Hej! Den heliga torsdagen är här! Torsdag=Uffeträning. Då går det ju bara inte att vara sjuk.

Jag började planera för att bli frisk redan i måndags när jag låg med min höga feber och letade prickar. Om jag blir feberfri så kanske... och då kanske... och så vidare. I de mörkaste stunderna gäller det att hålla hoppet uppe.

Tisdagen kom och fortfarande feber. Jag klämde en rejäl dos med febernedsättande och tänk efter en timme var jag "frisk".

Passade på att åka över till stallet och longera Ronaldhino en stund. Han tog som vanligt ingen hänsyn till om jag har feber eller inte utan galopperade och bockade så sanden sprutade om hovarna. Det där med hänsyn kanske kommer med åren?

Onsdag och feberfri utan fusk! Kanske att jag kan ta en pytteliten ridtur tänkte jag och smög till stallet. Såg Gabbi sitta på kontoret och försökte smyga förbi utan att synas. Lönlöst!

-Snälla skäll inte, sa jag snabbt i försvar, och s äg inget till mamma...(jag är ju bara 40 år...)

Gabbi bav mig en lång blick. Jag smög snabbt vidare in i sadelkammaren.

Efter en kvart satt jag i sadeln. Det bästa med Ronald är att han inte gör någon skillnad på om han vilat några dagar eller inte. Han är jämt lika busig. Skönt, så slipper man att bli överraskad.

Satt av efter tjugofem minuter och kände att en delseger var nådd!

TORSDAG! Feberfri!!! Träning!

Jag- lite mattare än vanligt men i sadeln. Ronaldhino-som vanligt, no mercy!

Jag bestämde mig för att hålla tyst om febern eftersom jag ville ha precis lika mycket skäll som vanligt. Jäg älskar att få skäll!

Skäll blev det, och bra också efter  ett tag. Jag tror jag retade upp Uffe rejält för han skällde om precis samma sak på de nästa två grupperna. Ha, där satt jag ribban för dagen.

Satt av efter lektionen. Lite svettigare än vanligt men nöjd!

Som en liten avslutning måste jag också tillägga åt alla läsare som är under 18 år.Er mamma har alltid rätt! Det är inte bra att rida med feber. (Men det är kul...)