Hej! Idag har vi varit på tävling i Heby. Rolle och jag och pappa och mamma. Att ha häst är ett fantastiskt sätt att få umgås med sina föräldrar!

Trots sträng kyla på morgonen blev det en mycket vacker dag med massor av solsken och nollgradigt. Väldigt skönt eftersom jag inte är speciellt intresserad av att frysa.

Rolle förstod direkt att det var tävling på gång när påsen med gummisnoddar kom fram. Han spexade runt i boxen och stod på bakbenen och hade sig. Han skulle göra sig fint på cirkus... Med lite hö och morötter i krubban så glömde han bort att göra konster och ställde sig för att käka istället.

När flätorna var gjorda så lade jag på transporttäcket och Rolle provade det genom att springa flott fyra varv runt i boxen. Jodå, det kändes fint!

Idag var första tävlingsstarten sedan vinteruppehållet och det kändes så roligt att få köra fram transporten och åka iväg. Rolle gick på transporten direkt i vanlig ordning och vi stängde luckan. Innan vi körde iväg så testade Rolle golvet i transporten noggrant genom att hoppa rakt upp och ned några gånger. Jodå, det dög och sedan kunde vi åka!

Vägen till Heby var fin. All snö hade smält bort från vägbanan och jag satt i bilen och käkade av mammas medtagna matsäck. Det har stora fördelar att ta med sig föräldrar på tävling!

Jag fick SMS från Emilie som var i Heby och red i klassen innan min på "fina Ina". Hon berättade om en livad framridning men ett fint program där de ridit ihop över 63%! Bra jobbat.

Väl framme så tog jag alla papper och gick till sekretariatet och startanmälde. Sedan var det dags för framridning. Det brukar vara lite trixigt att "klä på " Rolle eftersom han gillar när det är lite fart och fläkt på parkeringen. Är det ingen fart och fläkt så brukar han ordna det!

Idag klev han dock ur trailern och stod sedan helt stilla medan vi sadlade och gjorde klart för uppsittning. Jag kunde till och med sitta upp från pallen på första försöket. Han börjar bli stor!

Så red jag in i ridhuset för att värma upp. Jag hade blivit varnad för snöras av övriga medtävlande innan jag gick in . Så jag hade ett litet extra grepp i framvalvet för man vill ju inte testa underlaget det första man gör. Solen låg på taket och visst rasade det snö. Där fanns ansenliga mängder.

Rolle passade på att skutta iväg för att testa om någon annan ville vara med men de andra hästarna höll sig hyfsat lugna.

Så plötsligt började det knäppa, knaka, braka och knarra i takstolarna och jag blev lite svettig eftersom man läst så mycket om havererade tak den senaste tiden. När det började smälla högt i taket så bestämde jag mig för att skritta resten av tiden på parkeringen för man vet ju inte hur mycket snö ridhjälmen tål egentligen...

14.40 var det vår tur och jag red in i ridhuset. Från att ha kommit utifrån den starka solen så blev både jag och Rolle tillfälligt blinda. Efter någon minut och samtidigt som jag fick startsignal så hade ögonen just börjat vänja sig vid inomhusljuset och jag kunde tack och lov hitta till medellinjen.

Programmet, en LA:4, gick fint. Rolle kändes jättefin och gjorde inte alls den mängd egna konster som han brukar visa upp. Två riktigt dåliga bakdelsvändningar lyckades jag göra vilka gav låga poäng men i övrigt så flöt programmet på med några små händelser.

Innan den första galoppfattningen så skulle man passera en anslagstavla och där stannade Rolle... Antagligen ville han kolla att han inte var där på bokad tid. Sedan fattade han galopp och fortsatte mot nästa kortsida. Där fick han syn på pappa, vilken han förmodligen ser som ett stort vandrande godislager. Han höjde huvudet och funderade på om han skulle kunna hoppa upp på läktaren. Men sedan ändrade han sig och fortsatte framåt.

Vi klarade den sista uppridningen med halt, ryggning och galoppfattning och sedan halt och hälsning. Phu!

Vi var båda väldigt nöjda när vi gick ut i solen igen. Ritten medförde ingen placering i klassen så jag kunde lasta för att åka hemåt medan det ännu var dag och solen stod högt.

Färden gick mot Uppsala och hemma. Pepsi Max burken som pappa glömde på transporten försvann någonstans på vägen. Hoppas någon hittar den och kan panta den åt oss...

Imorgon är det klubbtävling i hoppning på ridskolan. Jag återkommer med resultat samt en berättelse från Emilies och Inas tävlingsdag då.