Hej!

Idag är det min födelsedag!

Som ni säkert har märkt så firar jag detta med ett riktigt strålande vackert väder och som grädde på moset så begav jag mig imorse till Skärfälten för att fira tillsammans med någon speciell som också precis har fyllt år.

Det blev ingen tårta på kalaset utan vi delade på två påsar morötter istället. Man får liksom ta seden dit man kommer eller hur man nu säger.

I vilket fall får man vara glad om man fortfarande kan tugga morötter vid tjugosju års ålder. I alla fall om man är häst. Själv är jag en bit över tjugosju och jag kan också tugga morötter utan problem.

Efter en stunds tuggande så tyckte Picador att det fick vara färdigfirat. Han ville gå ut i hagen och hålla ordning på sina stallkamrater. Det är en uppgift som han alltid har tagit väldigt seriöst på.

Han stampade med hoven i golvet några gånger och sedan knöt han upp grimskaftet och gick mot dörren så att Lena och jag skulle förstå att firandet var över. Man får vara tydlig med människor!

Lena kopplade kedjan på grimskaftet för att ha en chans att hinna med. Jag hade tänkt ta några snygga bilder på stallplanen men fick nöja mig med att halvspringa med kameran i högsta hugg efter Picador som skuttade fram längs grusvägen medans Lena fnittrande hängde i änden av grimskaftet.

Efter en kort men intensiv språngmarsch var vi framme vid hagen och Picador steg upp på den lilla höjden för att inspektera omgivningen. Jodå, alla hästar stod på sina platser och han kunde förnöjt börja äta av sitt hö.

Sedan gick det bra att ha en liten fotosesion med födelsedagsbarnet som glatt poserade med höstråna spretandes ur mungiporna. Inga problem med aptiten där i alla fall.

Han har alltid varit målmedveten och upptäcktslysten den hästen. En gång när Gabbi skulle ta ut honom så fick hon ett telefonsamtal precis innan de skulle gå till hagen. Förnärmad över att ha blivit lämnad för ett telefonsamtal pillade Picador upp dörren och gick själv ut till hagen.

När Gabbi kom tillbaka var Picador borta och hon blev för en sekund iskall eftersom hon visste hur upprörd jag skulle bli om hon tappat bort min häst! Sen tittade hon ut genom dörren och såg honom precis svänga in genom grinden till sin hage.

En annan gång när han var betydligt yngre så smet han på upptäcksfärd och vi hittade honom inne i fårhuset. Där var det lågt i tak och knappt ståhöjd för en vuxen människa. Han stod inklämd mellan baggen och tackorna och tyckte att här var det ju riktigt trevligt!

Mycket glädje skänker den hästen och speciellt härligt känns det när man får fira födelsedagen ihop ännu en gång!

Ha en bra dag alla!