Hej! Dagens arbetskamrat är Bard, en fin, speciell och numer närapå kritvit ponny som har jobbat hos oss sedan han var sex år gammal. Idag är Bard tjugotvå år och således född 1989.

En rolig sak med Bard är att det inte var vi som hittade honom utan han som hittade oss. En dag ringde nämligen telefonen på kontoret och en tjej undrade om vi inte var intresserade av att prova hennes D-ponny på ridskolan. Vi fick en beskrivning av ponnyn som var en intressant korsning mellan Amerikansk Quarterhäst och Connemaraponny. Det lät superbra eftersom vi just då letade efter robusta ponnyer som var stadiga och kunde bära vikt.

Ponnyn hette Bard, var sex år och hade provat på lite av det mesta vad det gällde dressyr, hoppning och fälttävlan. Pappan som var en Amerikansk Quarterhäst vid namn Page The Bartender fanns det inte mycket att hitta om. Bard fick med sig en hel del från sin pappa dock. Dels den korta men rytmiska traven, sin stora fyrkantiga rumpa, det lite korta och kantiga huvudet och inte minst förmågan att vara vändbar vilket han fotfarande visar när det är skojiga lekar på gång.

Mamman Blackie Glen född 1973 var ett Connemarasto som härstammade från en fin stolinje med Red Granite, född 1923 i bakgrunden. Hon fanns på Gotland och det var också där Bard föddes 1989.

Bard tog färjan över till fastlandet och lastades ur transporten en solig förmiddag 1995. Det märktes att han varit väl omskött och han var fint flätad när han klev ner för rampen på lastbilen. En rad med knoppar på var sida av halsen eftersom manen var så tjock. På den tiden var han en ganska mörk brunskimmel med brun man och svans. Det är så jag tänker mig honom och därför blir jag lika förvånad varje dag när jag möter honom i stallet eller ridhuset och han är kritvit. När hände det?

Bard fungerade fint i ridskoleverksamheten redan från början. Med sin stabila kroppsbyggnad har han varit perfekt även för vuxna som vill rida på lite mindre hästar. När det gäller hinder så har han alltid varit lite misstänksam om det blir för mycket färger och konstigheter men med rätt fart emot och lite lös tygel så hoppar han det mesta.

Därför blev det naturligt att det var i dressyren han gjorde sig bäst. Bard är en fantastiskt fin dressyrponny som har varit ute och tävlat mycket upp till division I nivå det vill säga LA. Trots sin Quartertrav så vinner han poäng på sin lydnad och stadiga form. Nu är det ett par år sedan han var ute och tävlade men här på hemmaplan hoppar han gärna in och tävlar om någon har lust att få sitta på en rutinerad rygg.

Mat är ett av Bard stora intressen och varje kväll vid utfodringen så låtsas han att han inte har fått något när vi drar tillbaka foderkärran genom gången. Han sticker upp huvudet och gnäggar så där snällt som bara han kan. Trots att det ligger hö i boxen så brukar han få en liten portion till bara för att han ber så snällt.

Han har också en liten hemlighet med Gabbi och mig. Eftersom han är så oemotståndlig och bäst så har vi alltid ett gäng sockerbitar i fickan. När lektionen är slut så brukar vi stoppa handen i fickan och sedan viska hans namn precis så högt att han hör. Då vänder han direkt in från spåret för att hämta sin belöning för ännu en dags väl utfört arbete. Det är han värd!

Hej! Dagens hopptävlingar rullade på fint. Alla dletagare skötte sig mycket bra och dessutom sken solen! UPK har arrangerat distriktsmästerskapen i hoppning för ridskoleekipage under många år nu och det är lika kul varje gång.

Idag deltog ekipage från Bälinge, Tierp, Säfva, Lagga och  Lurbo Ridskola och så UPK:s ekipage förstås.

Först reds en framridningsklass i LD Clear Round där det gäller att komma runt banan felfritt för rosett. Agnes Erliksson knep två rosetter där för sina fina ritter på Monarch och Putte.

Nästa klass var en LD+5. Vanja Qvarfordt och Waldemar kom tvåa i kategori D efter att ha varit felfria i både grundomgång och omhoppning.

DM klassen reds i LC. Julia Hänström och Tiffy tog Silver i kategori C efter en fint riden omhoppning.  Guld i klassen för Senior, kategori Häst gick till Ingrid Persson och Lola E.

Bra jobbat alla som var med och grattis även till övriga Ridskolor för fina insatser och DM titlar.

Efterlyser eventuella bilder på pristagarna...  Finns det så skicka gärna till mig på 018500749@telia.com .

Läs mer om DM under nyheter imorgon.

Hej! Imorgon är det dags för Distriktsmästerskapen i hoppning för ridskolehästar och Uppsala Ponnyklubb står som värd. Välkomna till oss som funktionärer och publik!

Har ni sett förresten att

det dripp- dripp- droppar

och jag undrar om det inte kan vara

en föraning om våren...

Hej! Det är väl värt att putsa ordentligt på vad man kanske tycker är de allra enklaste bitarna i ridningen. Ni har säkert hört det- back to basic- eller tillbaka till grunderna. Visst är det kul att flyta fram över ridbanan i en skänkelvikning eller diagonalsluta. Men man kan sitta och nöta på den där skänkelvikningen i all evighet utan att den blir bättre om inte grundridningen sitter som den ska.

Dressyrens grunder- att få hästen gymnastiserad, lydig och i balans. (Vilket den naturligtvis inte kan bli så länge vi som sitter uppepå är hästen till last...)

Eller dom här raderna som jag hörde någonstans; Dressyren har nått sitt syfte när hästen rör sig enkelt - naturligt - vackert och otvunget som om hästen själv gjorde valet.

Dagens träningar för Uffe innehöll en hel del grundövningar för att våra hästar skulle komma igenom kroppen och börja röra sig i egen balans och bärighet.

Vi började på volten med att leta efter den bästa takten i traven och blev som vanligt ordentligt grillade i att sitta korrekt över hästarna och ge rätt mängd hjälper i rätt sekund. Sedan gjorde vi övergångar mellan trav och galopp utan att tappa vare sig takt eller bärighet.

När vi kommit tillrätta med arbetet på volterna så fick vi följa långsidorna i mjuka öppnor med samma grundtänk. Massor av skäll naturligtvis så fort vi var där och sabbade något för hästen... :)

När vi hittat flytet och tänket i den övningen så gick vi vidare med att lägga på långa diagonalslutor först i trav och sedan i galopp.

Jag måste säga att varje skrttpaus var välkommen.

Där kanske man trodde att lektionen var slut... Men inte då. Bara halva timmen var gången och vi kavlade upp ärmarna för att ta oss an nästa övning.

Sedan red vi övergångar på serpentinbågar. Jösses vad många fel man kan klämma in på en trebågarsserpentin... Men vi nötte på. I galoppen gällde det att hitta rätt rytm i bra balans och sedan samla precis när man lämnat väggen för att hinna göra en övergång till skritt och sedan förbereda och fatta ny galopp  innan medellinjen.

Efter en stund red vi bågarna i förvänd galopp med enkelt byte till ny förvänd galopp. Det gick riktigt bra faktiskt när man bara koncentrerade sig och gjorde som Uffe sa.

Dagens sista övning bestod av uppridningar på medellinjen och halt precis som man gör i dressyrprogrammen. Jag gjorde mina uppridningar i galopp eftersom det är så det är i de program jag rider.

Det är svårare än man kan tro att vända upp mitt på kortsidan i galopp och sedan hålle en spikrak linje fram till den bokstav där man ska göra halt. Att uppridningen blir bra är ju så himla viktigt eftersom det är det första intrycket man gör på domaren och en bra uppstart på programmet ger en bra känsla till ekipaget.

Jag och Rolle behövde verkligen den här övningen. För vi, eller jag har varit väldigt slarvig med att träna uppridningar... Dels får Rolle alltid eld i baken precis när man vänder upp och man funderar på om man kommer kunna stanna överhuvudtaget eller om man kommer att fortsätta rakt fram och välta hela domarpodiet.

Att rida rakt är inget större problem. Det brukar liksom lösa sig bara man har lite fart. Däremot att få till en snygg halt har varit svårt. Rider jag honom rund och lite lägre i formen så stannar han lite för mycket på fambenen och rider jag upp formen så släpper han gärna ryggen och så blir det travsteg innan halten.

Idag blev det riktigt bra tillslut och jag loooovar att träna mer på uppridningarna inför nästa tävlingsstart.

Vi avslutade våra hästar med samma övning som vi startade passet med. Att bara hitta tillbaka till en god balans och rytm.

Sedan fick nöjda ryttare och hästar gå ut i stallet och äta sin lunch. Fast jag intog förstås min lunch på läkaren där jag kunde sitta och titta på när nästa grupp red.

Idag vill jag avsluta med följande trevliga "citat" från Marcus Ridhandbok: Förutom att vara en trevlig sysselsättning för ryttaren, skall ridningen även vara en trevlig sysselsättning för hästen.

Rid väl!

Hej! När man jobbar på en ridskola så kan man ju tycka att arbetet ska bestå i att hålla på med hästar i oika former. Göra rent åt hästar, släppa ut hästar, borsta hästar, hålla lektion för människor som sitter på hästar och själv rida till exempel.

Mycket hästar blir det så klart. Men också datahaveri...

Datahaveri är det värsta jag vet. Inte kunde man ha trott för tjugo år sedan att man skulle bli så begränsad av att datorn inte fungerar. Vi hade inte ens en dator på ridskolan då utan bara papper, pennor och pärmar. Datahaveri betyder katastrof, visserligen av mindre art men ändå.

Den första katastrofen när datorn inte startar är att man inte kommer åt det som är inne i burken. Man blir svettig och stressad och börjar trycka hysteriskt på alla knappar, dra ur och sätta i sladdarna och så måste man förstås ringa efter en stöttande och förstående person i sin närhet. Annars bryter man ihop.

Den andra katastrofen är när man har provat diverse knapptryck och sladdurdragningar och inser att eländet ändå är kolsvart. Då blir man iskall och så kommer man överhuvudtaget inte ihåg när man gjorde sin sista backup även om det var för tre dagar sedan. 

Är allt borta nu?

Sedan åker man till dataproffsen som består av en handfull pojkar i samma ålder som ens söner och som förmodligen tycker att man är en fullständigt mossig gammal tant.

På eftermiddagen ringer en av killarna och säger att det inte är något fel på datorn...

Vi hämtar den och sätter tillbaka alla sladdar. för att göra det måste man ligga upp och ner under skrivborden i mörkret och famla i en sladdhärva som ite går att beskriva.

Sedan inträffar katastrof nummer tre och det är inte ryggskottet jag fick under skrivborde jag menar för det var inte oväntat. Katastrof nummer tre består i att datorn fortfarande är svart.

I nästa vända till valparna på databutiken tar vi med skärmen och alla sladdar också. Vi öser ner alltihop i en IKEA kasse och trampar ilsket på gasen. Lämnar ner hela sjoket till grabbarna som är dataproffs.

De ringer på eftermiddagen och säger att det är skärmen som är trasig...

Det får bli en tur till ett stort köpcentrum för inköp av ny skärm. Köp en stor, säger jag. För vi är ju några som börjar bli lite gamla och stor skärm är bra för synen.

En härlig lång stund av onsdagskvällen tillbringas under skrivbordet i sladdhärvan. Det är ännu mörkare nu och dammråttorna kilar över golvet.

Så trycker jag på on. Några skälvande sekunder går och så lyser skärmen upp.

Katastrofen är avvärjd! Men jag är smutsig och har ryggskott. Tacka vet jag hästsmuts istället för sladdhärvesmuts. Nu ska jag hem och bada!

Hej! Vare sig man tror det eller ej så har faktiskt vi "ridfröknar" också varit små och söta en gång. Eller ja, små i alla fall. Och vi har faktiskt också gått på ridskola och lärt oss att rida. För vi kunde inte ett dugg från början.

Jag letade efter lite gamla bilder idag så jag skulle kunna visa er, och jag hittade ett par! :)

Först en bild på Gabbi på favorithästen Vallrum Gogo. Barbacka förstås! Fast det jobbiga med Gabbi var att hon ramlade av i tid och otid och ni kan ju gissa vem det var som fick sitta av och kasta upp henne... Gogo var en C-ponny född 1976 och av rasen welsh.

...och så jag själv. Iklädd mina beiga ridbyxor med puff på sidorna. Perfekt sist redan då som ni ser :) Torstäva Vaquero var en B-ponny född 1971 och welshponny. Jag valde att ha sadel som ni ser eftersom det blev så jobbigt att hoppa upp och ner för att hjälpa Gabbi annars.  

Så hittade jag den här bilden på Sara Husén. Liten redan då! Sara var en kavat liten tjej som visste vad hon ville, ifall det var någon som hade några funderingar på det. Här rider Sara på ridskolans fina Lotta en D-ponny som var född 1978.

Linnea har också varit liten. Inte lika liten som Sara men nästan. Ni har kanske sett tavlan som är ett tidningsutklipp från tidningen Ridsport och som sitter i korridoren. Där finns ett fotografi på Gabbi med ett par små tjejer. Den ena är Linnea. Kika på den om ni har missat det. Här sitter i allafall Linnea på B-ponnyn Basilika som hon red och tävlade mycket. Basilika var född 1993 och syster till Peperoni.

Jag har haft ridlektioner mer än tjugofem år och på den tiden hunnit se både en och annan elev börja på ridskolan som sjuåring och rätt vad det är har de blivit stora och står till och med i manegen som instruktör för en grupp med alldeles nya ridskoleelever.

Nu skulle jag villja be mina arbetskamrater på två ben att leta fram några fina bilder på er själva när ni var små och färska i sadeln. Det skulle ju vara jättekul att sätta ihop en tavla med bilder på oss då och nu.

Sätt fart! :)