Hej! 

Förutom att det är roligt att rida på ridskola så händer det en del roligheter där också. Jag har sagt att jag ska skriva en bok någon gång. Ungefär som dom där citatböckerna om vad barn har sagt. Fast på ridskolan så är de vuxna minst lika roliga som barnen vill jag lova. 

Nu kan det visserligen vara lite känsligt att tala om vissa saker. Alla kanske inte gillar att bjuda på sina tokigheter som jag gör. 

Själv talar jag gladeligen om när jag har gjort bort mig och det händer rätt så ofta. Jag har låst in ett antal elever på kontoret eftersom jag är så noga med att det ska vara låst mellan lektionerna. Det är tur att det finns ett fönster mot stallgången som de kan knacka på när det vill ut. 

Det var lite värre när jag låste in Sara på kontoret för då hade ju inte hennes elever någon ridlärare. (Fast jag tycker det var lite hennes eget fel eftersom hon inte syntes bakom skrivpulpeten. Pall Sara, pall!)

En annan gång tappade jag bort en elev på en lektion. Det är ju inte särskilt professionellt. Jag var ute i skogen med en grupp barn och någonstans på mitten av ridslingan så passerade vi stallet och stalldörren stod öppen. En av ponnyerna, Mitch som var särskilt påhittig och för dagen gick sist i ledet passade på att gå in i stallet med barnet på ryggen. Rakt in i sin spilta gick han och började äta sin eftermiddagsmat. Nu var det ju tur att eleverna kunde räkna bättre än jag för de började ropa och hojta att vi blivit en häst och en elev mindre. 

Ofta händer roliga saker (som inte är farliga förstås) i okunskap. Som mormor som hade följt med sitt barnbarn till stallet och som hade hjälpt till med tränsningen. Hon kom ledandes en av våra små B-ponnys som såg osedvanligt nöjd ut. Inte så konstigt... 

- Var det svårt att tränsa? frågade jag. 

-Nej det gick utmärkt, sa mormor. 

Ja, jag förstod att det inte varit så svårt då hon endast hade hängt på nackstycket över öronen. Bettet hängde fritt under ganaschen. Behagligt tyckte ponnyn! 

Jag kanske kan få tala om en annan sak som jag tror är preskriberad.... Det var en av mina elever som kom in i ridhuset med hästen på släp. 

-Stopp ett tag där, sa jag. Nu har det visst hänt något konstigt med senskydden här! 

-Ja titta, sa eleven, nu ser jag! 

Senskydden satt precis uppe vid hästens knän och för er som inte vet så kan jag tala om att de ska vara placerade ungefär en halvmeter längre söderut. 

-Hur kunde det hända? frågade jag. 

-Jo, det var så mycket halm i boxen så jag trodde benen slutade där, sa eleven. 

Jo minsann det finns svar på allt. Som tur är så är mina elever luttrade och vi kunde alla skratta gott åt det där. 

Vissa saker som har hänt blir nästan som citat. Ett av mina bästa har ni nog hört många gånger nu för jag tycker det är väldigt användbart. 

Det var efter framskrittningen till en lektion på en grupp som jag haft i stort sett sedan dinosaurierna dog ut. En elev räckte upp handen och sa;

- Ulrika, kan vi inte hoppa över framridningen idag och börja hoppa direkt. Vi rider ju fram varenda gång och jag tycker vi kan det där nu! 

Det har fått mig att tänka efter varje gång jag har lektion. Jag glömmer aldrig att berätta syftet med allt vi gör vad det än är. 

Nån annan som har nåt som den vill dela med sig av? ;) 

 

Jennifer

22 september 2013 10:06

Haha, underbart!

Själv tog jag nyligen över en häst efter 13 års uppehåll från hästägande och ridning generellt.
Det mesta sitter i ryggmärgen (förutom balansen, oj vad jag vinglar).
Något annat som inte sitter i ryggmärgen är namnet på hästens delar. Man kanske tror att man kommer ihåg men det gör man inte.
Jag har tagit över en travare som jag gör om till ridhäst och såhär i efterhand så kan jag meddela att det är rätt vanligt för travare att vara utåttåade bak.
Det visste dock inte jag och mitt sätt att beskriva det jag såg var att säga "varför har han bakknäna ihop?".
Jag förstod inte varför jag fick underliga blickar förrän en kvinna lite försynt frågade om det inte kunde vara så att jag menade hasorna?
Nä det tror jag inte svarade jag.
(Nämnas bör att ingen jag frågade hade sett min häst)
Men då åkte jag hem och googlade fram en bild på hästens delar och lilla försynta kvinnan hade givetvis rätt - det var hasorna som gick ihop pga utåttååandet.
Jag började ju fnissa, dom andra måste ha undrat. Knäna gå ihop, hur skulle det se ut? Stackars häst som har det problemet!

http://jagkaninterida.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...