Hej! En gång följde Gabbi och jag med en kompis till den ridskolan som hon red på. Det var en mindre ridskola som låg rätt så långt utanför stan.

Där hade man inte något direkt system för gruppnivåer utan det gick bra att ta med sig en slant och betala direkt på plats så fick man vara med på dagens lektion.

Vi hade inte ridit särskilt länge på vår vanliga ridskola utan kunde nog räknas som ganska färska ryttare fortfarande. Så det var mycket pirr i magen när vi svängde in på stallplanen för att möta ett nytt stall och en massa nya hästar.

Vi hann gå en sväng i stallet och titta på ponnyerna och hästarna innan det var dags för upprop. Så plötsligt ropade ridläraren och en grupp barn samlades för att få veta vilken häst de skulle rida på.

Gabbi och jag sträckte fram våra pengar. Ridläraren tittade på oss och gav oss sedan varsitt hästnamn. Vi gick i väg genom stallet för att leta reda på våra hästar. Gabbi hittade sin först. En liten B-ponny som nog var född någon gång under det förra århundradet.

Efter en stund hittade jag min häst. Jag stannade förskräckt upp och kände hur det knöt sig i magen. Min häst var en HÄST! Den var jättelik! Jag hade ju bara ridit på ponnyer på min ridskola. Hon var STOOOOR, brun och bara fyra år… Jag kände hur kraften i mina ben försvann och tänkte att jag borde ha stannat hemma och lekt med mina klippdockor i stället.

Men nu var jag här och det var bara att bita ihop. På något sätt så hävde jag upp sadeln på hästen och krånglade på tränset. Så ledde jag ut henne till paddocken där lektionen skulle vara. Gabbi stod bredvid sin söta B-ponny och vinkade när jag kom ut. Jag gjorde någon konstig min tillbaka och ställde mig på medellinjen för att sitta upp.

Det var en brokig skara med ”hästar” som skulle vara med. Några B-ponnyer, några mittemellan-storlekar, jag med min ”pansarvagnshäst”, två åsnor och en travhäst som var spänd för en sulky…

Vi fick sitta upp och justera i ordning våra stigläder. Så började lektionen. Alla styrde ut sina ”djur” på spåret. Där gick åsnorna, travhästen med sin sulky och de övriga hästarna i skritt runt spåret.

Efter en liten stund började jag slappna av. Den stora skritten var på något sätt sövande i sitt sätt att gunga. Solen värmde och fåglarna kvittrade. Travhästen drog sin sulky och åsnorna knallade på. Någon hade dessutom tagit in en unghäst på banan och stod nu och longerade på ett spår innanför oss som red lektion.

-Ta tyglarna! Hörde jag plötslig ridläraren ropa. Jag kvicknade till och kortade snabbt upp tygeln. Det hade blivit dags för TRAV!

-Kom fram i trav och rid lätt! Ekade ridlärarens raspiga stämma. Jag lade till skänklarna och gav min häst ett lätt tryck i sidorna.

Någon trav blev det inte tal om! Hästen satte fart i galopp utefter spåret. Hon varvade åsnorna och sulkyn. Svepte förbi unghästen i linan och avslutade med ett luftsprång precis vid en gigantisk vattenpöl i ena hörnet på banan.

Som ni säkert förstår så gjorde jag en fantastisk och minnesvärd luftfärd och landade med ett plums mitt i vattenpölen. Jag fick upp huvudet ovanför ytan och frustade ut brunt lervatten. Jag torkade bort leran ur ögonen med tröjärmen och fick syn på ridläraren som stod vid pölen och tittade på mig.

-Bara nittionio gånger kvar! Sa hon glatt och i nästa sekund var jag uppslängd på hangarfartyget igen.

Jag skrittade resten av lektionen…

Nästa lördagsmorgon klev jag in i stallet på min vanliga ridskola. Det v ar tyst och lugnt och luktade hemma. Jag stannade innanför dörren och lät blicken svepa över boxraderna. Bara ponnyer, tänkte jag för mig själv. Så gick jag mot sadelkammaren för att hämta sadeln och rida dagens lektion.