Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Ibland tar stigen slut här och andra gånger fortsätter den mot nya mål.

Vart stigen bär för Akilles vet nu bara han. Idag avslutade han sitt liv här hos oss på ridskolan på grund av en skada som vi inte kunde hjälpa honom med. Tjugoett år gammal och efter sexton år i arbetet som ridskolehäst. En på alla sätt fantastisk häst som kunde sitt jobb utan och innan.

Så väldigt tomt blir det efter honom.

En dubbelt tråkig dag var detta då det även var meningen att Tornado skulle följa med på resan. Men ibland så händer helt oväntade saker.

En bekant har erbjudit sig att ge Tornado en möjlighet till en mycket lång läkande vila i lösdrift. En liten chans till rehabilitering. En liten chans att läka skadorna i egen takt. Det finns en liten chans.

Vi var helt oförberedda!

Men vi beslöt oss för att ge detta en chans. Tornado kommer inte att komma tillbaka till ridskolan.

Men jag hoppas att kunna komma med goda nyheter om något år eller så.

Ibland letar sig en liten strimma sol igenom även om molntäcket verkar tjockt.