Hej! Igår var det Distriktsmästerskap i hoppning för ridskoleekipage. Uppsala Ponnyklubb anordnade tävlingen vilket man får säga är en årlig tradition. I Uppsala finns det ungefär femton anslutna ridskolor och sju av dem var representerade vid gårdagens tävling.

Jag ska skriva en utförlig raport från tävlingen under morgondagen. Hoppas också på att kunna fiska fram några bilder på pristagarna. Hela sjutton rosetter blev det till UPK:s ekipage och en hel massa fina ritter. Alla kämpade så väl och visade fin UPK-anda! För Tova Stenvi och Doughmoore Grey (Daffe) blev det Guld i DM klassen och för Julia Hänström och Tiffy ett Brons i DM klassen. Rebecka Angeldahl och Zohar tog Silver i seniorklassen. Så tre DM medaljer kammades också hem. 

Resultaten hittar ni här!

Till helgen är det dags för mig att åka på domarkurs i WE igen. Det ska bli så roligt. På kursen som jag gick i början av förra hösten hamnade jag på en Cowboy Ranch någonstans i en skog i Sverige. Det var väldigt annorlunda och spännande. Den här gången ska vi till Upplands Väsby och det blir säkert spännande det också även om jag inte tror att de har några koskallar, lasson eller gungstolar i matsalen.

Claudia Matos en av världens mest meriterade WE domare reser hit från Portugal ännu en gång för att lära oss hur vi ska bedöma de olika momenten. Mycket av kursen sker på engelska men jag kanske borde lära mig några portugisiska fraser ändå för att imponera på Claudia. Fast hur mycket kan man egentligen lita på Google translate... Jag kan ju inte ett ord portugisiska på riktigt. 

Vad tror ni om följande fraser: 

-Desculpe-me, mas vai ser peixe para o jantar?

-Quantos cavalos marrons existem em Portugal?

-Você sempre meias listradas em?

-Eu também tenho cascos de cavalos portugueses no final de suas pernas?

Den där sista känns lite lång att lära sig utantill. Men jag kan ju alltid skriva den på skjortmanshetten. 

Sedan kan jag ju slänga ur mig en fras i förbifarten. De andra på kursen lär bli impade!

Översättningen? Ja ungefär så här (i alla fall enligt Google translate...): 

-Ursäkta mig men blir det fisk till middag?

-Hur många bruna hästar finns det i Portugal?

-Har du någonsin randiga strumpor på dig?

-Har även Portugisiska hästar hovar längst ut på benen?

När jag kommer hem på söndag kväll så är jag nog både uppdaterad och inspirerad och ett steg närmare att anordna någon slags klubbtävling/ Pay and Ride i Working Equitation. 

Jag längtar så tills vi kan vara på utebanan igen och använda bron och grindarna. 

Veckans mantra får vara: Må solens strålar värma marken!

Hej! I år tycker jag att TV programmet ponnyakuten har blivit ännu ett snäpp bättre! Säkerheten har höjts och eleverna har oftast hjälm på sig vid hantering av hästarna både från marken och uppsuttet. Det var väl för övrigt detta som programmet fick mest kritik för de första säsongerna. Sen tycker jag också att de tar upp bra ämnen och lösningar. (Fast i det avsnittet där alla barnen och en av programledarna och kameramännen smög in i boxen till ett nyförlöst sto och hennes föl för att titta närmare fick jag litet ont i magen... Speciellt när programledaren sa; Vi sätter oss ner för att inte skrämmas, och alla hukade inne i boxen medan stoet vandrade runt oroligt därinne.)

Den här säsongen har de med en flicka och hennes unga ponny som ska ridas in.  Först tänkte jag; Hjälp! De ska väl inte rida in hästen på två veckor... Men det har jobbats lugnt och metodiskt och ponnyn verkar vara en riktig ”filbunke”. 

Om jag inte minns fel så är det Susanne Gielen som kommer och hjälper till med just den här ponnyn och de första gångerna hanterade de ponnyn i lina. Sedan var det dags för sadling vilket Susanne gjorde i boxen för att ponnyn skulle känna sig trygg. Men hon var väldigt noga med att man skulle vara försiktig och även beredd ifall det skulle komma reaktioner från hästen. 

Hästar är flockdjur och flyktdjur. Genom att ha hästsällskap närvarande åt en ung häst när man hanterar den så blir den ofta mer trygg och avspänd. Flykten är något som kan framkallas när hästen känner sig trängd och instängd. Till exempel när man sadlar och drar åt sadelgjorden. För vissa hästar är det sadlingssituationen inte skrämmande alls medan andra kan ha väldigt jobbigt. Hur lång tid det tar att vänja en unghäst vid olika saker går inte att säga. Det måste få ta den tid det tar. 

Små saker kan göra stor skillnad. Som att ta sig tid med detaljer. Det man ska ha i minnet är att om det gått snett så kan det vara väldigt svårt att reparera skadan. Så hellre gå långsamt fram och låta sakerna ta lite mer tid.

Om man till exemepel har en unghäst som reagerar med spänning eller rädsla när sadelgjorden läggs runt magen så kan man göra en övning som jag kallar ”boaormen”. Fråga inte varför. I vilket fall så behöver man en häst, en sadelgjord och två människor. Människorna står på varsin sida av hästen och håller sadelgjorden under hästens mage. Övningen går ut på att människorna lyfter gjorden från varsin sida så att den vidrör hästens mage. Om hästen reagerar mycket så lägger man till sadelgjorden försiktigt och allteftersom hästen vänjer sig så kan man lägga på mer tryck från gjorden genom att människorna lyfter den mer mot hästens mage från varsin sida. Det är lite som KBT, att utsättas för det läskiga lite i taget tills det inte skräms mera. 

När Susanne skulle longera ponnyn första gången med sadel på så gjorde hon en väldigt bra sak. Hon lade en täckesgjord över sadeln och spände den runt magen för att inte sadelkåpor och stigbyglar skulle fladdra och skrämma hästen. En sån detalj kan vara jätteviktig för om hästen blir skrämd av att sadeln låter och rör sig så kommer den att börja skutta eller bocka eller springa fortare och då kommer förstås sadeln att både låta och röra sig ännu mer och så har man skapat en rädsla som kan sitta i länge. 

I förra avsnittet så började de ”hänga på ponnyn”. Det betyder att man börjar lägga vikt i  sadeln genom att försiktigt lägga sig på mage över sadeln. I det läget behöver man vara tre personer. En som håller i hästen och kontrollerar att den är lugn och en som hjälper ryttaren som ska ligga över hästens rygg. Medhjälparen måste vara beredd att hjälpa ryttaren ner direkt om hästen börjar visa tecken på oro. Man börjar med ätt lägga mycket lite vikt på hästen och sedan ökar man på allt eftersom det går bra. Till slut kan ryttaren ligga med full vikt över hästen rygg och även försiktigt klappa hästen. Man kan också prova att leda hästen en bit så den får känna på hur det är att röra sig med ryttare på ryggen. Det är inte alls säkert att man kan göra alla dessa moment på en och samma gång. Det beror helt på hur hästen reagerar. 

Nästa steg i ponnyakuten skulle jag tro är att de försöker sitta på ponnyn om allt går som det ska. Momentet när ryttaren ska lägga benet över hästens bakdel och sedan resa sig upp i sadeln  brukar vara spännande. Till att börja med så får ryttaren ta över benet och sedan sitta mycket framåtlutad för att inte hästen ska uppfatta rörelser i ögonvrån som kan skrämma. Detta gör man bara om hästen är avspänd. Går det bra så kan man försöka leda hästen en bit med ryttare på. 

Nästa steg är att ryttaren får räta upp sig och i det momentet så kan det hända att hästen blir spänd och rädd. Speciellt om den uppfattar rörelser från ryttaren eller om den reagerar på den förändrade viktfördelningen. Jag har varit med om att ryttaren åkt i backen ett par gånger just när man ska börja sitta till häst. Därför är det så viktigt att ha medhjälpare på plats och också att man är väldigt vaken på hur hästen reagerar så att man kan förutse nästa reaktion. 

Det ska bli spännande att se uppsittningen och möjligtvis när de skrittar med ryttare på och jag antar att det är ungefär vad de hinner med i årets ponnyakuten.

Avsnitten finns att se på svt.play för den som har missat serien. 

Den som jobbar med en ung häst måste hela tiden tänka på att vara närvarande och beredd på att det kan komma plötsliga reaktioner. Har man aldrig varit med vid inridning så ska man absolut ta hjälp av någon som är erfaren i ämnet! Och så naturligtvis; skynda långsamt!

Hej! Solen smälter snön i en rasande fart och nu är det mest fläckvis som snö eller is täcker marken. Jag hörde att tussilagon kommit lite här och var men jag har inte sett någon ”live” ännu. Kanske går på jakt någon dag.

För övrigt finns det gott om härligt kladdig lera som gärna sätter sig djupt i vintertäta hästpälsar just nu. Jag undrar vad Tilda tänkte när hon fick se Aramis i stallet i söndags... Den här bilden tog hon i alla fall med sin mobil innan hon började jobbet med att skala fram den riktiga Aramis igen. 

Det jobbades flitigt ska jag säga. Rasthagarna utanför stallet var upptagna av leriga hästar och borstande hästfantaster under hela eftermiddagen. Så fort en var klar så kom nästa ut. Där stod hästarna och solade medan piggborstarna fick jobba frenetiskt. Lera och hästhår virvlade iväg i luften och hästarna bytte skepnad från täckta av ett lerpansar på fyra ben till hästar vi kände igen. Om än med en kvarvarande grå ton. 

Igår kom blåsten och svepte fram över markerna. Tog med sig vätan på sin väg och kvar blev lera men i en mycket torrare form. Jag tror om vädret håller i sig att det torkar fort och hästarna kan snart bara lera ner sig lite lagom. 

Trots allt finns det någon slags tjusning i att se hästarna rulla sig i den första leran för våren. Se dem springa på rad ut i hagen och med nosen i marken leta efter en lämplig plats. Sen viker de sina ben och rullar sig länge och noga, på båda sidor och riktigt skrubbar in leran i pälsen. Har någon hittat en extra bra plats att smutsa ner sig så väntar de andra i tur och ordning på sitt tillfälle. 

Fast när det är dags att göra rent hästarna kan jag inte riktigt se att samma tjusning infinner sig... Jag flätar nogsamt svansen varje morgon på min prins och jag har all anledning! Jag har varit med förr...

Regel: På ridskolan borstar vi alltid smutsiga hästar utomhus. Vi vill ju inte att leran som lossnar ska hamna i hästens luftrör! Vi står i en rasthage med grinden stängd och hästen har träns på sig. En håller i och en borstar. Eleverna får så gärna hjälpa till att göra rent våra hästar men ska alltid fråga en instruktör eller annan personal om lov först så att det är lämpligt och säkert. 

Hej! Idag har jag uppdaterat påskens alla kurser och aktiviteter. Det finns fortfarande platser kvar så passa på att anmäla dig. Du vet väl att alla aktiviteter också är öppna för dig med egen häst?

Hela programmet finns här.

Söndagen den 8 april arrangerar vi Pay&Jump. Du kan välja höjd från 30 cm till 110 cm.

Inbjudan till den hittar du här.

Välkomna!

Hej! I Tidningen Ridsport pågår en artikelserie angående den ojämna bidragsfördelningen mellan sporterna. I nummer 5 som kom ut i dagarna är det vår ordförande Lars Pernler som figurerar. Klicka på bilden för strörre format.

Lasrs tidigare artiklar kan ni läsa här:

20110121 Ridsporten är missgynnad

http://www.unt.se/debattspecial/ridsporten-ar-missgynnad-1211743.aspx

20110321 Rättvisa åt ridande ungdomar

http://www.unt.se/debattspecial/rattvisa-at-ridande-ungdomar-1294213.aspx

20111108 Fortsatt orättvisa mot ridsporten

http://www.unt.se/debattspecial/fortsatt-orattvisa-mot-ridsporten-1524641.aspx

20120221 Ridsporten missgynnas

http://www.unt.se/debatt/ridsporten-missgynnas-1671523.aspx

20120224 Uppsala Kommun satsar på ridsport

http://www.unt.se/debattspecial/uppsala-kommun-satsar-pa-ridsport-1675732.aspx

20120301 Kommunen smiter undan

http://www.unt.se/debatt/kommunen-smiter-undan-1681323.aspx

Hej! Tillbaka till tisdagens anatomilektion för Agneta Aronsson. Jag fick verkligen understruket på flera av mina teorier om hästars exteriör och vad som kommer ut i ridningen och varför och framförallt att det måste få vara så!

Alla hästar har styrkor och svagheter. (Det har för övrigt vi människor också och de flesta av oss är medvetna om det.) Alla hästar har i stort sett lika många skelettdelar (det kan faktiskt skilja lite på antalet kotor i ryggen) men benen kan ha olika storlek och längd och vinkeln i lederna kan variera. Därtill kommer hästens muskulatur, kondition, temperament och så vidare. Allt sammantaget ger hästens förutsättningar till arbete.

Temperament förresten. Ibland kommer kanske svagheterna ut i temperament hos hästen. Jag tänker de gånger vi faktiskt begär för mycket av våra hästar utan att riktigt förstå varför hästen säger ifrån. Jag brukar säga att hästar oftast har en poäng i det de säger och att man måste lyssna!

Det viktigaste hos hästen är ändå alltid viljan! Att hästen vill och tycker det är roligt. I annat fall kan man lägga ner alltihop direkt. Det är ryttarens uppgift att hålla hästen nyfiken, glad och villig till att arbeta.

Ryttaren får jobba med att hjälpa hästen tillrätta med sina svagheter och framförallt utveckla styrkorna.

En sak jag tänker på är det här med uppvärmningen av hästen som är så oerhört viktig för det fortsatta arbetet. Det går liksom aldrig att köra en expressuppvärmning eller sitt eget race och sedan förvänta sig att dagens tänkta arbete ska bli bra. Det är istället uppvärmningen som är huvudarbetet i ett ridpass. Genom att man blir medveten om vad hästen behöver ha hjälp med så kan man också lägga upp en lämplig uppvärmning.

Hästens förmåga att bli lösgjord, bära sig och gå i balans är några av de viktigaste ingredienserna för att få våra hästar hållbara. Vissa hästar har haft tur och fått en naturlig bärighet.

Gabbis Clandestino till exempel är en sån häst som jag tycker är naturligt byggd i uppförsbacke och som har lätt att hitta en bra form. Men jag lovar er att de två kämpar med en hel del saker ändå. På bilden nedanför har jag dragit en gull linje mellan armbåge och bakknä för att ni ska se att linjen är vågrätt. När han sätter sig ännu mer kommer linjen att peka lite framåt uppåt till och med.

Speciellt en hästtyp som jag känner mycket för pratade vi om. De överbyggda hästarna eller om man vill hästar med långa bakben eller om man hellre vill hästar med korta framben eller varför inte hästar som har olika höjd på linjen mellan armbågen och bakknäet. Sak samma. På bilderna i det här inlägget har jag markerat linjen från armbåge till bakknä för att det är lätt att se om den är vågrätt eller om den lutar framåt, nedåt.

När jag säger att jag känner extra mycket för dessa hästar menar jag att jag är väldigt mån om att ge mina ryttare instruktioner om hur hästarna ska ridas för att hitta sin jämvikt på rätt sätt och framförallt att de får den tid de behöver på sig. Att en häst är överbyggd betyder inte att den är dålig på något sätt. Faktum är att inom hoppningen så har aveln gått mot hästar med längre bakben eftersom de öppnar upp bättre över hindren vilket ger dem mer kapacitet. Ston är också ofta litet överbyggda vilket beror på att de ska kunna bära och föda fram föl.

Agneta hade en jättebra liknelse med en traktor som ju har ett stort hjul i bak och ett litet i fram. Om man tänker sig att traktorn är i rörelse så kommer det stora hjulet (bakbenen som har påskjutskraften) att rulla långsamt framåt. Kraften förs över till de små framhjulen (korta frambenen). Dessa måste rulla många gånger fortare för att ta emot kraften bakifrån. Om bonden i traktorn gasar på så att de stora hjulen börjar rulla fortare så får de små hjulen rulla ännu snabbare och all kraft kommer att gå rakt ner mot marken.

På ridskolan har vi framförallt två hästar som är tydlligt överbyggda. Bägge dessa hästar är oerhört fina dressyrhästar och de har också en väldigt fin inställning till arbete. Den första jag tänker på är lilla Nero som har stora fina rörelser i alla gångarter och som har lätt för att jobba men som i vissa lägen kan kännas lite trög och avvaktande vilket är en beskrivning  man kan få från den som sitter på ryggen när man frågar hur det känns.

Jag hade förstås inga bra sidobilder men på bilden från hagen och bilden från en tävling kan man ändå ana att linjen har förändrats av ett väl utfört arbete.

Nästa exempel är stora hästen Uniek som förutom sina långa bakben också har en lång rygg med sadelläget långt fram vilket gärna sätter ryttaren lite över manken. Det påverkar att det blir ännu mer vikt över frambenen om man inte ser till att sadlingen blir rätt utförd och att man lägger tid på att ryttaren får hjälp med sin sits. Uniek är en häst som har en hel otroligt positiv inställning till arbete och att göra rätt. Han utför ofta mer än jag trodde var möjligt och imponerar stort. Om man under framridningen frågar hans ryttare hur det känns så får man ofta till svar att det känns lite trögt och långsamt medan man kan se samma ekipage i en kanonfin mellantrav i slutet på passet.

En överbyggd häst kompenserar ofta sin balans genom att bli trög i början av ett pass. Det är helt nödvändligt eftersom kraften som sagt annars skulle gå rakt ner i marken. På detta sätt för den över lagom med kraft för att
inte hamna i framvikt. En häst i framvikt slitet oerhört på sina framben och får ledskador. För att slippa det så måste vi jobba med att få hästen att vinkla sina bakben. Ju mer hästen vinklar bakbenen desto bättre kan den bära
sin vikt och dessa hästar avslutar ofta med en riktigt fin bjudning om de fått rätt coachning från ryttaren.

Tröga hästar kan få många ryttare att gå över i ett tillstånd av panik. Vilket verkligen aldrig blir till fördel för hästen! Det kan finnas både en positiv tröghet i hästen och en nödvändig tröghet samt en tröghet för att en häst är flegmatisk i sitt sätt att vara. Men det är ju jätteviktigt att veta vad man ska göra och framförallt varför.

I fallet med den överbyggda hästen som startar upp i ett "trögt tillstånd" så är det en "nödvändlig tröghet" som man måste lyssna till. Med en positiv tröghet så menar jag i de fall vi stryketränar vår häst. Det kan vara till exempel en häst som ska öva sig att bära i en kortare galopp. När ryttaren minskar känns hästen trög och galoppen kanske går över i fyrtakt. Att våga vara kvar och rida takten och stärka hästen i det tempot trots en viss tröghet är för mig en "positiv tröghet", den har en mening. Både avbalansering och styrketräning kan till exemepel vara övergångar mellan gångarterna, skolor, cavaletti och  så förstås om man har möjlighet att träna sin häst uromhus i kuperad terräng.

Så finns det hästar som är lugna i sättet. Där man får jobba med reaktionerna genom att göra övergångar och göra hästen uppmärksam för hjälperna. Den hästen är ovärderlig för den som behöver en lugn häst men ibland är kanske inte de lugnaste hästarna ämnade för de mest fartfyllda tävlingsgrenarna... : )

Summan är att det är jätteviktigt att rida hästen i sin takt. Om vi pressar fram saker som hästen inte har balans och bärighet för så går den helt enkelt sönder.

Vill du bli en ännu bättre ryttare; lär dig massor om hästens exteriör och hur hästar fungerar. Då kan du bemöta varje häst på ett ödmjukt sätt och på det viset kan du få hästen att utföra saker du aldrig hade trott och med glädje!

Kom också ihåg att gränsen mellan stärkande arbete och överansträngning kan vara hårfin.

Hej! Nu är vi hemma igen efter två väldigt roliga dagar på Strömsholm. Vi har haft hästdemo vilket betyder att vi tittat på allt från unghästar till Grand Prix, rörelser, gångarter osv. Så har vi haft ridlektioner för hippologeleverna. Vi har också haft auskultation vilket betyder att vi tittat på varandra och sedan får lämna kritik, i positiv anda förstås! Väldigt lärorikt. Vi har skrivit PM för lektioner vilket ändå är ”a piece of cake” för den som jobbat länge på ridskola. Men för dem som inte är vana att planera och genomföra lektioner har det varit svårare. Men vi har hjälpts åt. Vi har också gjort nulägesanalyser av de ekipage vi sett. Så har vi fått en massa feedback från våra lärare Marianne Essén och Eva Carin Oscarsson. Så vi har inte varit direkt sysslolösa…

Resan till Strömsholm var lite av en rysare. Inte för att det hände något speciellt utan för att det gick så fort. Vi stannade på macken på morgonen vid halvsju och stegade in och köpte sedvanlig Coca Cola och macka och så höll vi på att glömma att vi egentligen var där för att tanka. Men Gabbi kom på det precis när vi betalt. Sedan satte vi oss i bilen och vips var vi framme. Det var som att åka i någon slags warpzon… (Ni som brukar spela Super Mario vet vad jag menar) Rätt vad det var så åkte vi ner på den sista lilla vägen mot Strömsholm.

-Har vi verkligen varit i Västerås? Sa jag till Gabbi.

-Jajamen, svarade hon.

-Sov jag? sa jag.

-Nej, du har pratat hela vägen, svarade hon.

Läskigt…

Hotellet hade vi bott på förut så det var inga större överraskningar i form av hiskelig färg på väggarna eller möblerna. Heltäckningsmattan var i och för sig inte direkt snygg. Det var bara ett enda litet problem på rummet och det var att min sänglampa inte fungerade. Utan sänglampa kan man inte lösa Sodukot i Expressen så vi fick ringa till receptionen för att få en som fungerade. I samma sekund som vi lade på luren gick blicken lite mot golvet och jag ser till min fasa att sladden är urdragen…

Skäms! Vad göra? Gömma glödlampan eller erkänna mitt misstag.

-DU öppnar när de knackar på dörren! Sa Gabbi.

Jag bestämde mig istället för att ringa tillbaka till receptionen, förställa rösten så den lät som Gabbi och säga som det var. Jag tror att de gick på det! Dessutom var det någon annan som jobbade i receptionen dagen därpå när vi checkade ut så jag slapp peka på Gabbi och säga ”Det var hon!”

Det var naturligtvis fisk som dagens rätt på tisdagen…

Ett par bilder blev det också. På den första dagens eftermiddag hade vi en fantastiskt lärorik och rolig anatomilektion med Agneta Aronsson. Naturligtvis fanns det ett hästskelett med i bilden, Ben-gan! Vi
pratade mycket om de olika skelettdelarna. Vad de heter och sitter men inte minst hur de påverkar ridbarheten och vad som egentligen händer när vi sitter på hästen. En av de bästa teorilektionerna som vi haft under tränarutbildningen hittills! Jag ska berätta med om den senare. Här är en bild på ”Ben-gan” och om ni tittar riktigt, riktigt noga så kikar jag fram under ländkotorna! Jag skulle precis bara mäta vinkeln mellan höftben och lårben och så tog Gabbi en bild…

Tänk också så mycket lättare det skulle vara att ställa diagnos påen halt häst om man kunde titta direkt på skelettet. I alla fall på den här hästen. Det behövdes inte många sekunder för att jag skulle se att den har haft och har en allvarlig låsning i sin vänstra höft! Om man bara visste vem som hade den rätta nyckeln kunde jag ha låst upp den på en sekund.

Nu är vi hemma igen och redo att praktisera våra nya idéer på er! Vi ses! 

Hej! Nu är Gabbi och jag på tränarutbildning på Strömsholm igen. Två dagar med praktik i lektionshållande och ridhusstående blir det. Den här kursen ska vi göra massor av roliga saker. Mer teori i hästens rörelsemekanik blir det så det gäller att vara påläst. Som tur är så har man blivit itutad innehållet i ridhandböckerna sedan man var i unga tonåren så det mesta sitter djupt inpräntat i hjärnstammen. Jag skulle tro att jag kan rabbla de där böckerna även om jag blev väckt mitt i natten så jag är inte jättenervös över att få frågor på ämnet. Men så klart finns det mer att lära som alltid!

Så gott som hela tisdagen blir det ”Demo” i häst… Det låter som något som dammsugarförsäljare gör… I alla fall så startar vi med Demo unghäst och avslutar med Demo svår klass. Någon gång på mitten lär vi väl byta dammsugarpåse…

Ja så äter vi lunch också, fisk antagligen. Jag satsar på fisk så talar jag om sedan om jag gissade fel för det här inlägget är förstås skrivet i förväg.

Båda dagarna börjar och slutar med teori.

På onsdagen blir det mer praktiskt. Vi ska undervisa ekipage medan våra lärare utvärderar det vi gör. Förhoppningsvis får vi veta i förväg vilka rörelser och vilken svårighetsgrad vi ska hålla lektion i. Men annars så får det bli improvisation. Jag är rätt så bra på att improvisera om jag får säga det själv.

Vi turas om att undervisa och ha auskultation. Det betyder att man studerar yrkesutövning i utbildningssyfte. Så jag antar att vi ska titta på varandras lektioner och lära oss av varandra. Vi kommer säkert också att få utvärdera varandra. Får se om vi håller sams…

Auskultation har också en medicinsk betydelse. Nämligen att lyssna på ljud som alstras i patientens kropp… Nu finns det ju inga patienter i bilden så jag antar att det är den första betydelsen som avses. Ska vi lyssna på några invärtes ljud så hoppas jag det är hästarnas.

I programmet står till sist att fika serveras på lämpliga tider. Det borde väl betyda att fikat står framme hela dagen eller?...

Roligt ska det bli och när ni läser det här inlägget är vi på plats på Strömsholm. Hoppas, hoppas det blir mänskliga temperaturer så vi slipper frysa. Är det roliga färger på väggarna i vårt hotellrum så lovar jag att ta foton så ni får se. Det här är den femte kursen på tränarutbildningen och fortfarande är det inget som har slagit det mintgröna hotellrummet från Lund. Det är i klar ledning. Men vi får väl se…

För er som glömt: