Hej! Imorse när jag tog en tidning som min mamma lämnat åt mig i stallet så trillade det här kortet ut på golvet i stallgången. Det landade med framsidan nedåt och först trodde jag att det var något reklamblad från tidningen. Jag böjde mig ner och tog upp det och när jag vände på det såg jag att det föreställde Poyo och Cowboy ståendes på baksidan av trädgården i det hus vi bodde.

Förmodligen stod de där och betade och väntade på att vi skulle komma och rida. För vi red nästan varje dag på hästarna och ibland bjöd vi in våra kompisar för att hålla lektion där på gräsmattan.

Vi skapade en hel värld runt våra trähästar. Det var ridskola, tävlingar och en klubbtidning som pappa kopierade upp åt oss.

En dag hade vi blivit så stora och ridit så länge att hästarna i stallet på baksidan kommit i skymundan. Pappa lassade dem på ett släp och körde ner dem till kasen som skulle tändas några dagar senare på en närbelägen idrottsplats. Det var lite sorgligt och vi trodde nog att trähästarnas tid var förbi.

Våren kom och sommaren. En dag cyklade Gabbi och jag till den lilla lantbutiken som låg i Bergsbrunna. Vi passade på att cykla runt Bergsbrunnastallet för att klappa hästarna som gick i hagarna där. Så plötsligt när vi var på väg hemåt igen ropade Gabbi till. Där på baksidan av en villaträdgård stod våra två trähästar! Nu var det någon annan som skötte om dem och gav dem gräs. Kanske fick de komma ut på en ridtur också då och då.

Vi cyklade vidare hemåt, det kändes bra. Solen lyste och sommarlovet hade just börjat.