Hej! Det finns många olika  bedömningssporter. Dressyr, konståkning, gymnastik och simhopp till exempel. Själv har jag tävlat i gymnastik, dressyr och Working Equitation och med det blivit bedömd och tittad på många hundratals gånger. 

Det kan vara hårt att bli bedömd och visst har man ibland svurit över någon siffra som man inte alls tyckte man var förtjänt av. Men faktum är att man förmodligen tjänat in det åt andra hållet också i samma protokoll för att domaren missade något av alla små misstag man råkade göra. 

Jag är både ryttare och domare. Till oss domares försvar så vill jag säga att ingen på läktaren tittar så koncentrerat på ett helt program som domaren gör. Som domare så tittar man på varenda moment, övergångar, vägar och utförande. På läktaren kastar man oftast en blick och pratar lite med den som sitter bredvid.

Utfallet på en ritt baseras en hel del på var ryttaren placerar sina missar. Missarna kommer oftast där det är svårigheter och dessa bedöms i högre program med koeffecient (dubbel och ibland tredubbel poäng) Ett par missar i svårigheterna kostar dyrt i slutresultatet. 

När det är flera domare så kan vi ryttare jämföra protokollen vi fått och ibland så lyfter man på ögonbrynen över att en domare gav en sexa och en annan en åtta på precis samma moment. Godkänt v/s Bra?  Ja, så kan det vara . Faktum är att domaren måste döma det den ser.

Vid tävlingar med tre till fem domare så sitter man i olika positioner runt  banan. Platsen mitt på långsidan ger en helt annan vinkel på linjerna i programmet och tycker jag är den svåraste att sitta vid. Men redan när man får någon av kantpositionerna på kortsidan så blir det svårare tycker jag. Så länge man sitter som domare C så finns det i alla fall symetri i det man ser och man kan jämföra det man såg i höger varv med det man ser i vänster. 

Så inte är det så konstigt att det ibland kan skilja ett par tre poäng på en bedömningspunkt när det är flera domare. 

Min inställning är att domaren dömer det den ser och inte vem den ser och att det protokoll man får i handen är något domaren har gjort sitt bästa för att få så rättvist som möjligt. 

"Dressyrtanterna" delade nedanstående klipp via sin facebooksida idag. Sevärt för alla oss som nån gång klagat på domaren. 

Angående filmer så är det bra att filma sig själv vid både träning och tävling för att kunna studera och göra förbättringar. Vid den senaste WE tävlingen för ett par veckor sedan så hade jag en ganska bra känsla under alla tre momenten. Jag var nöjd med mycket.

Samtidigt  så hittar jag hela tiden saker som jag vill göra  ännu bättre när jag ser på filmerna. 

Filmer ger en chans att studera, utvärdera och förbättra. För visst vill man hela tiden bli lite bättre?

Hur som helst! Det är svårt att döma och det är ännu svårare att rida.

Första klippet är från Teknikmomentet

Working Equitation WE 25 maj -14 Teknik from Ulrika Pernler on Vimeo.

Och andra klippet från Speedmomentet

WE 25 maj -14 Speed from Ulrika Pernler on Vimeo.