Hej! Det här med sadlar... Jag är så glad att jag har en sadel som verkar lägga sig som en smäck på varenda hästrygg. Faktum är att jag är inne på häst nummer fyra som går i samma sadel och inte kan jag påstå att dessa hästar liknat varandra i varken storlek eller exteriör.  För många verkar det vara som har problem av olika slag med sadlar som åker framåt och bakåt eller inte passar alls. 

Själv är jag uppfödd i ridskolans Stubbensadlar. Allround modell mot hoppning förstås! Dessa outslitliga sadlar som fortfarande finns på marknaden och flera av dem med många, många år på nacken. 

Vi red i Stubben allround utomhus och inomhus, hoppning eller dressyr. Jag tävlade i dressyrallsvenskans elitlag i en allroundsadel och jag tror inte ens jag var medveten om att det fanns speciella sadlar för dressyr under mina ponnyår. 

Den dagen jag äntligen köpte mig en dressyrsadel var till min första stora häst. Såklart var det en Stubben men med långa kåpor. Jag hade fått upp ögonen för skillnaden. Men om jag red så mycket bättre med andra kåpor vet jag inte. 

Jag skulle också vilja påstå att min Stubbensadel var både elegant och lyxig till skillnad från de manskapssadlar som jag också red i regelbundet. Manskapssadlarna kom från armén och var nog gjorda i en enda storlek. Praktiskt nog var undersidan  klädd i någon slags jute eller annat kraftig tyg istället för läder. Så man behövde egentligen inte använda vojlock.

Det var lite olika hur  vi gjorde. Men ibland lade vi under en vojlock av den gamla "sadelskurna" modellen för att inte slita på tyget på sadelns undersida. Eller så var sadlarna så gamla att tyget redan var utslitet. Så var det nog! Manskapssadlarna för den delen var så hårda att man trodde att man satt direkt på en trästock. Men jag kan inte minnas att  vi nånsin klagade på hårda eller obekväma sadlar. 

Det där med vojlock har jag fått lära mig av gamla hästkarlar var bara ett påfund för att skydda lädret i sadeln från svett och stöv. Så det var inte alls för hästens skull. Jag använde vojlock i vardagen och schabrak hade jag ett enda som jag lade på vid tävling. 

Idag är det schabraken som regerar och det finns hundratals olika märken, modeller, färger och material. Det är rätt så kul att lägga ett fint schabrak under sadeln och sedan matcha med tröjan eller ridbyxorna. Fast jag tror inte hästarna bryr sig så värst. 

En vår (för länge sedan!) var hela familjen nere i Göteborg för att titta på Gothenburg Horse Show. Det året hade alla hoppryttare en indianfilt under sadeln. Naturligtvis sprang både Gabbi och jag och köpte varsin indianfilt i pausen. De var så fina kommer jag ihåg. Gabbi köpte en blå och brun och vit och jag en i olika senapsgula kulörter. 

Det var så vitt jag vet den första gången vi piffade upp våra hästar. 

Om jag får komma tillbaka till manskapssadlarna så glömmer jag aldrig då vi skulle arrangera EM-kval i femkamp på vår anläggning. Det kan ha varit precis i början på nittiotalet. K1,Livgardesskvadronen kom och lämpade av fjorton svenska halvblod. Stora fuxar med bläs allihopa. Sedan formligen hällde de fjorton manskapssadlar i en hög i vår skospilta och så åkte de därifrån. Sedan var det bara att para ihop varje häst med en sadel. 

Idag finns det hur mycket sadelmodeller, märken och läderfärger som helst att välja på. Och visst är det jätteviktigt att en sadel ligger perfekt på hästen. För hästens välmående. Men jag undrar om inte vi ryttare har lättare att få ont i baken idag än vi hade för trettio år sedan... Dagens ryttare kräver helt enkelt mer stoppning i sitsen och även ridskolan har rättat sig och inhandlar sedan många år sadlar med mer svikt i sitsen. Men vore det inte lite skoj att ha ettgäng manskapssadlar att plocka fram om man ville plåga sina adepter lite extra...?

Hej! Gott slut och Gott nytt år på er allesamman! Som brukligt kommer här en väldigt komprimerad årskrönika.

I januari vinner Rolf Göran Bengtsson Jerringpriset. Hästfolket har röstat fram sin idol och ridsporten får lite välförtjänt plats i media. 

Själv bryter jag några revben efter en snygg vurpa där jag landar på min egen arm och under nyårskvällen upplyser jag övriga gäster att de absolut inte får locka till skratt i min närhet.

I februari lämnar två trotjänare, Dutch och Amber ridskolan och det är många som saknar dem.

Elinor praktiserar världshistoriens "högsta" sits i ett dressyrprogram och är värd en plats i Guíness rekordbok. 

I mars kommer våren och leran gör sitt återinträde.

Vi har anatomi på tränarutbildningen och får träffa en häst med en svår låsing i höften.

I april är vi tillbaka på Strömsholm för utbildning och vi besöker Spottlådan. Ett ridhus som sägs vara så litet att man med lätthet kunde spotta från den ena långsidan till den andra.

Tävlingssäsongen rullar igång och UPK har framgångar i både DM och lagtävlingar. 

I maj är det full rulle. Vi deltar i Olympic day och Tova springer med den "olympiska elden"

Hästarna får gå ut på betet och det är ingen av dem som tackar nej.

I juni är sommaren här och hästarna går ute dygnet runt. 

Moki går bärsärkagång i stallet. Kanske ingen nyhet då det händer regelbundet...

Och älskade fina Picador lämnar jordellivet efter tjugoåtta år.   

I juli är det lugn och ro på ridskolan. Hästarna trivs vid sina foderhäckar och med det softa livet i hagen. 

Ytterligare två gamla trotjänare lämnar oss i en fin årstid. Bard och Calippo, tjugofyra år gamla. 

I augusti regnar det massor. 

WE-tjuren uppstår i foderladan och flyttar ut på WE banan.

Och vi har städdag med en hel massa fantastiska medlemmar på plats!

I september kommer de där klara, fina höstddagarna. Hästarna njuter av slutet på betessäsongen.

Team Tanter ger sig ut på tävlingsbanan.

Och vi har en WE pay and Ride som ger mersmak.

I oktober bygger vi käpphästar.

Och tar emot pris som Upplands trevligaste ridklubb.

I november bygger stallskojarna ett ministall och har människohoppning. 

Lerperioden vill inte riktigt ta slut och hästarna fortsätter att skita ner sig och vi längtar efter snö!

I december kommer snön med råge! Ungdomssektionen håller sin julshow som i vanlig ordning är välbesökt och fantastiskt väl genomförd. 

Sedan är terminen slut och julen kommer och går. 

Rätt som det är så är Nyåret här och vi får hänga med över till ett nytt och spännande år! 

Gott slut och Gott Nytt år!

Hej! Tänk, om bara några dagar så tar 2012 slut och 2013 tar vid. 2013! Jag som fortfarande kommer ihåg när vi satt i mellanstadiet och fick skriva brev till oss själva angående vad  vi skulle göra år 2000. Skulle vi ha familj och vad skulle vi jobba med? Vi skrattade i klassen när vi tänkte på hur gamla vi skulle vara. 32 år. Vuxna. 

Magistern lade alla breven i en kista och satte lås på. Merningen var att vi skulle träffas och öppna den år 2000 och läsa alla breven. Tyvärr blev det inte så. Men kanske dyker breven upp någon annanstans någon annan gång. Det blir spännande.

Hur som helst är det snart 13 år efter år 2000 och jag vet precis hur det blev. Hur min familj ser ut och vad jag jobbar med och det känns inte heller så konstigt att vara vuxen. 

Jullovet rullar på ett slag till. Det är många aktiviteter på gång. Just nu ikväll så rids dressyrkurs för Sara bland annat och i helgen blir det också ett par kurser. Men på själva nyår tar hästarna ledigt ett par dagar.

Man brukar säga att alla hästar fyller år på nyårsnatten. Så när hästarna vaknar den 1 januari är de alla ett år äldre. Fast det är inte riktigt sant förstås för hästarna har såklart sina egna födelsedagar precis som vi. Hästar med känd stamtavla brukar också ha det exakta födelsedatumet inskrivet i sina papper. Hästar som inte har någon kända stamtavla har inte heller sitt födelsedatum registrerat och då kan det ju vara praktiskt att fira på nyårsdagen. 

De flesta hästar i Sverige är födda under sen vår eller sommaren. I Sverige är det lättare att vara föl under den varmare årstiden om man ska kunna växa och röra sig fritt ute. Men i vissa andra länder är det lika vanligt att hästarna föds under resten av året.

Den av våra hästar som är född senast på året så vitt jag vet är Poppe E, han är född i november i den svenska vinterkylan. Så för hans del vore det lite orättvist att behöva fira sin nästa födelsedag redan nu. 

När vi var yngre brukade Gabbi och jag "baka" tårta till hästarna vid födelsedagar och jul. Eller baka och baka, vi staplade runda hårda brödskivor på varandra med lite uppblött kli och melass mellan. Så dekorerade vi med mortosbitar och sockerbitar uppepå. Hästarna tyckte i alla fall att det var en toppentårta!

Hej! Precis när man ska köra över den lilla kullen på stallvägen så möts grenarna från träden i ett slags valv och det blir nästan som att man kör in i en tunnel av träd. Tunneln till stallvärlden. Nu när det är snö på träden så blir den där tunneln alltid så vacker och  lite sagolik. Och stallvärlden kan allt vara lite sagolik ibland den också. 

Som i morse, julaftonsmorgon och Gabbi och jag sadlade och red i ridhuset och våra hästar var så där glada och lite laddade. Sedan packade vi alla in oss i köket. Alla som jobbat i stallet på morgonen och alla som var där för att se till sina  hästar. Det blev fullt. Fullt av folk och av jul. 

Vi pratade, skrattade och åt. Julgröt, lussekatter och skinka och det blev en riktigt bra start på en lång och efterlängtad julafton. 

Ha en riktigt God Jul allesamman!

Här kommer lucka 24 i ponnyjulkalendern. Den sista för i år.

Hej! Allt började med en röd påse och en nästan tom lista....

Se hur det slutade!

Idag presenterar vi Kadriljen-The Movie!

Exklusiv premiär här i bloggen. 

Hej! Resultatet i Kadriljutmaningen får allt dröja till i morgon... Idag har varit halvt hysteriskt. Fast jag antar att de allra flesta känner så.

Vi började i alla fall dagen med ett långt strömavbrott i morse. Kvart i åtta slog jag mig ner i sadeln och två varv i ridhuset senare så blev det strömavbrott. Kolsvart. Bara att leda ut hästen igen. I stallet mockades boxarna med hjälp av ficklampa. Tur att hästarna var ute. Strömmen kom inte tillbaka förrän kvart över tio. En kvart efter att julkurserna börjat för dagen. Så då blev det så att vi låg lite efter hela tiden i tidsschemat. Men det gjrde inget. Elever och hästa var glada och ridlärarna likaså. 

Hoppas ni alla tar er tid att hitta lite andrum i julstressen!

Här kommer dagens lucka i ponnyjulkalendern.

En annan än vad jag hade tänkt. En lugn sådan. 

Hej! Igårkväll avslutade vi höstterminen på ridskolan. Kadriljutmaningen tog fart under veckan och jag lovar att ge er en ingående rapport under morgondagen. Det blev ett rafflande, spännande derby mellan instruktörer, utklädda ridskoleelever och pyntade hästar. 

Klockan åtta i går började jag mitt jullov och idag firar jag det med att hålla dressyrkurs. Det bästa är att jag får sätta mina elever i lektionsbänken för att ha teori. Jag klurar som bäst på vilket ämne vi ska avhandla idag. Om eleverna sköter sig bra i lektionssalen så ska dom får rida också! 

Igår när min träningsgrupp hade ridit klart så frågade jag hur många av dem som önskat sig en ponny i julklapp. Det fnissades lite och så sa Clara att förra året var det sista året som hon skrev ponny på önskelistan. Ja, dom är ju femtonåringar hela bunten så det blir kanske lite mer realistiska saker på önskelistan nu.

Men man ska aldrig sluta drömma! 

Dagens lucka i ponnyjulkalendern lär ut lite mer om hoppning!

Varsågoda, nu är det inte många luckor kvar innan jul. 

Hej! I morse hade Barichello tagit sig loss och spatserat runt i stallgången. Han brydde sig inte så värst mycket om granriset som hänger på boxarna. Kanske tycker han inte att det är tillräckligt färskt. Det har ju ändå suttit uppe i två veckor. 

Nejdå, han hade roat sig med att plocka ner flertalet av de små inslagna paket som dekorerar visa spiltor och boxar. Paketen har hästarnas skötare gjort och vi är många (både elever och ridlärare) som varit och klämt och undrat vad som finns inuti. 

Barichello hade nogsamt öppnat paketen med tänderna. Det blev väl inte så värst mycket kvar att papper och snören... Mest som små confetti... Sen hade han tydligen käkat det som han hittade i ett par paket. Sånt som var värt att käka! Men det lilla röda dekorationspaketet med en frigolitbit i hade han bara tagit en tugga på hörnet av. Frigolit bode ju annars gnissla rätt så kul när man tyggar på det... 

Så om nån av skötarna kommer till stallet idag och undrar var paketen är så har julklappsöppningen redan varit! 

Idag blir det hästens hörsel i ponnyjulkalendern. Jag hoppas att ni lär er mycket nytt!