Hej! Tidigt imorse stannade en bil utanför ridskolan. En omtänksam man berättade att han sett lösa hästar någon kilometer bort emot Rasbohållet.

-Det kanske är era, sa han upplysningsvis.

Linnea tog med sig sommarjobbarna, ett gäng grimskaft och lite staketlagningsgrejor och så försvann de bort mot de allra mest avlägsna sommarhagarna.

Jag satt på hästryggen och funderade hur det gick för dem medan jag försökte rida igenom programmen inför höstens stundande allsvenskastarter.

Efter en bra stund kom tjejerna tillbaka ledandes på två pyttesmå hästar som jag vid första anblicken aldrig hade sett. Jag försökte gå igenom grannstallen i huvudet medan jag tittade på de små hästarna. En A-ponny och en B-ponny.

Vi kliade oss i huvudet och bestämde oss för att ställa hästarna i vårt isoleringsstall. Gabbi fick ringa radion för att skicka ut en efterlysning och jag red klart.

Efter ytterligare inspektering tyckte både Gabbi och Linnea att de kände igen den större och mycket välvadderade B-ponnyn (det verkade inte varit något fel på betet i hagen de rymt i från i vilket fall). Vi letade upp numret till den möjliga ägaren på eniro och fick napp!

Jodå, hon kände igen beskrivningen och lovade skicka lite folk till undsättning. Dels för att leda tillbaka rymmarna men också för att se efter om fler hästar saknades från hagen.

Så vid tolvtiden flyttade rymmarna ut ur isoleringsstallet och påbörjade en lång promenad hemåt igen.

Att ta hand om förrymda djur är ingen nyhet för oss. Lite hästar, en undulat och flertalet hundar har det blivit under åren. De roligaste och mest spektakulära rymmarna vi stött på var dock ett par tjurkalvar som rymt från Jällaskolan.

Den gången var det uteritt för en barngrupp när ridläraren hörde hur barnen började hojta. När hon såg sig om hade ledet av hästar och barn fått sällskap av två ungtjurar. Först gick ridläraren, sedan eleverna på hästryggarna och sist i ledet tjurarna.

Det var inte så mycket annat att göra än att låta dem följa med till stallet. Där lyckades vi baxa in dem i varsin liten rasthage. Tjurarna stod där och blickade ut över stallplanen och tyckte att framtiden såg bra mycket ljusare ut här hos oss än hemma i ladan.

Senare kom personalen från Jällaskolan och lastade på dem på en trailer och vi såg dem aldrig mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...