Varje dag så ser jag små barn leda stora hästar från ridhuset eller ridbanan och in i stallet eller tvärtom. Ibland är det i och för sig mera som att hästarna leder barnen raka vägen hem till sin box. I vilket fall så brukar jag stå och mässa; Titta nu var du har fötterna, akta tårna och se upp med hästen hovar. Jag ser de där små fötterna bredvid stora hästhovar och tänker aj, aj om det råkar hamna en liten barnfot under en hästhov. Men det händer sällan. Hästarna går så försiktigt och barnen dom tittar lite här och lite där och har ingen aning om hur ont det kan göra att råka komma under en hov. 

Fast jag kan nog nästan garantera att om man håller på med hästar tillräckligt länge så kommer man att få känna på hur det är att bli trampad på tårna av en häst. Hästarna kan ju inte hålla reda på oss och våra fötter precis hela tiden. 

Nä, dom flesta hästarna är inte ute efter våra tår. Men det finns faktiskt undantag. 

För rätt så länge sen hade vi en B-ponny i stallet som hette Kasper. Han var världens charmigaste ponny med stor yvig pannlugg och ett huvud som var helt oproportionerligt med kroppen. Kasper var en rolig lektionshäst och en duktig tävlingshäst i ett och samma paket. Han bodde hos oss i ganska många år och jag skulle tro att det finns många som minns honom än i dag. 

Kasper var under den sista tiden på ridskolan inte så förtjust i barnens pappor. Utan att klanka ner på någon så kan jag faktiskt förstå honom till en del. Pappor utan hästvana kan klampa in och bete sig lite burdust, spänna sadelgjorden för hårt och sätta tränset bak och fram. (Men det finns potential även för pappor att bättra sig vill jag tillägga.)

Eftersom Kasper var en smart ponny så uppfann han det perfekta sättet att göra sig av med papporna. Han släppte in dem i spiltan med sadeln och i samma stund som de slängde upp sadeln i luften och lät den landa med en duns på hans rygg så lyfte Kasper upp sitt framben och ställde ner det hårt på pappans fot. Så svängde han på halsen och nafsade  till hårt i knävecket. 

Papporna sprang ut med en väldig fart och istället kom en sån där liten tvärhandshög jänta och sadlade färdigt söta lilla ponnyn Kasper. 

Kasper fick flytta till en egen jänta lite senare så att papporna på ridskolan inte skulle bli avskräckta för att ta sig in till ponnys. Kasper var allt en tåtrampare av äkta kaliber! 

Min egna bästa tåtrampare var nog Picador i sin ungdoms dagar. Han hade i och för sig ingen utarbetad teknik som Kasper utan han hade kanske bara mera tur med träffarna. Han kunde helt oprovocerat flyga rakt upp i luften med alla fyra benen samtidigt. Satt man uppepå så fick man sig en fin vy av Uppsala från ovan. Var man gåendes bredvid så hade man några mycket små millisekunder på sig att planera var man hade sina fötter när han landade. 

Rätt så ofta hann man inte planera… 

En gång landade Picador med full kraft på min stortå och över mellanfotsbenet. Det gjorde riktigt ont och jag haltade och svor hela vägen till stallet. Tuff som jag var och är så fick foten läka ihop av sig själv och sedan bildades en väldigt oklädsam knöl som jag har kvar än i dag. Det blev helt enkelt en sån där väderknöl som ser till att värka regelbundet. Jag menar olika väder är det ju varje dag så den där knölen har verkligen fullt upp. Själv tycker jag det är lättare att titta ut genom fönstret för att kolla väder. Men det tycker inte knölen. 

Tornado var en annan häst jag hade som kunde bli explosiv när man minst anade det. Kanske blev man överraskad eftersom han oftast var en riktigt trög typ som inte rörde sig mer än han verkligen behövde. När han väl rörde sig var man liksom aldrig riktigt beredd. Han bjöd min mamma på en bruten lilltå som hon gärna påminner mig om än i dag. Min häst- mitt fel… I vilket fall så har hon en alldeles egen ”vädertå” men jag har faktiskt en ”väderknöl”. Det måste ju slå högre! 

Egentligen finns bara en smart lösning på det där med trampade tår och det är att ha skor med stålhättor när man är i stallet. Det och att vara uppmärksam. Nuförtiden arbetar jag alltid i stålhättade dojor och det har räddat mina kvarvarande tår både en och annan gång och är det någon som vill veta vad det blir för väder så kan ni bara fråga min högra fot!

 

Agneta

12 februari 2014 21:41

Åh lilla Kasper, han stämplade min fot också, fast jag inte alls var en pappa med sadel utan en snäll mamma som skulle befria honom från knopparna i manen efter en tävling. Jag trodde att han böjde ner huvudet för att jag (ifall jag skulle varit ett litet barn) skulle nå upp - långnäsa fick jag, han skulle bara kolla var jag hade fötterna så han skulle träffa rätt :-).
På den tiden hade jag inte stålhätteskor utan gympadojor...
(Jag köpte skor med stålhätta efter vi varit iväg med Candy på tävling första gången, och hon stod på mina fötter ungefär hela tiden hon var utanför trailern och inte Anna satt på ryggen.)

 

Anders

12 februari 2014 21:42

Akilles ställde sig en gång på några av mina tår ( Dock inte med hela tyngden) lyckades knuffa bort Akilles. fick den svarande lätt sömniga blicken, jaha oj då men du får väl se efter var du har dina tår.

 

Jenny

14 februari 2014 17:27

Fina Kasper, han var den första ponnyn jag red på UPK :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...