Hej! Vi kom in på ämnet unghästar på jobbet i morse. För den som har en häst under inridning så kan det snart vara dags att ta upp ridutbildningen efter vintervilan. Förmodligen har hästen mått väldigt bra av sin vila och hunnit växa på sig en hel del. Både kroppsligt och mentalt. Några av målen med hästens utbildning kan vara att visa den på treårstest, kvalitetsbedömning eller championat. Vi var rörande överens om att man kanske inte alltid når målet även om man siktat dit. Det är inte säkert hästen är redo när det väl gäller. I de fallen kanske man gör klokast i att avstå och sikta vidare i lagom takt. 

Tillbaka till september 1988

Efter att jag visat och gått som nummer ett i ringen med Picador på treårspremieringen så siktade vi mot nästa mål som var kvalitetstävlan på Strömsholm i september 1988. Jag hade aldrig visat en häst på något sådant arrangemang. Men jag var ung och funderade aldrig över om jag skulle klara det eller inte. Jag anmälde min häst och så satte jag igång att öva. Det fanns ett litet häfte som hette anvisningar för kvalitetesbedömning eller något liknande. Med det i handen så kunde jag ju inte misslyckas. 

Vi övade hemma vid. Visade häst vid hand på stallplanen och red på ridbanan. Några gånger åkte vi iväg till Brantshammars stuteri och Anette Johansson för att få hjälp med löshoppningen och så småningom den uppsuttna hoppningen. Men inte för många gånger. Jag hade fått lära mig att man inte ska träna för mycket innan visning eftersom hästen kan tappa lite av den gnista den behöver då. 

Så blev det visningsdag. Detta var en varm septemberdag, varmare än normalt. Vi anlände till Ridskolan Strömsholm tidigt på morgonen eftersom vi hade tid för bedömning av hälsotillstånd redan bland de första av dagens åttiotre deltagande hästar. Hälsobedömningen gjordes på hästkliniken som ligger nedanför de vita stallarna. Så jag lastade ur och vi gick nedför vägen och in i springgången där veterinären väntade. 

Picador fick nio poäng av tio på hälsotillståndet. Det finns ett litet kryss för överhull i protokollet och där rök väl tian. Picador fick alltid höra att han var lite för rund. Men han brydde sig aldrig om det utan fortsatte att vara lagom rund tills han dog tjugofyra år senare. På temperament och hanterbarhet fick han också nio. Varför han inte fick tio där finns det ingen hint om. Kanske fick veterinären ta en omväg för att komma runt hans mage. Nio är bra!

Efter veterinärkollen så vandrade vi upp till den stora stallplanen mellan röda och vita stallet. På den tiden var det en enda stor grusad plan och man hade delat in den i några olika delar för hoppning, dressyr och exteriörbedömning. Så det var mycket som hände runtomkring. 

För Picador var det dags för exteriör. Jag kände mig säker på att det skulle gå bra eftersom vi tränat mycket och med den fina poängen från treårsbedömningen i bakfickan. Picador fick åttor på typ, huvud, hals och bål, och sin trav. Men sedan fick han två sjuor. Den ena för att han var tåtrång (inåttåad), vilket stämde. Han var det i tjugoåtta år men det gjorde honom aldrig något. Tyvärr fick han också sju på skritten som blev för loj i värmen och domarna måste ju bedöma vad de ser för dagen. Men 38 poäng på exteriören är inte fy skäms. Även om jag hade önskat mig de där två sista åttorna. 

Direkt efter detta så fick vi ställa upp vid vita ridhuset för fotografering. Jag köpte naturligtvis fotona och idag är de väldigt värdefulla för mig. 

Efter de två första stationerna var Picador lite trött. Det är många intryck för en sån ung häst. Men det var bara att sadla på och värma upp lite kort för hoppmomentet som reds alldeles intill exteriörbanan. Bilden ovanför är från just hoppmomentet den dagen. Det var några rätt så rejäla hinder som skulle hoppas. Jag hade köpt Picador för att jag ville rida dressyr men han hoppade alltid rätt så okomplicerat även om hans teknik inte var den allra bästa. Han fick omdömet god teknik och orädd men bentekniken lämnade mer att önska. 

Så återstod bara gångartsprovet under ryttare. Vi hann vila en liten stund. Men det var hett och Picador var nog egentligen färdig för dagen. Gångartsbanan låg bland de andra på stallplanen. Det var fullt av folk och hästar och högtalare och min fina häst var trött. Vi genomförda ändå vårt ridprov och fick omdömet rena, taktmässiga gångarter men lite slapp och dåligt framåtgripande. Det gjorde mig lite besviken kommer jag ihåg. För jag visste ju att vi kunde mycket bättre. Men samtidigt var jag väldigt stolt över att min fyraåring uthärdat ett sådant eldprov. 

Tänk att jag bara åkte iväg på en sån där stor grej utan att egentligen veta vad det var för något. Vi har visat flera av våra fyraåringar på kvalitetstävlan efter det både Gabbi och jag. De senare gångerna var det lättare eftersom vi hade övat den där varma septemberdagen med Picador.

Att visa hästarna var ett sätt att utbilda mot ett mål och det är bra. Gabbi hade en häst som gick till final som en av de bästa dressyrhästarna på sin visning. Men som jag minns det så lyckades den skada sig precis innan finalen och fick tyvärr stå över. Picador hamnade någonstans mitt i startfältet mot den övre halvan. Han tävlade under sin livstid mest i dressyr men också en del i hoppning. Han fungerade som ridhäst tills han blev fantastiska tjugoåtta år gammal och han trivdes fint med att vara sådär lagom rund. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...