Hej! Idag kom jag att tänka på päls. Inte sån päls som människor klär sig i utan den sorten som hästar bor och lever i året runt.

Om Lurbo-Pelle hade hört mig säga ordet päls i ett hästsammanhang så hade han spänt ögonen i mig och sagt: Det heter inte päls, det heter hårrem! Jag hade inte sagt emot. Lurbo-Pelle jobbade under många, många år som ridskolechef på Lurbos Ridskola och även om jag aldrig red där så träffade jag ofta på honom under ponnytiden och under den första tiden som hästryttare. Pelle höll i många olika kurser och utbildningar och han var dressyrdomare.

Lurbo-Pelle  var mycket noga med att man alltid skulle använda fackspråk i hästvärlden och han var snabb att rätta oss om vi sa fel. Han var en bestämd och respektingivande person men ändå snäll och jag har många lärdomar att tacka honom för speciellt att jag själv fortfarande är noga med fackspråket och gärna rättar mina elever :)

Så här års är hästens hårrem i många fall extra påtaglig. Idag tänker jag trots Lurbo- Pelles ord på hårremmen som päls i den meningen att det är något fluffigt, mysigt och mjukt. Päls är inget fackord men det är ju vinter och då kan man väl få lägga det åt sidan!

Sammetsmjuk päls på mulen, fluffig päls som sticker ut ur ett par  hästöron, tunn päls runt ett par snälla hästögon eller markerade ögonbryn och långa fransar,man som flyger, är kammad, ruffsig eller flätad, hovskägg, böljande svansar eller bara mjuk ponnypäls som man kan gömma sina fingrar i när det är kallt och man är frusen.