Hej! Oj vad det var kallt igår. Men jag hade klätt på mig alla mina under- mellan- och överställ. Så jag hade det varmt och gott i manegen. Marianne tipsade mig om att jag kunde stå på ett sittunderlägg också för att hålla värmen i fötterna.

- Det är väl ingen brännbollsmatch heller, svarade jag som vet med mig att jag gillar att traska runt lite medan jag har lektion. Allt emot reglerna förstås. En instruktör ska stå i sitt hörn och ropa därifrån till eleverna vad de ska göra.

 Tänk om jag står på mitt sittunderlägg under lektionen och så plötsligt har jag traskat iväg en bit. Där borta ligger sittunderlägget och här borta står jag. Jag såg framför mig hur jag skulle springa tillbaka genom spånet och vigt hoppa tillbaka upp på sittunderlägget och landa med båda fötterna samtidigt som jag utropade –BRÄND! 

Eleverna skulle väl tro att jag var knäppare än någonsin. Eller så skulle de bara rycka på axlarna och tänka att så där är hon ju jämt.

Jag lämnade sittunderlägget på läktaren. Kanske provar det en annan gång…

Både på min första lektion och på den andra var det ett par elever som var borta. Förmodligen fortfarande insnöade i någon stuga i Karesuando med Sankt Bernardshunden på väg.

Det blev enligt ”denförstalektionenefterlovettradition” lösgörande arbete med inriktning på takt, sits och följsamhet.

Hästarna var väldigt pigga och glada över att få arbeta men höll sig som vanligt i skinnet. Det där har jag lite svårt att förstå med ridskolehästar. Min egen häst har de senaste två veckorna varit som en ballong som man blåst upp till bristningsgränsen. Bara ett litet, litet andetag till så exploderar allt!

Det har exploderats en del…

Men ridskolehästarna dom sprang runt, runt och jag kunde känna den där extra spänningen dallra i luften. Men alla höll sig i skinnet. Ridskolehästar är inte normala… men det är jag glad för när jag har den första lektionen efter ett lov.

- Om dom var normala skulle dom inte få jobba här, sa Marianne (hon säger mycket kloka saker) – Nä, det är sant, svarade jag och skänkte en kärleksfull tanke till våra snälla, fina och glada lektionshästar.

I söndags var det lektionshästtävling här på ridskolan. Vi hade bjudit in distriktets olika ridskolor till hopptävling. Trots bitande vinterkyla gick mammor, pappor och barn runt och ledde hästar runt stallet under dagens klasser, utan att klaga. Det var en större insats än själva ritterna tycker jag! Trevligt att så många utifrån ville komma!

Resultaten ligger på vår hemsida www.uppsalaponnyklubb.se under tävling.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...