Hej! I förra veckan råkade jag smälla i revbenen på höger sida av bröstkorgen ordentligt och sedan dess tar jag mig framåt i långsamt mak. Lite som Quasimodo i Ringaren i Notre Dame. Jag undviker också att läggga mig ner, skratta, lyfta högerarmen och byta strumpor. Det sistnämnda är jag dock tvungen till då och då eftersom jag har en familj att ta hänsyn till.

Som tur är har jag haft en revbensskada förut så jag var väl förberedd på att jag skulle få ont en tid efteråt. Man får liksom ta dagen som den kommer.

Någon ridning av Ronaldhino blir det förstås inte. Jag kan varken lyfta sadeln, spänna sadelgjorden eller ens sitta upp. Så det får bli arbete i longerlina istället för Rolles del. Att hålla i linan och mata hästen med sockerbitar då och då klarar jag av. Rolle flyger mest runt som en heliumbalong därinne i ridhuset men han skulle aldrig bli stark eller dra i linan. Så eftersom jag kan bruka min vänsterarm så kan jag stå i mitten och be honom flyga runt sakta, lagom och lite fortare. Det blir inte direkt som att arbeta honom uppe i sadeln men det blir iallafall någon slags motion.

Även om man inte är vid full vigör så går det utmärkt att fylla sina dagar och inte ligga på latsidan (latsidan borde då vara den vänstra i mitt fall...). Imorse började jag dagen med att rasta "heliumballongen" i ridhuset. Gabbi red samtidigt så jag försökte hålla ett tempo mellan sakta och lagom för att inte sätta fart på hennes häst också.

Efter detta så var jag arbetsledare åt mina föräldrar som fått ta över stallsysslorna. De är visserligen ganska självgående efter att Gabbi och jag ridit i drygt trettio år. Men lite ledning av en duktigt ledare skadar aldrig.

Resten av förmiddagen ägnades åt LOk-stödsregistrering. Nu är det den där tiden på året då alla föreningens aktiviteter från den gångna hösten ska sammanställas. Som tur är har jag hjälp av Lisa vilket gör jobbet hälften så jobbigt.

Vid ettiden kom B-tränaren Nathalie Adelborg för att ha hopplektion för våran ungdomssektion. Gabbi och jag passade på att bänka oss på läktaren för att föra loggbok. Det ingår nämligen i tränarexamen att sitta med på minst tjugofyra lektionstimmar och skriva ner övningsupplägg och egna tankar inför examen i höst. Det kan vara lite svårt att hinna med att sitta ned och titta på andras lektioner när man ofta står i manegen själv så det kändes bra att beta av fyra tillfällen på ett bräde. Tjugo kvar.

Nu återstår bara kvällen med ett par lektionstimmar för elever med egen häst och sedan har ytterligare en dag av 2012 gått till ända.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...