i ett par tre veckor så det är att jämföra med asfalt och inget som jag rekommenderar. 

Slutsats: Ett ridhus med nyinlagt spån är det mest inbjudande att ramla av i och hoppa helt enkelt över vattengravarna! 

Jag tycker ni ska passa på att läsa skriften ”Ridunderlag- en guide”

 http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=c5pcf2kn&gInitPage=1 

Jag tycker också ni ska hålla er uppdaterade genom att läsa Malins blogg Den hittar ni här: http://upplandsridsportforbund.blogspot.se/2014/04/sand-ar-inte-bara-sand.html?spref=fb

Apropå ingenting så undrar jag  vad ungdomarna lär sig i skolan nuförtiden. Inte mycket tydligen. Hade en liten facebookkonversation med en elev (sedan mycket länge) som går en utbildning för tillfället. Ska det vara så  svårt att baka en liten kaka till en väldigt snäll ridfröken?

 

Alvis

3 april 2014 16:07

Hej! Vilken jättefin och läsvärd blogg du har, Verkligen! :)

Kika gärna in på min blogg och lämna en kommentar eller två.

Vem vet, min blogg kanske är något i din smak? KOLLA GÄRNA!!

Ha en bra dag, Kram! ^^

http://PeaceOfLove.bloggplatsen.se

Ulrika Pernler

3 april 2014 16:08

:) Det ska jag göra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...