Hej! Den här veckan är det varje dag den sista lektionen på terminen för de elever som rider. Igår var det den sista lektionen för mina ”dressyrtanter”. Efter avslutad ridning skulle det enligt traditionen fikas. Någon insåg plötsligt att jag inte skulle kunna vara med eftersom jag hade ännu en lektion efter deras.

-Spar lite fika åt mig också så blir det bra, sa jag.

Så började jag min nästa lektion. Dressyrgruppen dukade upp sitt fika på ett av borden som står intill banan. Påse efter påse tömdes och högen av kaffebröd på bordet växte och svämmade till slut över alla bredder.

Jag som är en vän av fika, tittade längtansfullt bort mot bullhavet och alla ”tanterna” som satt och mumsade. De satt länge, länge och jag började undra om det verkligen skulle bli något över till mig. Kanske lämnar de någon liten bullkant där pärlsockret redan har trillat av eller en bit sockerkaka som legat i solen och blivit torr, tänkte jag lite småsurt och avundsjukt.

Mina elever red, jag slängde ut order till höger och vänster och dressyrtanterna dom bara åt och åt.

Så blev klockan halvnio och lektionen skrittade tillbaka mot stallet för terminens sista avsittning för S10:an. Då ser jag min mamma som också är en dressyrtant sedan många år, komma gående med famnen full av fikabröd.

Jag var inte bortglömd! Hur kunde jag ens tro något sånt. Nästan en hel Ambrosiakaka, muffins, bullar, brownies och kokoskaka. Allt med kärlek nedlagt i en plastkasse och överlämnat till mig, vännen av fika.

Trots att klockan snart var nio kände jag hur solens strålar värmde eller var det tanken på alla bakverken som jag skulle få sätta i mig som gjorde mig alldeles varm? Måndagen avslutades med utsläpp av lektionshästarna i sommarhagarna, kvällsfodring och upptäckten av en vattenläcka.

Vid tjugo över nio tog jag av mig skorna i min egen hall och något senare sjönk jag ned framför TV:n med min egen kasse full med fika.

Tack till båda mina måndagsgrupper för den här roliga terminen. Min S10:a har varje vecka gett mig en kanelbulle innan lektionen och dressyrgruppen valde att samla ihop allt fikat och servera det i ett jättelass. Jag är mycket nöjd med båda arrangemangen och tror att detta gjort mig både blidare och mättare. En bättre människa helt enkelt. Vi ses i höst.