Bild på Nasser och hemlig ryttarina,i  ärlighetens namn snodd från Ekes Facebooksida

För en vecka sedan drygt var det "Eketräff". Gabbi och jag kunde tyvärr inte komma denna gång men vi har fått se bilder från träffen på gruppens facebooksida. För er som inte är "invigda" så fanns det en ponnyridskola på Eke gård under flera decennier från skiftet sextio- till sjuttiotal och fram till senare hälften av åttiotalet. Många hundratals barn och ungdomar har vuxit upp i "ekeandan" och idag är vi medelålders och däröver. Men naturligtvis fortfarande unga i själen! 

Det har också lagts ut bilder från då det begav sig och det är alltid lika fascinerande och se det sjuttiotalets ridkultur. Träskor, utsvängda jeans och rätt så ofta utan hjälm. Massor av söta ponnys också förstås och när man ser dem känns det som om man träffade dem igår. Men så är det ju inte. 

Tänk att träskor var helt accepterat i stallet. Både bland stalltjejerna och att gå och stallrengöra i för personalen. Jag kommer ihåg en dressyrdomare som alltid var klädd i träskor och gul lantmännenkeps. Det var stil det.

Gabbi och jag satt och pratade lite nostalgi i morse medan vi skrittade fram våra hästar. 

Vi kom in på ridkaskarna (hjälmarna) som man använde. Jag vet inte för vilken gång i ordningen och ni har nog redan hört talas om dessa papperstunna skapelser som vi hade på huvudet.

Dels kom vi in på själva användandet. Hjälmen var försedd med ett tunnt gummiband av den typen man trär i en byxresår. När vi tävlade hoppning så satte vi gummibandet under hakan och när vi red dressyr så satte vi gummibandet över skärmen istället för under hakan. För det var snyggare! Jag undrar var hjälmen tagit vägen om vi ramlat av...

Så påminde Gabbi mig om att det kom en lite modernare variant på den hjälmen längre fram. När hon red fälttävlan så hade hon ett löstagbart trepunktsfäste som hon satte fast i hjälmen med ett kardborrband. Det låter riktigt säkert... 

Men sen så sa Gabbi det roligaste! Jag hade helt glömt av det men när hon sa det så... 

Gabbi och Cattis ville vara extra tuffa när de tävlade så de tog sina nyinköpta blå sammetsklädda kaskar och lade dem på gräsmattan i  solskenet för att de skulle blekas. Så gjorde de varje dag tills de fått resultat. Att rida omkring i en solblekt lilaaktig kask med hakbandet antingen under hakan eller över skärmen. Det var tufft det! 

Så fick jag en bild i huvudet! När det här med de solblekta hjälmarna begav sig hade det skiftat till åttiotal och vi tillbringade mycket tid i solariet. Vi använde också solpuder, vitt läppbalsam och pastellfärgade stora plastörhängen. Och på det en solblekt lila sammetshjälm.

Vi var bara SÅ snygga!