Hej! Vissa onsdagar åker Gabbi och jag för att göra ärenden till ridskolan. Det kan gälla inköp eller att hämta och lämna varor av olika slag.

Anledningen till att just jag kan få åka med är dels för att Gabbi tycker att jag behöver komma ut och luftas lite och dels att jag är ledig på onsdagar vilket gör att det inte försvinner arbetskraft från stallet. Jag tror den första anledningen väger tyngst!

I morse hade vi två ärenden på vår lista. Vi skulle lämna i en sak till ett företag på Verkstadsgatan och vi skulle handla godis till sommarens ridläger. Det senare ärendet tyckte jag var det trevligaste!

Först skulle vi lämna in saken på Verkstadsgatan. Vi styrde på lite måfå eftersom vi bara till viss del visste åt vilket håll vi skulle. Det var jag som var ansvarig för inlämningen och dess ombesörjning.

-Har du skrivit ut adressen vi ska till som du lovade? Sa Gabbi.

- Jadå, svarade jag, den finns på den gröna lappen.

-Kan du kolla vilket nummer det var, sa Gabbi. Verkstadgatan var verkligen lång…

-Nej det kan jag inte, sa jag, för lappen ligger hemma i hallen. Men nu känner jag att vi börjar närma oss!

Jag fick en lång blick av det slaget som jag känner allt för väl igen.

-Känner att vi börjar närma oss. Du menar väl inte att du skulle känna när vi är nära, sa Gabbi.

Jag vidhöll att det gör jag visst. Man ska inte underskatta sina känslor. Till exempel försöker jag alltid känna att jag kommer att vinna en bil när jag spelar Bingolotto. Jag kallar det för positivt tänkande.

Gabbi verkade inte ha tid för något positivt tänkande utan tog upp sin mobil och ringde till nummerupplysningen. Två minuter senare ringde vi på dörren till företaget. Det var stängt!

Vi satt oss i bilen och styrde mot det andra och mycket trevliga ärendet. Att handla godis. En gång om året handlar vi godis till våra ridläger. Barnen äter mycket snask så vi handlar en hel del. Själv är jag väldigt förtjust i nötcreme och jag brukar unna mig att köpa en endaste kartong som jag gömmer hemma i min garderob för eget bruk.

En kartong nötcreme innehåller 80 påsar vilket kan låta mycket. Men när man väl öppnat den första så tar det inte lång stund förrän man inser att man ätit upp den sista och kartongen gapar tom. Jag är ganska stolt över att inneha rekordet i att äta upp en kartong nötcreme.

Det är ett par år gammalt men står sig fortfarande. Jag har ätit 80 påsar nötcreme på sju dagar!

Vad töntigt, säger de andra i stallet. Du vet ju att du kommer ut med din kartong under armen.

-Det vet ni inte, svarar jag. I år kanske det blir året som Ulrika inte köpte nötcreme.

Gabbi och jag klev in i butiken. Vi handlade vant de sorters godis som vi brukar. Vi betalade och när vi klev ut hade jag en kartong med nötcreme under armen. Säg det inte till nån!

Så var vi klara med ridskoleärendena och det var dags för våra egna. Det vill säga Apoteket. Trots att jag bara har varit fyrtio år i några få veckor så börjar ungdomen nu att rasa av. Men jag räds inte då det finns bra hjälpmedel att få.

Min sjukgymnast har lånat ut några bra grejor åt mig för att jag ska klara vardagen. Bland annat en ”Tensapparat” som ger mig små stötar för att avleda mina muskler från att tänka på ont. Jag skulle tro att den är bra för hjärtrytmen också!

Igår fick jag en liten blå kudde som jag kan ha när jag sitter i soffan eller bilen samt när jag ligger ner. Den var så praktisk med en axelrem så jag kan bära den med mig överallt! Jag gillar färgen också.

På apoteket skulle jag inhandla en stödstrumpa till min fot som inte riktigt vill vara med så här i livets senare del. Jag hittade en snygg hudfärgad som man kunde spänna åt så mycket som man ville. Gabbi som bara är 36 fann det hela mycket roligt och tog ett fint foto när jag betalade min stödstrumpa. Naturligtvis skickade hon runt kortet till alla våra bekanta inom fem minuter.

Jag funderade på att göra en affärsidé av det hela. Kanske kunde man erbjuda ett signerat foto av stödstrumpeköpet för en tjuga? Vad tror ni?

Jag funderade också en stund på om vi inte skulle gå in på Rusta och kolla närmare på rullatorerna som de säljer. De har två modeller. En för 475 kronor och en dyrare för drygt 600 kronor. Den dyrare har en mer robust sittplatta plus att jag tycker att varukorgen är av en bättre modell. Men så kände jag att det nog blivit dags att ta sig hemåt för att vila middag. Det tar att vara 40+.

 

emelie

27 mars 2010 10:23

hejhej jag skulle bli jätteglad om du kunde berätta för mig var du har köpt den stora kartongen med 80 påsar nötcreme. svara till min mail: emelie-hammar@hotmail.com
tack på förhand!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...