Sorbits

Hej! Idag tycker jag det är dags att berätta om ytterligare en av mina fantastiska arbetskamrater, Sorbits. Vi har nu tagit oss förbi hästarna som föddes på 80-talet och tar oss in på 90-talet. Med det får Sorits bli först eftersom han är född exakt 1990. Det betyder att han är tjugoett år i år. Sorbits är en liten häst (153 cm) med en stor personlighet.

Trots att även Sorbits föddes i en av de stora hagarna hos Jan Johannesson på Gotland så var han inte en av de hästar vi valde på någon av våra resor dit. Möjligtvis träffade vi på honom där men det är inget som jag minns då man kunde vara omgiven av ungefär fyrtio unghästar på en och samma gång där man stod i någon av Jans stora hagar och skulle peka på de hästar man ville ha. Kanske var han en av de skimmlar vi såg som hade manen full av rödbetor vilket var en av de saker som hästarna utfodrades med förutom bete och hö.

Istället kom Sorbits till oss på omvägar och det är vi väldigt glada för idag. Sorbits var av den "gamla" stammen Gotlandshästar. Det vill säga att hans pappa var halvblodshästen Gimmic som verkade under många år hos Jan. Gimmic i sin tur var efter  Immer 359 som var en välkänd hingst på 159 cm i mankhöjd som föddes 1951 och under sitt liv tillhörde Flyinges Hingstdepå. Immer är en hingst som man hittar lite varstanns i stamtavlorna på Svenskfödda hästar.

Immer

Som sagt kom Sorbits till oss på omvägar. Han köptes av en privatperson till dottern som ville ha en D-ponny. Det visade sig dock vid mätningarna att han var flera centimeter för stor. Det var inte det enda problemet med honom. Han var också helt enkelt omöjlig att rida på. Inte så att han var dum och kastade av sin ryttare utan han vägrade att gå någonstanns utan stod still på en fläck och ville inte röra sig.

Året var 1995 och ridskolan Uppsala Ponnyklubb kämpade fortfarande med att försöka vända ett enormt underskott för att slippa konkurs. Vi hade tvingats sälja många av ridskolehästarna och hade lånat eller hyrt hästar till ridskolan. Nu hade trenden börjat vända och det var dags att börja införskaffa lite egna nya hästar igen. Vi fick ett bra pris på Sorbits och eftersom vi redan hade ett flertal av hans bröder på ridskolan som vi gillade så trodde vi stenhårt på den lilla vita hästen med de svarta fläckarna på rumpan.

Sorbits fick flytta in! Efter att ha försökt rida honom ett par gånger hade vi fått rätt så bra pejl på problemet. Att rida honom själv i ridhuset gick inte över huvudtaget. Han frös fast på en fläck och vägrade gå någonstanns. Om man var flera i ridhuset så mjuknade han något och kunde tänka sig att spatsera runt lite om han fick vara i närheten av de andra. Men om man red över på den andra sidan av ridhuset och han kände sig det minsta ensam så tvärvände han och sprang upp till de andra hästarna. Där lugnade han sig i gen.

Inte var det något konstigt med honom. Han var uppfödd i en mycket stor flock med hästar och var helt enkelt "flockbunden". Det vill säga att han kände sig som lugnast och tryggast i sällskap med andra hästar. När vi satte Sorbits i en grupp så trivdes han som fisken i vattnet. Att jobba på ridskola var det ultimata arbetet för honom och snart fungerade han perfekt!

Sitt "ensamhetsproblem" har han dock behållit mer eller mindre i hela sitt liv även om det har blivit långt bättre med åren. Han har ju varit på ridskolan i sexton år nu. Efter några år kunde han börja tävla lite smått och det har han sedan gjort i båda hoppning och dressyr.

Jag minns en av hans första starter som var en klubbtävling på ridskolan med Sara Grandin i sadeln. Sorbits och Sara fick startsignal och traskade in på banan och lämnade kompisarna bakom skynket där vi hade collectingring. Sorbits var mycket, mycket skeptisk. Men Sara var envis och övertalade honom att åtminstone försöka komma längst bort i ridhuset där startflaggen stod.

Så gick flaggen ned och ekipaget startade. De två första hindren var vända mot collectingring och Sorbits flög över dem med god marginal, han har alltid varit en god hoppare! Så fick han syn på en liten glipa mellan väggen och skynket precis i svängen efter hindren. Han såg sin chans och sprängde fram mot kortsidan och slank som en pil igenom mellan vägg och skynke. Men Sara lämnade han kvar på banan. Fast envis som Sara var så var det inte den sista gången de startade och snart gick det bättre och bättre.

Glad i hoppning har han som sagt alltid varit men duktig på dressyr också. Emilie Wass är en av dem som tävlat flitigast på honom där och de har ridit i allsvenskan både i dressyr och hoppning och startat Distriktsmästerskapen i dressyr tillsammans med en hel del placeringar i bagaget.

Emilie och Sorbits på DM i dressyr

I år är Sorbits som sagt tjugoett år och jag hoppas han blir kvar länge hos oss på ridskolan där han trivs så bra. Ni kanske undrar över dagens överskrift. Men jag tycker att när man är så gammal och har så stor värdighet som Sorbits så förtjänar man att "adlas" och därför brukar jag kalla honom Silverpilen vilket är ett namn som han förtjänar! Men ni får kalla honom för vad ni vill.

 

Jojjo

23 mars 2011 16:58

En underbar häst är han verkligen! ♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...