Hej! Kommer ni ihåg hur det var innan mobilerna fanns? Jag minns att man klarade sig rätt så bra ändå. Nu går man alltid omkring med mobilen i fickan och kan bli nådd när och var som helst.

Ibland blir det rätt så skoj. Som igår…

Jag var på väg för att ha lektion i ett närbeläget ridhus och hade bara gjort en snabb avstickare till UPK för att blöta igenom hästarnas betfor till morgondagen.

När jag står där utanför Ronaldhinos box så ringer mobilen i fickan. Jag tar upp den och svarar.

-Hej det är Emme!

-Hej, säger jag.

-Uniek har nog fått kolik, säger Emme, Var är du?

-Jag står i stallgången, säger jag. I samma veva sticker Emme ut huvudet ur ridhuset bara ett tiotal meter bort. Hon ser först förvånad ut, sedan börjar vi båda skratta.

Snacka om att det är mobilernas era.

Uniek har skrapat med frambenet i marken efter lektionen och försökt lägga sig. Det kan tyda på magont. Fast en del gånger har jag varit med om samma symptom efter att hästen blivit svettig eller fått klåda under sadeln.

Uniek får i alla fall gå ut i sin box för att vila. Eftersom han gått en hel lektion så har han rört på sig så det räcker.

-Han fes jättemycket, säger eleven som ridit.

Det är en viktig ledtråd och jag nickar tillbaka.

Uniek lägger sig direkt ner i boxen och sträcker ut sig åt alla håll. Han lägger ner huvudet i halmen och drar en lång och nöjd suck. Han ser faktiskt väldigt nöjd ut. Kanske lite väl nöjd…

Hästar visar smärta på olika sätt. En del blir väldigt upprörda, sparkar och slår och tittar sig mot magen. En del blir mer apatiska, stänger in sig och genomlider smärtan i tysthet.

Men Uniek ser inte ut att ha speciellt ont där han ligger. Han är inte svettig, han andas långsamt, han har bra tarmljud och ingen förhöjd temp. Det hela är ett mysterium.

Eftersom jag ska ha lektion så kommer Gabbi och tar över. När hon har varit i stallet en stund sker undret.

Det visar sig att en jättelik fis satt sig på tvären därinne. Kanske har Uniek svalt lite väl mycket luft när han krubbat. Efter att ha legat och vilat en liten stund reser han sig upp. Lyfter på svansen och fiser riktigt ordentligt. Hade det funnits gardiner i stallet så hade de inte bara fladdrat. De hade blåst ner från gardinstängerna.

Efter fisen ser han skapligt nöjd ut (han är ju kille!). Han leker lite med betforvattnet som han fått och sätter sen igång att äta hö med god aptit. Livet är härligt!

-Det är inte kul att ha gaser, säger någon. Men det är en befrielse när de äntligen kommer ut. Jo så är det nog.