Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 20 juni 2012

Mästerrullaren

Av Ulrika Pernler - 20 juni 2012 12:13

Hej! 


Idag gör det så ont. 

Ibland gör det så och det är tvunget och var på ett sätt lite väntat. Men det gör ingen skillnad.



Ni har fått höra många berättelser om en mycket fantastisk häst, Picador och här kommer en till för det passar speciellt bra i dag. 


En gång bestämde sig Picador för att han inte tänkte gå över ett dike med  vatten i. Det  borde inte ha varit något stort problem ifall det inte varit så att han gått över diket på vägen bortåt och nu var vi på vägen hemåt och för att komma hem så måste vi passera diket en gång till... Jag försökte på alla möjliga och omöjliga sätt. Locka, leda, byta ställe. Men näpp! Han hade bestämt sig. Min mamma brukade alltid säga att jag var envis som en röd gris. Men om jag  var det vad var då Picador? 


Att det var mitt i vintern och smällkallt gjorde honom inget men mina fingrar och tår började bli riktigt stelfrusna och jag längtade tillbaka till stallet. 


Så tänkte jag: ”nu eller aldrig!” Klämde om med benen och Picador vägde under en sekund framåt över bäcken innan han tog ett  jätteskutt bakåt och lämnade mig kvar i luften ungefär en millisekund innan jag dök ner i det isiga vatttnet. Plums!


Jag spottade äckligt vatten och isbitar sittande i bäcken och samtidigt såg jag Picador med den där glimten i ögat innan han tog ett stort kliv över bäcken och sedan stannade, vände huvudet mot mig som för att fråga: ”ska du med hemåt?”


Varför var jag inte förvånad?


Jag hävde mig upp i sadeln från en stubbe. Min ridbyxor  var genomblöta och likaså mina strumpor, skor och vantar. Det var en bra bit hem och jag började skritta med tänderna skallrande i fyrtakt. 


När jag en stund senare satt av på stallplanen märkte jag att byxorna frusit till is och satt fast på mina ben. Jag ledde in Picador i stallet, gav honom hö och tog den korta promenaden hemåt. 


Mamma hjälpte mig att bryta loss byxorna från mina ilröda ben och sedan lade jag mig i badkaret. Länge! Jag blundade och såg framför mig den busiga blick Picador fick varje gång han gjort något som han var extra nöjd över. Som att äta upp alla blommorna i blomlådan, rymma in bland fåren i fårhuset, öppna boxdörren och gå själv ut till hagen eller spatsera på spången upp på gödselstacken för att få lite bättre utsikt. 


Den blicken glömmer jag aldrig.


Picador, en väldigt speciell och speicellt älskad häst har somnat idag. För alltid. Vid sin tjugonionde sommar när den grönskade som mest. Efter ett extra långt, speciellt lyckligt och hela vägen värdigt hästliv.


Jag gör allt för att du inte ska blekna. Hur många leenden och skratt har du inte skänkt.

 

 

 
 
Ingen bild

Katarina Lundgren

20 juni 2012 13:35

Så fint skrivet jag blir rörd till tårar. Fina Piccador/Kram Kattis

 
Ingen bild

Linnea

20 juni 2012 13:39

Kramar

Ulrika Pernler

21 juni 2012 14:19

Tack!

 
Ingen bild

Marianne

20 juni 2012 16:57

Vad ledsamt att höra.... Men Picador hade ett underbart liv! Verkar ha varit en otroligt speciell häst! Med glädje kan du komma ihåg alla stunder ni hade tillsammans, när det värsta onda i hjärtat har lagt sig... / M

 
Ingen bild

Nina

21 juni 2012 18:30

Så fint skrivet och samtidigt så tråkigt att läsa. Men en fin kille var han :-)

 
Ingen bild

Helena

21 juni 2012 19:42

Jag tycker det är fantastiskt att Picador fick ett sån´t långt liv, det är nog inte så vanligt bland ridhästar. Men till sist tar det ändå slut... och då gör det så himla ont...för man "växer ihop" med sitt djur... och det är väl tur att man gör det... för det ger så mycket närhet och lycka och glädje... även om det blir smärtsamt när man sedan en dag inte längre får finnas ihop längre. Massor av digitala kramar från kusin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards