Hej! Igår kväll kom som sagt Gabbi och jag hem från en tvådagars kurs på Strömsholms Ridskola. Den här gången hann vi med lite sightseeing dessutom. En ofrivillig och en frivillig. 

Först ska jag bara konstatera att det mesta i mitt förskrivna inlägg från i måndags stämde i det mesta. Jag satte mig först på platsen långt bak till vänster. Men så tänkte jag att det kanske var dags att röra om lite i grytan... Eftersom jag  var i god tid så var många platser lediga. Så jag flyttade helt enkelt fram två rader och satte mig där istället. På helspänn! Mycket riktigt ett par minuter senare kom de personerna som brukar sitta där. Jag såg dem haja till och så hörde jag en av dem säga; Jaha, då var min plats upptagen också! Vart ska jag sitta nu då? Detta löste sig efter lite tvekan för det är trots allt dubbelt så många platser som deltagare på kursen.

Både förmiddagen och eftermiddagen ägnades åt att hålla lektioner och skriva utvärderingar. Ämnet var naturligtvis skolor :) Till lunch den första dagen var  det fiskgratäng och den andra dagen lax med potatismos. Att jag dessutom somnade som en stock före tio på måndagskvällen kändes inte som någon överraskning. 

Men! Allt gick inte på räls denna gång... Gabbi och jag hade ett riktigt ”scary moment” på måndag morgonen... Vi hade nästan kommit fram till Strömsholm längs den gamla vägen som går förbi strömsholms slott eftersom den både känns kortare och är så fin. Så skulle vi svänga upp på den sista lilla snutten väg, förbi Thottska villan och mot röda ridhuset där vi skulle parkera. Just när Gabbi vred ratten åt vänster så lät det som vi tappade hela motorn och sedan som om vi släpade fyrtio konservburkar i snören som man gör när någon precis har gift sig. 

Hjälp! Bara att svänga in till kanten och krypa in under bilen. Jag måste också tillägga att väderleken inte direkt kunde beskrivas som torr denna dag... Där låg vi på rygg och kikade in under bilen, ståendes lite vid sidan av vägen. Men ingen av oss kunde se eller känna något som satt löst eller såg ut att sitta på något annat sätt än det borde. Vi beslutade oss för att rulla sakta mot parkeringen utanför den lilla ridsportbutiken och parkera där för närmare undersökning. 

Då tiden för dagens första teoripass nu var inne fick jag galoppera ensam längs vägen med mina papper i högsta hugg för att inställa mig och tala om att Gabbi var på väg. Gabbi i sin tur lämnade jag liggandes under bilen med oljiga fingrar. 

Jag kom trots allt i så god tid att jag kunde göra platsbytet som jag berättade om ovan. Lite experiment är alltid roligt. Gabbi droppade in en kvart senare med en stolt min och berättade för hela klassen att hon nog lagat sin bil. Det gick ett sus genom klassen och jag tror till och med ridlärarna tyckte att Gabbi hade goda förutsättningar att satsa på en karriär inom bilmeckaryrket. 

Efter förmiddagens pass i ridhuset så skyndade vi oss att äta något annat än dagens lunch och sedan var det då dags för vår första sightseeing, sittandes i bilen för att rulla runt området och lyssna efter konstiga ljud i motorn. Jag fick veva ner rutan på min sida och sitta med huvudet utanför för att höra bättre. Om jag får öroninflammation så är det Gabbis fel! 

Bilen lät helt frisk och vi kunde pusta ut litegrand, även om vi inte slappnade av helt. Eftermiddagen var det fortsatt praktik i att hålla lektioner och skriva utvärderingar av varandras lektioner. 

På kvällen checkade vi in på vårt hotellrum som denna gång  var behagligt vinrött istället för mintgrönt. Just då hade jag den där känslan som man ofta har efter en kursdag. Jag var liksom helst slut men full av energi på en gång. Vi som jobbar i  stall är ju  vana vid att rida, lyfta tungt och rent allmänt springa fram och tillbaka hela dagarna. Att sedan sitta i ridhus och titta när andra har lektion eller sitta i en teorisal och inte gå mer än mellan fika och lunch gör att man blir riktigt urblåst och trött i huvudet men kroppen har rört sig för lite. 

Så Gabbi och jag bestämde oss för att ta en promenad innan middagen. För att bräcka Gabbi ytterligare så bestämde jag mig för att köra ett pass mage på rummet. Fast det var lite väl trångt så jag bestämde mig för att göra lite benlyft och situps i sängen och så plankan så klart för den gör jag VARJE dag! 

Sen gick vi på promenad och jag tänkte inte mer på magen förrän nästa dag- då KÄNDE jag den istället...

Dag 2, tisdagen startades med en oförberedd skrivning i ridlära och problemlösning. Tänk att man alltid ska bli så nervös när man får en bunt papper i handen. Men både Gabbi och jag kände oss färdiga efter tjugo minuter och passade på att göra en frivillig sightseeing runt stallar och ridhus eftersom det var så länge sedan vi gjorde det sist. Mycket har förändrats på Ridskolan Strömsholm som rustats och idag är i riktigt gott skick. 

Först besökte vi ”Spottlådan” eftersom jag brukar berätta för mina elever om det lilla ridhuset på stallplanen. Mest för att de ska få en uppfattning om hur tiderna har förändrats. 

Namnet ”Spottlådan” kommer av att ridhuset är så litet, inte större än en spottlåda, man sades kunna spotta från den ena väggen till den andra!Där ”Spottlådan” står idag stod från början ”lifstallet” uppfört 1650 och spottlådan är byggd av timret som blev över då man rev stallet. Halva ”Spottlådan” är ridhus och andra halvan förrådsutrymme. Det finns fotografier redan från 1881 som visar blder från ridhusets insida. Där reds bland annat skol- och balansridning. Idag används ridhuset dock mest till longering och tömkörning.

Gabbi stegade lite snabbt och kom fram till att måtten inomhus var fjorton gånger tjugofyra meter si så där. 

Sedan promenerade vi genom stallen som också byggts om och fortsatte ner mot lerladugårdarna för vi tänkte att vi måste ha en bild på dem också. När vi var där så tittade vi på klockan och insåg att det verkligen var dags att gå mot eftermiddagens pass i ridhuset. Det blev till att klättra lite genom barrskogen och vi fick en liten dos av barndomens camping i tallskog. 

Resten av dag två var ämnet just problemlösning och vi tittade på ekipage som gjorde skolor enkla byten, galoppombyten och programridning. Vi fick ockås hoppa in och testa våra egna idéer på ekipagen och se om det blev någon förändring. 

Så var det dags att åka mot Uppsala. Vi satt den första biten av  vägen med öronen på helspänn. Men jag slapp åtminstone hänga ut genom fönstret. Allt lät bra och snart kunde vi slappna av och resan hem gick utan vidare missöden. 

I oktober blir det tränarexamen för Gabbi och mig. Vi skriver ett prov, har lektioner och gör nulägesanalyser. Bara att hålla tummarna för att vi tar oss i mål!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...