Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 17 september 2013

Som gubben i lådan

Av Ulrika Pernler - 17 september 2013 21:24

Hej! På hösten för över tjugo år sedan så kom vi en liten B-ponny vid namn Jesper till ridskolan. Jag kommer ihåg att vi fick hem ett helt gäng B-ponnyer på ett bräde. Jesper, Kasper, Domino, Trollet och Lady har jag för mig. Alla fantastiska på sitt sätt precis så där som B-ponnyer kan vara. 


Men Jesper utmärkte sig lite speciellt. Hans hårrem var kort och lite lockig nästan som på ett lamm och manen var som en rakborste, stod rakt upp och var alldeles krusig. Han var skäck, vit och nougatbrun och huvudet var kort och brett med en fin bläs.


Man smälte lite när man såg honom. 

Kanske var det tur för honom...


Lika snäll som han var så kunde han snabbt slå om till världens buse. En gång hade Gabbi lektion på hoppbanan. Det hade regnat en hel del och graven som fanns på ena kortsidan var fylld med härligt lerigt vatten. Eleverna skulle hoppa ett räcke på ena långsidan. Men Jesper hade sett pölen och förmodligen bestämt sig för att det var dagens höjdpunkt. För så fort han landade efter räcket så satte han full fart mot graven och sprang rakt ner i vattnet för att bada. 


Det var ju rätt så roligt första gången.... Men Jesper fortsatte att ta kommandot för att få sig ett bad gång efter annan den lektionen och brydde sig inte ett dugg om Gabbis instrtuktioner och ryttarens försök att styra. 


En annan gång så hittade han en pöl på en tävlingsplats. Det var bara det att den låg utanför staketet så det fanns ingen möjlighet för Jesper själv att ta sig dit. Men den gången kom han på att han kunde ta full fart och sedan slå på en tvärnit framför pölen. På det viset landade åtminstone ryttaren i vattnet. Då var han minsann nöjd! 


Vi hade överseeende med Jespers små påhitt till den dagen han kom på en helt ny och alldeles egenuppfunnen lek. Jag antar att han hade funderat ett tag innan han vågade prova. 


En dag när vi var inomhus och manegen var delad i två delar så tog han helt enkelt fart (det var han bra på) och så sprang han rakt under presseningen och in på den andra manegehalvan med barnet på ryggen och allt. Alla hästar, ryttare och instruktörerna stod och gapade. 


Det gav tydligen mersmak för efter den dagen så forstatte han att göra likadant så fort han fick chansen. Vi insåg snabbt att det måste få ett slut för en vacker dag skulle han råka orsaka en olycka ifall han skrämde eller sprang ihop med en annan häst.


Vi hade en liten tjej som jobbade i stallet som fick i uppdrag att rida Jesper på dagtid. Vi konstruerade en konstgjord ridlektion med ridlärare och några andra hästar. Men Jesper genomskådade oss direkt och han försökte sig aldrig på något bus med en av oss i sadeln. Det var omöjligt att trigga honom att göra sina konster på kommando. 


Så vi fick gå på plan B vilket var att sälja honom för man kan ju inte ha en liten nougatfärgad ponny som dyker upp som gubben i lådan lite nu och då. Jesper kom till en barnfamilj som trivdes jättebra med honom. Jag hoppas han fick till en del skojiga bus där också. Det är jag nästan säker på.  


Jag vet faktiskt inte om Jesper lever idag. I så fall skulle han vara nästan tjugofem år så möjligheten finns. 

Han var hur som helst en skojig prickoch en showare!


 

 
 
Ingen bild

Jennie Melin

18 september 2013 22:58

Underbara lilla Jesper! Det var vi som köpte honom från er! Ja eller rättare sagt mamma och pappa åt mig. :) Jag var inte så gammal så jag minns inte allt för mycket om honom. Minns dock att han var pigg o glad och rackarns söt! Lite busig emellanåt men ändå otroligt snäll, han älskade att hoppa så då var de full fräs om han fick bestämma. (Dock inte till min förtjusning, har aldrig varit särskilt tuff) Han älskade mat precis som alla ponnies, så mamma kallade honom oftast för "tjock korv med mos" pga hans färg. Vi sålde honom vidare norrut om jag minns rätt, har ingen aning om han lever än. Hur som helt hoppas man att han har och har haft det bra, den lilla sötnöten! :) <3

Ulrika Pernler

19 september 2013 15:35

Hahaha, tjock korv stämde fint. Han var liksom "spolformad" som en liten marsipangris. Han var nog en av de söstaste små ponnys som vi haft hos oss. Kul att du hörde av dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards