Drippetidropp. Det går sakta men säkert från snö till vatten. Hästarna har precis gått in från hagen och står och tuggar stillsamt på höet de fått till lunch.

Där kommer Lisa och Aegir för att vara med på lagträning. Det tål att slipas lite extra inför allsvenskans dressyrpremiär om en dryg vecka. Fast Aegir skulle nog kunna tänka sig att vara ute och sola. Nåja, lite jobb har väl aldrig skadat, tänker han och följer snällt med in i ridhuset.

Strax fylls stallplanen av ridskolehästar och ryttare. Det är söndag och skötarna rider ut med sina hästar i skogen. Så härligt för en ridskolehäst att komma ut på skogspromenad i snö och sol!

Efter skogsturen är det rykttävling i stallet. Stora och små har kommit för att putsa och göra fint hästarnas hårremmar. Så här års kan man börja borsta bort vintern ur hästarnas fäll och snart tittar tunna fina sommarstrån fram.

Här borstas och fejjas och ryktborstarna far fram över mjuka glänsande hästhalsar.

Finaste flätorna i hästarnas svansar och knoppar i man. Glitter på tub och gummiband med små rosetter på. Jag går runt och tittar och beundrar medan små fingrar flätar under största tystnad.

Så stannar jag till vid Bard. Här tisslas och tasslas...

Tre små tjejer som tagit med utsmyckningar av alla de slag och en gammal tålmodig häst som låter dem hållas.

Rosetter och blommor och som pricken över "i" en liten hatt i blått. Det får mig att tänka på "Beppes Godnattstund".

Ja, jag vet inte riktigt vem som vann idag. Alla var så duktiga och hästarna så fina. Men ett alldeles eget hedersomnämnande vill jag ge till dessa tre små flitiga och till synes mycket nöjda flickor och så "Beppe" förstås!

Vad gör man en alldeles vanlig söndag?

Frågar ni dessa flickor så är svaret enkelt.

Man är i stallet, vad annars!