Hej! Idag påminde Gabbi mig om en rolig händelse som jag hade glömt bort. Men nu kommer jag ihåg den igen och då kan jag ju inte låta bli att dela med mig…

Gabbi var i Mjölby på instruktörskurs. Med sig hade hon sin D-ponny Sonette. De båda hade tävlat en hel del i fälttävlan tillsammans. Gabbi naturligtvis alltid iklädd sin rödvita dress som mamma hade sytt.

Nu var de dock på kurs och på dagens schema stod fältridning. Ett av hindren var en vattengrav toppad med ett monstruöst hinder. Själva botten på graven var gjuten i ett enda stort betongstycke…

-Gabbi du som har ridit så mycket fälttävlan kan väl visa hur man hoppar vattengraven, sa ridläraren. Jodå, det var inga problem för Gabbi som vände runt sin häst och tog sats i galopp.

Sonette kändes fin och bjöd fint framåt. Vattengraven närmade sig. Runtomkring var det alldeles tyst förutom det rytmiska klappret av hovar i snabb galopp.

Då hände det! Gabbi fick ett gruskorn i ögat, Sonette fick en broms under magen eller så gick solen i moln. Hur som helst så slog ekipaget på en tvärnit. Eller det vill säga hästen för Gabbi fortsatte rakt ner i vattengraven. Farten togs ner lite grand av att hon skrapade mot den raspiga betongbottnen. Så gled hon smidigt under hindret utan att toucha en enda bom innan hon dök upp på andra sidan.

De andra kursdeltagarna satt på sina hästar och bara gapade. Hur skulle de kunna göra något som var tillnärmelsevis i närheten av detta?

Gabbi ruskade käckt på sig, spottade ut en guldfisk och sa – Där red jag visst lite klantigt!

Utan att med en min visa under vilka smärtor hon led så svingade hon sig under ett stort plask upp på hästryggen igen. I andra försöket seglade de lätt över hindret. Vattendropparna stod som en plym bakom dem och solens strålar fick en regnbåge att uppenbara sig bakom ekipaget. (Det var kanske en aning uppdiktat. Men det blir så mycket bättre då!)

Trots att Gabbi var blåslagen under resten av kursen och trots att stövlarna var dyblöta de följande två veckorna så fick hon högst betyg av alla eleverna i fältridning efter den uppvisningen. Det ska vara något extra för att imponera på en ridlärare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...