Idag vill jag blogga om ett viktigt ämne. Det är inget för känsliga så om du går under kategorin känslig så ska du sluta läsa här!

Är du kvar?

Det finns en slags hemlig kodex mellan barnfamiljer med smådjur. Detta gäller hamstrar, kaniner, katter och annat som går under titeln husdjur. Med tiden har jag upptäckt ett slags mönster i det här med att skaffa sällskapsdjur och så småningom också det oundvikliga; dom dör. Det gör dom.

Att ha sällskapsdjur är roligt för barnen. Men det är också en nyttig läxa om livet.

En dag står en arbetskamrat utanför dörren med två påsar hö. Barnens kanin har dött! Då han vet att vi har en kanin i vår ägo så passar det bra att lämna över det som blivit kvar efter ”Herr Kanin”.

-Nä, nu blir det inga fler djur! Säger arbetskamraten med säker röst.

Jag har sett det från nära håll många gånger! Jag har varit där själv! Vi lämnar över små påsar med kattmat, ett litet hamsterhjul och en säck med överblivet spån till uteburen.

Vi har hållit ceremonier över en liten stel djurkropp inbäddad i en rosa filt.

-Nä nu blir det inga fler djur! Säger vi med bestämd röst. Vi minns brutna löften om att sköta buren själv, mata djuret, fylla nytt vatten i akvariet. Vi har stått många, många kvällar och gjort rent åt ”Herr Kanin”. Nu ska vi stå på oss!

Så rätt vad det är plingar det på dörren och arbetskamraten som kom med kaninhöet frågar; Du jag skulle inte kunna få låna din kattbur?

…

Som avslutning vill jag meddela att Bards sår på hasen blev snyggt hoptråcklat med fyra små stygn och han får nu vila med bandage någon vecka. Ingen fara på taket allstå eller som jag vill uttrycka det just idag; Vi kommer inte under några omständigheter lämna över hans hö till grannen!

 

anne

14 januari 2010 14:38

jag klarade mig igenom hela inlägget.. och känner igen mig i det du skriver. borde nog vara tacksam över att jag inte fick någon kanin när jag var liten, då slipper man ha den dåliga skötseln på sitt samvete iallafall.

vilken fin bild förresten :)

http://annebertelsen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...