Hej! Inom hästsporten finns det många olika grenar. De vanligaste ridgrenarna har jag provat på och känner till rätt så väl. Sen finns det annat inom hästeriet som jag inte kan något alls om. En sådan sak är körning. Körning är en stor gren med många aktiva utövare. Man kan köra med ponnyer och hästar, i enbet och par och mer än så. Man kan tävla med travhästar och så vidare.

Körning med häst och vagn kan jag absolut ingenting om. Jag har inte haft det intresset och till stor del beror det på en del otäcka erfarenheter. Min farmor skrämde mig rejält då hon berättade om en fruktansvärd olycka där en vän med familj förolyckats då farmor var liten och man fortfarande använde häst och vagn som transportmedel. Några år senare blev jag själv vittne till en mycket otäck olycka då en häst med vagn råkade i sken vid ett midsommarfirande och sprang rakt in bland folkmassan.

Två mycket hästkunniga personer som jag känner har blivit svårt skadade efter att ha kommit i kläm då hästar blivit skrämda vid körning.

Körbiten i hästeriet har fått stå åt sidan och jag har inriktat mig på ridningen. Jag tror att det som med allt annat då man hanterar hästar handlar om att man måste lära sig att göra rätt ordentligt från början. Man måste lära sig att sela på rätt och förbereda hästen på rätt sätt. Man måste börja med att öva sig på en väl inkörd och lugn häst med professionell hjälp vid sidan. Jag har inte haft tillgång till detta. Jag hyser stor respekt för körningen och anser att de som tränar och tävlar i körning är mycket kunniga och duktiga.

Däremot har jag tagit ”körcertifikat”…

En gång var Gabbi och jag på en fortbildningskurs för instruktörer. I kursen ingick att ta ett körcertifikat. Det vill säga att vi skulle sätta oss i en sulky bakom en travare och köra ett utstakat spår i full fart. Efter halva varvet skulle vi byta plats i sulkyn så att båda fick köra. Kvar på stallplanen stod vår kursledare med tidtagaruret i högsta hugg och klockade oss.

Travaren sprang några vändor med övriga deltagare innan det blev vår tur.

–Du börjar, sa Gabbi.

–Aldrig i livet, svarade jag, du börjar och jag är beredd att hoppa ur om det går åt pipan.

Gabbi insåg att det inte var något att diskutera och satte sig i sulkyn och tog tömmarna. Jag slog mig ner bredvid med ena foten lite utanför för att snabbt kunna kasta mig ur och vinka åt Gabbi om hon försvann i fjärran.

Gabbi smackade försiktigt och så bar det iväg. Vi rundade stallbyggnaden och körde ner mot en å längs den utstakade vägen. Gabbi såg sammanbiten ut och jag kunde bara föreställa mig mitt eget ansiktsuttryck.

Det var då Gabbi fick en idé. Nere vid ån stod en stor ensam Ek och några välvuxna buskar. Snabbt som blixten styrde Gabbi in bakom buskarna och stannade ekipaget. Där satt vi och fnissade nervöst men ändå ganska nöjda över vårt tilltag. Vi hukade oss för säkerhets skull om någon skulle titta ditåt. Travhästen somnade snabbt till.

Efter ett antal minuter sa Gabbi –Nu kan vi nog köra tillbaka. Vi bytte snabbt plats i sulkyn och körde ut från buskaget. Det var bara ett hundratal meter till stallbyggnaden. Vi rundade hörnet i bästa travarstil och stannade framför kursledaren.

-Wow, bästa tiden hittills, sa kursledaren och höll upp stoppuret. Gabbi och jag nickade nöjt mot varandra och steg ur sulkyn. Nästa par klev i och körde iväg, men det var ingen som slog vår suveräna tid den dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...