Hej! Idag funderar jag lite på det här med ryttarens sits. Under vinterhalvåret så är ridskolorna i Uppland inbjudna att delta i något som heter ridskolecupen. Varannat år så rider deltagarna dressyr och varannat år hoppning. I år är det hoppning och tre omgångar har ridits och UPK:s lag leder så här långt med två första och en andraplacering i fickan. Det känns extra kul eftersom det avgörs på stilbedömning och man måste ha en fin följsam sits och inverkan för att få höga poäng. 

Vi lägger ner mycket jobb på ryttarnas sitsar på ridskolan och det är kul när man får ”betalt” genom sina duktiga elever. 

Men vad är egentligen en bra sits? Jag tror att alla ryttare, speciellt ridskoleelever, kan rabbla några saker i sömnen. Som ” i den lodräta sitsen ska man kunna dra en rak linje mellan axel, höft och häl” eller ”tumsidan upp, hälarna ner och blicken rakt framåt”. Men att teori inte alltid är lätt att omsätta i praktiken vet vi alla. 

För mig kan en bra sits och känsla vara att ryttaren hittar sin egen balans i sadeln utan att ”ta hästen till hjälp” genom att knipa med benen eller hålla sig fast i tygeln. Eller en ryttare som känner rörelsen i de olika gångarterna och kan följa med för att inte hämma hästen. En ryttare som vet när den ska stötta eller peppa hästen och likaväl vet när hästen behöver få vara ifred från hjälperna.

Den rätta sitsen kanske inte alltid är den som är snyggas utan den som är mest funktionell och positiv för häst och ryttare. 

Själv gillar jag till exempel Kyras följsamma och mjuka ”potatissäckssits” mer än de stela och instängande ”tennsoldatssitsar” som man kan se. En följsam avspänd sits med inverkan i rätt moment och i rätt grad. Vi ska inte rida våra hästar som om de var en tandkrämstub som man klämmer ihop på mitten :) 

Det militära sättet att lära ut sitsen existerar nog knappt längre (tror jag… )Men jag vet att många av de vuxna som rider varit med om den eran även om jag själv nog halkade in i sluttampen då det redan mjukats upp rejält.  

-”Sitt rak i ryggen!” 

-”Sträck upp dig och trampa ner hälarna!” 

Alltid sagt med ett utropstecken bakom. 

Jag tror, och det är min egen åsikt, att ridlärare som är ”kulsprutor” riskerar att sätta spänningar i både ryttare och hästar och ur spänning kommer aldrig något bra. 

Med tiden valde jag ridlärare och tränare som passade mig och min ridstil och det var ofta dem med lite mjukare framtoning och som gav mig tid att känna in vad jag gjorde. Jag tror jag har blivit likadan själv :) En gång hade jag en elev som kom fram efter en lektion och undrade om jag inte kunde var mer sträng på henne vad det gällde instruktionerna. Hon kände att nu var det dags att höja ribban! Så sagt och gjort, jag gick på lite mer och ”gav henne en match". Efter lektionen kom hon fram och sa -Du, jag tror det var bättre som vi gjorde förut. 

Jag tror man kan utveckla sin sits under hela livet om man bara är öppen för att lära sig mer och vilja bli bättre. 

Det är i ropet att gå på föreläsningar om sitsen där man också får göra mätningar och konkreta övningar och det tror jag absolut kan vara värt att lägga lite pengar på. Sistövningar till häst är inte heller fel för att lossa spänningar och våga röra sig i sadeln. 

Jag har gjort många, många sitsövningar till häst under tiden som gått. Många har varit bra och några har varit mer udda. 

Under ponnytiden fick vi Ibland binda fast stiglädret i sadelgjorden med sporremmar när vi hoppade, för att skänkeln inte skulle tillåtas att åka bakåt i språnget. Jag har också ridit med dressyrspöet i armvecken och bakom ryggen för att sitta rakt, bundit ihop händerna och hållit i en hinderhållare tillsammans med tyglarna för att få rätt handställning. Jag tror kanske inte att någon av ovanstående övningar fått mig att slappna av dessvärre. 

I så fall tror jag mer på grundövningar som att snurra armar och pendla med ben är bättre. Det får ryttaren att känna sig säker i sin balans och slappna av och våga mer. 

Det är vad jag tror :) 

Hur som helst så kan jag tipsa dig som vill trycka in lite mer kunskap i hjärnbanken om att komma till Uppsala Ponnyklubb den 30 mars. Då kommer Eric Lette till oss och håller en öppen Clinic om dressyr. Clinicen börjar klockan ett och slutar halvtre. Men du kan komma tidigare och fika och värma upp dig i vår cafeteria som öppnar redan klockan tolv. Läs mer på http://www.uppsalaponnyklubb.se/Ericclinic.pdf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...