Hej! Igår eftermiddag tog jag en kärra och släpade ut alla Working Equitation hinder som vi har använt inomhus under vintern. Ny destination var hoppbanan där det skulle hållas träning på kvällen och sedan kurs för Dalarnas Ridsportförbund under dagen idag. Tre vändor med kärran och några liter svett (vilken ersattes med Cola!)senare stod hindren på plats och jag kände mig mycket nöjd över min insats. 

I  morse kände jag mig om möjligt mer nöjd över att inte behöva släpa hinder och svettas precis innan alla gästerna anlände klockan tio. Det kan vara skönt att vara stilig och välkammad för en gångs skull. Jag borstade av och gjorde i ordning min häst för ett litet pass i ridhuset. 

Klockan nio står jag i ridhuset och longerar och får se dumpern och sprängaren köra förbi i riktning mot hoppbanan med ett lass sprängmattor på skopan... Nämen vad... tänker jag. 

Fast jag anade vad som var på gång. Vi har nämligen alltid haft en stor sten längst upp på hoppbanan precis vid vår Pulvermanngrav och den har gjort att vi inte använt graven vid tävlingar eftersom vi inte velat riskera att  någon ska ramla av och slå sig precis där. 

Nu har sprängaren lovat att spränga bort den där stenen när de ändå håller på och spränger för vatten och elledningarna som ska dras över vår mark. Jättebra! Men varför just idag av alla dagar...En timme kvar tills hela Dalarnas ridskolor står på stallplanen. 

Jag stegade ut i stallet, något irriterad men mest stressad. Lugn, bara lugn, sa stallpersonalen. Sprängaren har lovat att han är klar i god tid innan din kurs.

Kvart över nio står Gabbi och jag i kafeterian och skär bullängder till samlingsfikat när det dånar till och golvet skakar. Herre jösses vilken smäll... 

Halvtio kommer sprängaren in i stallet med något släpande steg. Han öppnar munnen och säger; Jag hoppas ni har en plan B... Stenen sköt visst iväg lite åt fel håll... 

Trettio minuter innan kursstart och vi gör en plan B på några sekunder. Den består i att ta traktorn, lassa hindren i skopan och köra ner dem till ridhuset. Sprängaren försäkrar att det inte ska flyga mer sten utan vi kan vara säkra. Vi skyndar upp mot hoppbanan och möts av ett månlandskap av småsten på den bortre delen av banan. Under stenen skymtar delar av korridoren och klockan som verkar ha förolyckats i sprängningen. Övriga hinder står obekymrat kvar. 

Strax efter kommer Kenneth med traktorn och skopan i högsta hugg. Vi släpar och bär och lyfter och efter två vändor står alla hinder i ridhuset. Klockan är prick tio och gästerna anländer punktligt. Jag hinner dra tre djupa andetag lägga på mitt bästa leende och går sedan direkt upp i kafeterian för att ta emot och hälsa välkommen. Svetten rinner i floder utmed ryggen och håret står på ända men jag låtsas oberörd. 

Ni har väl hört talas om ”kaoset bakom kulisserna”? Det är mitt andra namn! 

 

Anders

3 maj 2012 16:16

Kunde ni inte ha använt "månstenarna" som någon ny sorts utmaning i WE ?

Ulrika Pernler

4 maj 2012 10:30

Tänkte inte på det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...