Hej! Både igår och idag har Lusen och jag fått hjälp av tränare och det  har blivit två riktigt bra ridpass. Så i morgon får det bli en lång skrittur förhoppningsvis utomhus för att leda upp oss. 

På lördag är det dags för årets första tävling. I vanlig ordning vet jag inte vad jag tänkte på när jag anmälde mig till en tävling i februari eftersom jag verkligen inte gillar att frysa när jag rider. Men det ska ändå bli roligt att se vad vi kan åstadkomma. Frusna eller inte. 

Tänk vad bortskämd man blir när man har tillgång till ett uppvärmt ridhus och kan sitta och rida i långärmad tröja även under kalla vintern. 

För länge sedan, när Gabbi fortfarande red sin ponny och jag precis passerat ponnyåldern och köpt min första stora häst (väldig länge sedan...) så stod våra hästar under en längre period i ett kallstall utan ridhus och  med närmsta utomhus ridbana någon kilometer bort. 

Eftersom vi båda ville hålla oss i tävlingstrim med våra hästar även under den kallaste perioden så fick vår ”stackars” pappa åka i skyttetrafik med oss till närmsta ridhus som låg ungefär en mil från stallet.

Mamma brukade servera mat åt oss direkt när vi kom från skolan och sedan var det raka vägen till stallet. Så klädde vi på den första hästen och lastade för transport till ridhuset. Resan tog väl runt tjugo minuter. Väl där lastades hästen av och pappa såg till att ryttaren kom upp i sadeln och så åkte han tillbaka till stallet för att lasta nästa häst och barn. 

När ekipaget anlänt och lastats av och ryttaren suttit upp så var det dags för det första ekipaget att åka hem till stallet. Efter avlastning så rullade bilen tillbaka mot ridhuset för upphämtning av nästa färdigridna häst och svettiga ryttare. 

Ja, så där höll vi på många kvällar varje vecka. Så här i efterhand så har jag förstått att vår pappa var stålmannen (minst) som stod ut med alla resorna. Tack snälla pappa! 

Förresten så hittade jag en film på en väldigt välutbildad mula (?) på youtube. Väldigt fin! Så om jag ångrar mig och inte vill vara rysk kosack på nästa julshow kanske det blir uppvisning på mulåsna istället. Den som lever får se!

 

Josefine Hedlund

20 februari 2013 10:43

Hej! Ville bara säga att det är en Åsna och inte mula/mulåsna. Mvh från åsneägare Josefine

Ulrika Pernler

20 februari 2013 18:43

Tack Josefine! Det var kul att få veta. Men det måste vara en ganska stor åsna?

 

Josefine Hedlund

24 februari 2013 14:54

En del åsneraser kan vara upp till 160 cm i mankhöjd, tex. Mammoth och Martina Franca åsnor! Mina åsnor är 115cm och 135cm. Mvh Josefine!

Ulrika Pernler

26 februari 2013 18:35

Oj, Josefine! Det hade jag aldrig gissat. Häftigt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...