Hej! På ridskolan på UPK finns idag runt fyrtio ridskolehästar. Då de flesta hästarna har två skötare var så förstår ni att det blir många skötare som alla tar hand om sina hästar på bästa sätt.

När jag var yngre så red jag på Eke Ponnystall som var en privat driven ridskola knuten till Uppsala Ponnyklubb. Ridskolan drevs redan då på ett mycket bra sätt vad det gäller skötarsystem och ridskoleverksamhet. Faktiskt så bra att många av de system som vi använder idag påminner om dem som användes då.

Systemen med skötarridningar, de många klubbtävlingarna (12 stycken per år), nivån på klubbtävlingarna och möjligheten att bli träningselev och åka ut på ”riktiga” tävlingar med lånad häst är bara några av de sakerna som kännetecknar Uppsala ponnyklubb.

Jag började som ridskoleelev på Eke en gång i veckan. Sedan blev jag skötare. Min sköthäst hette Sirro och var en New Forestponny född 1971. Jag blev träningselev och började tävla, först i hoppning men så småningom alltmer i dressyr. Med Arino, född 1972 red jag upp till division 1 och med Victor, född 1970 red jag i elitallsvenskan.  Men jag höll såklart fast vid Sirro som min sköthäst under hela den här tiden.

Naturligtvis drömde jag om en egen häst. Genom att jobba i stallet på helgerna kunde jag så småningom hyra Victor fyra dagar i veckan. Jag lade hela lönen på att betala hästhyran. Två av dagarna red jag på lektion och de andra två dagarna red jag själv.

Det året jag fyllde 18 så sa pappa och mamma att jag fick köpa en egen häst om jag skaffade fast jobb direkt när jag gått ut skolan.

Naturligtvis skaffade jag ett jobb! På så vis fick jag råd att betala stallhyran, hovlagaren och alla andra hästutgifter man får som hästägare. I augusti det året så köpte jag min första alldeles egna häst Picador som var ett två-årigt halvblod och som fortfarande lever. I år är han 25 år!

Efter den dagen har jag aldrig varit ”hästlös”

Idag tycker jag det är så roligt att vi har så fina möjligheter att låta våra elever utvecklas på suveräna hästar. Att vi har utrymme att låta dem komma ut på tävlingar med ridskolehästarna vilket inte är någon självklarhet. Till sist är det en del av eleverna som köper egna hästar och kliver in i hästägarvälden. Det måste ju vara något av ett mål för oss instruktörer.

Kommer ni ihåg sagorna av Slas?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...